Vill du ställa upp i församlingsvalet? Du hinner än! Caroline Sandström har haft förtroendeuppdraget i sin hemförsamling Petrus som en ”extra hobby” i sexton år, och hon ångrar inte sitt engagemang.
– Samarbetet i församlingsrådet har varit otroligt givande. Vi har fått fatta så många beslut tillsammans, och alla kommer med olika synvinklar och olika kunskap.
Caroline Sandström blev invald när Bengt Lassus var kyrkoherde och har alltså upplevt hela fyra kyrkoherdar under sin tid i församlingens förtroendeorgan. När hon ställde upp i tiden gjorde hon det för att hon ville förändra kyrkan och församlingen. Vid valet 2010 hade det förts en hetsig diskussion kring uttalanden från Päivi Räsänen, och många hade lämnat kyrkan på grund av dem.
– Kyrkan framstod för mig då som en lite underlig organisation. Jag ville förändra den och jag ville förstå den bättre. Det var en av mina drivkrafter.
För henne är det viktigt att kyrkan också är en aktör i det samhälle vi lever i och hon är glad över att Petrus församling idag har två kvinnliga och två manliga präster.
– Men jag tror också att det är viktigt att förändringar i kyrkan sker långsamt. Man ska inte räkna med att något förändras på en vecka eller ens ett år.
Hur kan man förbereda sig för uppdraget som förtroendevald?
– Ödmjukhet är alltid bra – och att våga ställa frågor. Det finns faktiskt inga dumma frågor! Sitter man med i fullmäktige går det att kontakta tjänstemännen för att få svar på saker man undrar över. Det är också viktigt att komma ihåg att församlingsrådet inte leder församlingens arbete, det är kyrkoherden som gör det. Det är en fallgrop att tro att man kan ge order till anställda.
Med det sagt kan man givetvis också förändra saker – exempelvis genom att själv aktivera sig i församlingens arbete, eller genom att helt enkelt framföra önskemål till kyrkoherden.
Ett sammanhang
Caroline Sandström vill också berätta att förtroendeuppdraget innebär att man blir delaktig i ett socialt sammanhang – ett viktigt sådant!
– Vi skrattar mycket, och det är förlösande. Det är viktigt att man vågar ta upp också svåra diskussioner och ställa svåra frågor.
Tidsmässigt ska man tänka på förtroendeuppdraget som en extra hobby. Det är möten ungefär fyra gånger per termin (om man sitter i församlingsrådet), men det tar också tid att förbereda sig.
– Man får ett litet arvode men jag tror inte att någon gör det för pengarna … eller serveringen! Men det ger en ett socialt sammanhang och det känns meningsfullt. Det är fint att vara med och fatta goda beslut – och vi gör det tillsammans.
Det svåraste tycker hon har varit lägen när hon behövt vara med och fatta riktigt knepiga beslut. Det känns också ledsamt att kyrkans ekonomi stadigt blivit sämre, vilket gör att man hela tiden behöver fråga sig vad som ska skäras bort.
– Det roligaste har varit att lära känna så många fina människor i församlingen och i samfälligheten – och i hela vårt svenska stift. Jag har fått ett fint nätverk av vänner och bekanta.
