Kanske beror en del av spänningen på vad vi menar med ledarskap. Om ledaren är den som använder sin position för att driva igenom sin egen vilja, skaver begreppet mot evangeliet. Men kyrkan behöver människor som tar ansvar. Någon leder gudstjänsten, någon vaktmästeriet, någon ungdomsarbetet och någon en grupp konfirmander.
I mitt arbete som präst har jag strävat efter att också vara en präst för arbetslivet. I min pro gradu-avhandling intervjuade jag fem företagsledare om kristet ledarskap. I deras svar återkom identitet och kallelse, etik, tro och tillit som hörnstenar. Det kristna låg inte främst i en särskild ledarskapsteknik, utan i varifrån uppdraget kommer, vem man är, hur man handlar och vilket ansvar man bär.
Här blir Jesus intressant också som ledare. Han använder inte sin position för egen vinning. Han tvättar lärjungarnas fötter, men väjer inte för svåra samtal. Han går före och visar vägen, men ger samtidigt andra ansvar och låter dem växa. Han ser den utsatta och lider med människor, men är inte rädd för att konfrontera när något är fel.
En av de starkaste bilderna är den gode herden. Herden känner sina får, går före dem, visar riktning och skyddar dem. Efter uppståndelsen säger Jesus till Petrus: ”För mina får på bete.” Uppdraget ges vidare.
Kanske finns här något väsentligt också för dagens ledarskap, i kyrkan och utanför den. Kristet ledarskap avskaffar inte makt, auktoritet eller ansvar. Det förändrar frågan om vad ledare är till för.
Vi har alla ett visst mått av inflytande. Därför är frågan inte bara om du är en ledare, utan vad du gör med det inflytande du har.
Den gode ledaren behöver både gå före och tjäna. Både visa på riktning och se människan.
