Kjell Westö är tillbaka på bekanta marker i sin nya roman Den svavelgula himlen.
Kjell Westö är tillbaka på bekanta marker i sin nya roman Den svavelgula himlen.

Om vänskap, förakt, tvivel och kärlek

Bok. Kjell Westös nya bok Den svavelgula himlen är en berättelse om att minnas sitt liv och bära med sig en historia. 10.8.2017 kl. 07:25

Vad passar väl bättre än att Kjell Westös Den svavelgula himlen utkommer just i augusti, den månad som bokens berättarjag, Helsingforspojken Sigge, älskar så innerligt. Augusti 1969 är också månaden då han för första gången träffar Alex Rabell. Det blir en händelse som oåterkalleligt präglar resten av hans liv: mötet är upptakten till historien om hur en liten krets vänner sammanflätas i en berättelse som inte går att lösa upp, ständigt formade av varandra.

På varma klippor och i sommardoftande vassvikar läggs grunden till ynglingarnas på många sätt ojämlika vänskap. Alex har efternamnet, statusen och pengarna (och familjehemligheterna, icke att förglömma). Så har han också lillasystern Stella ur vilkens närmast magnetiska grepp Sigge inte lyckas frigöra sig. Hans egna familjeförhållanden kommer i skymundan av det rabellska imperiet. Pappans periodvisa drickande och frusenheten i moderns liv hanterar han på samma sätt som religionen: ”Jag försökte hålla mig på min kant och inte låta mig beröras”.

Det nyländska skärgårdsparadiset ”Ramslandet” är navet kring vilken berättelsen snurrar, och Alex Rabells släktvåning på Ehrensvärdsvägen i Helsingfors en annan viktig hållpunkt. Det råder inga tvivel om att boken är en värdig uppföljare till Westös tidigare Helsingforsromaner – här finns dofterna, adresserna och känslan. Österbotten, i sin tur, är en plats där Westö lite slarvigt men ändå rätt ömt placerar fromma släktingar.

Där Westö i Hägring 38, med dess drag av psykologisk thriller, gjorde en utflykt till något man kanske kunde kalla en ny typ av författarskap, är han i och med Den svavelgula himlen tillbaka på bekanta marker. Visst byggs en ödesmättad stämning skickligt upp, men när det är dags för upplösning kan det hända att den som väntat sig något spektakulärt blir en smula besviken. För långt mer än en thriller, är det här en bok om minnas sitt liv och att bära med sig en historia. Den är en berättelse om att bli äldre och om ”en känsla av att nuet och det förflutna och framtiden existerade på samma gång, och att de alla hade betydelse men att man inte fick låta sig förhäxas av någon av dem.”

Det är inte den som kan avsluta sitt liv med havsutsikt både från lägenheten i stan och från fritidsbostaden som vinner, men visst är denna bok på många sätt ändå de privilegierades berättelse. Det syns mig som om författaren helst slapp tänka på just detta, men att han inte kan låta bli. Han gör också några angelägna försök att låta andra röster höras. Dessa förblir ändå periferi, för ledmotivet är trots allt diskussionen om vänskapen, om föraktet, om tvivlet och om den gryende tron på kärleken.

BOK:
Den svavelgula himlen
Författare: Kjell Westö
Förlag: Schildts & Söderströms 2017

Christa Mickelsson
Hilkka Olkinuora är präst, journalist och författare. – Godhet är ingen prestation, säger hon.

Rannsakan. Får jag göra goda saker för att själv må bättre? Och hur mycket goda handlingar måste jag utföra? Kan jag sitta på min kammare och vara god? – Godhet är en horisont vi styr mot enligt bästa förmåga, säger Hilkka Olkinuora. 7.2.2019 kl. 10:06
Markus Andersén jobbar som företagare inom förnyelsebar energi och sitter i Johannes församlingsråd.

biskopsval. "Ju äldre jag själv blir, desto mer anser jag att åldern bara är en siffra", skriver Markus Andersén i veckans sökruta. 7.2.2019 kl. 09:56
Niclas Lemström säger att rådet för unga vuxna vill åstadkomma konkret förändring, vilket inte alls är omöjligt med engagerade medlemmar.

Aktiva. Vilken verksamhet och vilken roll i församlingen vill unga vuxna ha? Ett nystartat råd i Helsingfors vill arbeta med de här frågorna. 7.2.2019 kl. 09:44
Gud behöver inga förklaringar, och då kan bönen vara just så okomplicerad som den ska få vara, tror Sofia Torvalds.

Avspänt. Det största hindret för oss när det gäller bön är att vi tror att det är mycket besvärligare än det är. En mening eller ett ord kan vara din bön. 24.1.2019 kl. 00:00
Gunilla Riska är diakonissa i Petrus församling.

Bekräftad. "Han är intresserad av hur jag har det." 24.1.2019 kl. 00:00
Sorggruppen som börjar träffas i februari passar både sådana som nyligen upplevt sorg och sådana som har äldre sorg att bearbeta.

Grupp. Sorg bearbetas väldigt olika. Snart startar en grupp för dem som vill dela bördan med andra. 24.1.2019 kl. 00:00
Mikael Busck-Nielsen är den enda svenskspråkiga 
prästen som jobbar
i ett köpcenter i 
Helsingfors.

Tillgänglighet. Kyrkan ska synas i gatubilden och i vardagen, anser Mikael Busck-Nielsen. En dag i veckan promenerar han runt i köpcentret Redi, med prästkragen synlig. 10.1.2019 kl. 00:00
Patricia Högnabba jobbar med konfirmand- och ungdomsarbete i Matteus församling.

Insikt. "Jag har hört till dem som helst klarar sig själva (även om det innebär att man sitter och googlar halva natten)." 10.1.2019 kl. 00:00
Johanneskyrkan är en viktig knutpunkt för församlingen.

Jubileum. – Johannes församling är en rik församling i ordets djupa bemärkelse, säger kyrkoherde Johan Westerlund. 10.1.2019 kl. 00:00
Fred Wilén vill erbjuda gemenskap för de redan församlingsaktiva och utmana nya passiva medlemmar.

Nyanställd. Från årsskiftet inledde Fred Wilén ett treårigt vikariat som kyrkoherde i Matteus församling. Stefan Forsén fick tjänst som direktör för gemensamt församlingsarbete vid Helsingfors samfällighet. 10.1.2019 kl. 00:00
Slutet nått