Tove Janssons målande reduceras till en dekorativ kuliss i pjäsen Tove, skriver Erika Rönngård.
Tove Janssons målande reduceras till en dekorativ kuliss i pjäsen Tove, skriver Erika Rönngård.

Svenska teaterns Tove är ett vänligt porträtt av en person som gett så många så mycket tröst

Recension. På Svenska teatern blir Tove Jansson en konstnär som målar förvånansvärt lite. 9.2.2017 kl. 11:41

Det är svårt det där med nationella storheter. Svårt att se dem som människor och inte enbart som just storheter. Svenska teaterns uppsättning lyckas någorlunda bra när det gäller att skaka helgonglorian av Tove Jansson – deras Tove är inte alltid så genomsympatisk. Hon har sina skaparkriser och hon har ungefär lika begränsat tålamod med att vara en ständigt tillgänglig sagomamma som vem som helst skulle ha – men blir aldrig vare sig skandalös eller helt osympatisk. Samtidigt har man reducerat Toves konstnärsskap till just den där lite krisande och ganska bohemiska sidan. Det är mycket prat om vad hon vill göra och att det inte blir som hon vill och inte är lönt, men själva målandet reduceras till en dekorativ kuliss. Tove har glömt bort att Tove Jansson trots viss prestationsångest och trots en del nedgörande kommentarer från kritikerna faktiskt producerade mycket konst och illustrationer och inte bara satt och ondgjorde sig över hur svårt det var.

Helhetsintrycket av pjäsen är ändå gott. Övergångarna mellan de olika scenerna i olika skeden av Toves liv sitter fint och skådespelarna imponerar – det känns som om det verkligen är Tove Jansson vi ser på scenen, både i Ylva Ekblads äldre upplaga och i Alma Pöystis yngre. Pjäsens dramaturgi fungerar också väl – det här är en skildring som vinner mycket på att Tove Janssons familj, som påverkade henne så mycket, gör entre först i andra akten när vi redan fått se föräldrarnas spår i henne. Däremot hade andra akten mått bra av att vara kortare och den avslutande scenen tillför mycket lite nytt till helheten.

Scenerna mellan Tove och fadern Viktor Jansson hör till pjäsens mest berörande – deras hätska motvilja mot varandras åsikter i kombination med en okuvlig kärlek. I förhållandet till fadern förstår man hennes ambivalens helt och fullt. Ännu tydligare mejslas Toves egen familj ut när hon reser till Japan och träffar den unga Miyukis familj, en familj där man till skillnad från Toves egen familj alltid respekterar varandras val.

Men oavsett vilken typ av familj man vuxit upp i kan man ändå fängslas av Mumindalen och dess invånare, och det lyfter Tove fram flera gånger. Tove Jansson skrev den första muminboken under kriget och muminvärlden blev en tillflykt för henne när världen brann. I Tove ser vi hur mumintrollen produktifieras och hamnar på handdukar och tandborstar, men framför allt ser vi hur Mumindalen och dess vänliga och vidsynta invånare talar till vitt skilda personer. Därför känner jag mig innerst inne lättad över att Tove mestadels är ett vänligt porträtt av en person som gett så många så mycket tröst. Trots det där med att man inte ska sätta helgonglorior på storheterna.

Erika Rönngård
Hilkka Olkinuora är präst, journalist och författare. – Godhet är ingen prestation, säger hon.

Rannsakan. Får jag göra goda saker för att själv må bättre? Och hur mycket goda handlingar måste jag utföra? Kan jag sitta på min kammare och vara god? – Godhet är en horisont vi styr mot enligt bästa förmåga, säger Hilkka Olkinuora. 7.2.2019 kl. 10:06
Markus Andersén jobbar som företagare inom förnyelsebar energi och sitter i Johannes församlingsråd.

biskopsval. "Ju äldre jag själv blir, desto mer anser jag att åldern bara är en siffra", skriver Markus Andersén i veckans sökruta. 7.2.2019 kl. 09:56
Niclas Lemström säger att rådet för unga vuxna vill åstadkomma konkret förändring, vilket inte alls är omöjligt med engagerade medlemmar.

Aktiva. Vilken verksamhet och vilken roll i församlingen vill unga vuxna ha? Ett nystartat råd i Helsingfors vill arbeta med de här frågorna. 7.2.2019 kl. 09:44
Gud behöver inga förklaringar, och då kan bönen vara just så okomplicerad som den ska få vara, tror Sofia Torvalds.

Avspänt. Det största hindret för oss när det gäller bön är att vi tror att det är mycket besvärligare än det är. En mening eller ett ord kan vara din bön. 24.1.2019 kl. 00:00
Gunilla Riska är diakonissa i Petrus församling.

Bekräftad. "Han är intresserad av hur jag har det." 24.1.2019 kl. 00:00
Sorggruppen som börjar träffas i februari passar både sådana som nyligen upplevt sorg och sådana som har äldre sorg att bearbeta.

Grupp. Sorg bearbetas väldigt olika. Snart startar en grupp för dem som vill dela bördan med andra. 24.1.2019 kl. 00:00
Mikael Busck-Nielsen är den enda svenskspråkiga 
prästen som jobbar
i ett köpcenter i 
Helsingfors.

Tillgänglighet. Kyrkan ska synas i gatubilden och i vardagen, anser Mikael Busck-Nielsen. En dag i veckan promenerar han runt i köpcentret Redi, med prästkragen synlig. 10.1.2019 kl. 00:00
Patricia Högnabba jobbar med konfirmand- och ungdomsarbete i Matteus församling.

Insikt. "Jag har hört till dem som helst klarar sig själva (även om det innebär att man sitter och googlar halva natten)." 10.1.2019 kl. 00:00
Johanneskyrkan är en viktig knutpunkt för församlingen.

Jubileum. – Johannes församling är en rik församling i ordets djupa bemärkelse, säger kyrkoherde Johan Westerlund. 10.1.2019 kl. 00:00
Fred Wilén vill erbjuda gemenskap för de redan församlingsaktiva och utmana nya passiva medlemmar.

Nyanställd. Från årsskiftet inledde Fred Wilén ett treårigt vikariat som kyrkoherde i Matteus församling. Stefan Forsén fick tjänst som direktör för gemensamt församlingsarbete vid Helsingfors samfällighet. 10.1.2019 kl. 00:00
Slutet nått