”Det finns två sätt att vara ensam på, antingen av fri vilja eller ofrivilligt. Om du är här på konserten ensam ska du veta att i kväll är du inte det.”
Mitt hjärta blir varmt av hans ord och med ens jag blir jag ett ännu större fan! När jag ser ut över den fullsatta ishallen tänker jag att det kanske finns någon där som behövde höra just detta. Någon som kommit ensam, men som för en stund får känna sig som en del av en gemenskap.
Musiken har en kraft. Den för människor samman över generationer, språk och livssituationer. Den här kvällen i ishallen är vi alla tillsammans. Trots att vi kommit för att lyssna på samma artist väcker musiken olika känslor och minnen hos var och en av oss. En melodi kan påminna om en lycklig stund, medan en annan sång kan väcka sorg eller saknad. Musik berör ofta de platser inom oss som orden inte alltid når.
För mig kan en sång väcka mod, inspiration eller tröst. Ibland har jag förstått mig själv bättre genom musik som speglat en livssituation. När jag saknat ord för det jag känt har jag kunnat hitta dem i en sångtext. Musiken hjälper mig att uttrycka, bearbeta och bära på mina känslor.
Jag är glad att ha fått börja arbeta i Matteus församling som diakon. Här är musiken en viktig del av gemenskapen. Här erbjuds ett aktivt musikliv med körer för olika åldrar, musikhögmässor och många möjligheter att både lyssna och delta. Precis som Samuli Putro påminde publiken om i ishallen: Fast vi kommer ensamma behöver vi inte vara det. Genom musiken och verksamheten i församlingen får vi vara tillsammans.
