Det är det lilla som är det stora

teater. Dennis Nylund gör en monolog som inte är någon enmansshow. 22.9.2016 kl. 14:09

Ni vet de där små stunderna i livet, ibland bara en millisekund långa, när ett litet fönster öppnas och ren och skär lycka strömmar in? Det är de här ögonblicken som Duncan Macmillans monolog Allt som är underbart kretsar kring. Den brittiska komedin har landat i Svenskfinland, på Svenska teaterns Amos-scen, och det är skådespelaren Dennis Nylund som sitter i cockpiten.

Egentligen är upplägget allt annat än trivsamt och muntert. Det finns barn som växer upp med en förälder som lider av allvarlig depression och Nylund förkroppsligar ett av dem. Vad ska han säga till sin mamma då hon försökt ta livet av sig? Jo, han listar alla de saker som gör livet värt att leva, allt från kramar till att skratta så att mjölken sprutar ut genom näsan.

Men vad hjälper en lista den människa som plågas av så djup ångest att den enda lösning som känns som ett möjligt alternativ är att avsluta sitt liv? Däri är ligger ju ångestens väsen – att den bedövar och täcker in allt det som är underbart med en äcklig svart smet.

Det betyder inte att pjäsen inte skulle vara underbar. Dennis Nylund är en klippa. Den drygt timmeslånga föreställningen känns trygg och otvungen, till och med spontan. Någon utpräglad monolog är pjäsen inte. De sekvenser då Nylund interagerar med publiken är viktiga och bidrar paradoxalt nog med både skärpa och avspändhet. En kanske ännu viktigare biroll har musiken i form av de serotoninhöjande snuttar som serveras publiken med jämn intervall.

Pjäsens råd till den som tycker att allt är så mörkt att inget längre är värt något lyder så här: Gör det inte. Allt blir bättre.

TEATER
Allt som är underbart (Svenska teatern)
Regi: Ann-Luise Bertell
I rollerna: Dennis Nylund

Christa Mickelsson
Populärkultur i kyrkan kan fylla en viktig funktion om den används för att man vill försöka förstå sig på sina medlemmar och för att man vill kommunicera med dem.

Science fiction. Att dra skarpa gränser mellan populärkultur och religion är irrelevant. Religiösa läror har aldrig haft patent på ett engagerande religiöst språk 4.10.2018 kl. 00:00
Jonatan Gauffin är aktiv i Petrus församling och studerar småbarnspedagogik på Helsingfors universitet.

Vilse. "Lille Saroo irrar runt i miljonstaden utan att ha en aning om var han är." 4.10.2018 kl. 00:00
Responsen från dem som deltog i fjolårets Blomma-konferens var mycket god berättar en av arrangörerna Elina Koivisto.

Blomma. Mod, misslyckanden, parförhållanden och självbiografiskt skrivande är några av ingredienserna i årets Blomma-konferens. 4.10.2018 kl. 00:00

stress. När är känslan av trötthet och stress inte längre inom det normalas gräns? Johan Terho berättar om sin utmattning. 27.9.2018 kl. 00:00
Daniel Jakobsson jobbar som ungdomsarbetsledare i Matteus församling.

Hobby. "En del påstår att när man har fyllt 40 så borde man inte hålla på med sådana barnsliga saker." 27.9.2018 kl. 00:00
Peter Halldorf är en av de inbjudna talarna för höstens kvällsmässor i Matteus församling.

Afton. Intressanta talare och en avspänd stämning är utmärkande för höstens kvällsmässor i Matteus församling. 27.9.2018 kl. 00:00
studerande vill diskutera relationer, studier, ork och livsåskådning med studentprästen.

Studerande. Att börja studera, kanske på en ny ort, kan vara krävande. Ingen vill vara ensam, men hur hittar man sitt sammanhang? 13.9.2018 kl. 15:03
På Café Torpet ordnas bland annat många av Petrus församlings kurser.

Caféliv. Ett sätt att flytta ut kyrkan bland stadsborna är att ordna verksamhet på ett café. 13.9.2018 kl. 14:49
Jonas Gehlin jobbar som församlingspastor i Johannes församling.

Tempo. "Förändringar som är tänkta att beröra på djupet tar ofta lång tid och kräver också närvaro", skriver Jonas Gehlin i veckans Sökruta. 13.9.2018 kl. 13:42

Helsingfors . Ett drömjobb att få vara med om att utveckla kyrkan i Helsingfors. Stefan Forsén är motiverad att jobba för fungerande samarbete mellan församlingar och samfällighet. 7.9.2018 kl. 14:59
Slutet nått