Tuulia Eloranta gör huvudrollen som Anna i Saara Cantells film om häxförföljelserna på Åland.
Tuulia Eloranta gör huvudrollen som Anna i Saara Cantells film om häxförföljelserna på Åland.

Mardröm på saltstänkta klippor

film. Över de bländande vackra skärgårdslandskapen faller snart en mardrömslik ridå. Kyrkpressens recensent har sett filmen Djävulens jungfru. 6.9.2016 kl. 14:00

FILM
Djävulens jungfru (Nordisk Film)
Regi: Saara Cantell
Manus: Leena Virtanen
I rollerna: Tuulia Eloranta, Lauri Tanskanen, Magnus Krepper, Elin Petersdottir, Claes Malmberg, Kaija Pakarinen, Antti Reini, Maria Sid

Året är 1666 och vi befinner oss på Åland. Den nya häradshövdingen Psilander (Magnus Krepper) har stigit i land på öarna mitt i det stora svenska riket. Med hans hjälp ska Åland träda in i den moderna världen, är det tänkt. I denna nya värld finns det ingen plats för den gamla världens trollkonster och spådomar, slår lärda män fast och så inleds de häxförföljelser som kommer att bli ett av de sorgligaste kapitlen i det åländska skärgårdsrikets historia.

Häradshövding Psilander har studerat teologi i Dorpat i svenska rikets sydöstra del (nuvarande Tartu i Estland) där häxprocesser vid den här tiden var vanligare än i de dåvarande västra delarna av riket. Visst hade spådom och trollramsor också tidigare bestraffats med böter eller förvisning på Åland men nu befinner vi oss i övergången från en era till en annan. Psilander, inspirerad av häxprocesserna i Baltikum och på kontinenten, kan inte släppa tanken på att det finns kvinnor i hans samhälle som samarbetar med Satan och det är ett brott som måste straffas med döden.

I filmen Djävulens jungfru tar regissören Saara Cantell avstamp i verkliga händelser och målar sedan upp en mustig berättelse om hur ung och naiv oeftertänksamhet kan få oanade följder. 16-åriga Anna (Tuulia Eloranta) är ung och full av liv, föga medveten om det som väntar bakom knuten. I en nattlig syn har Anna sett den man som hon vet ska bli hennes och förblindad av glöd kastar hon sig hals över huvud in i en kärlekshistoria med Elias (Lauri Tanskanen), tvåbarnsfar och make till Annas vän Rakel (Elin Petersdottir).

"Här inleds en berättelse om ett svek som får oanade konsekvenser, men också om gottgörelse, vänskap och förlåtelse."

Anna är godtrogen men handlingskraftig och de egenskaperna gör henne till en spelbricka i ett de stora männens maktspel. Här inleds en berättelse om ett svek som får oanade konsekvenser, men också om gottgörelse, vänskap och förlåtelse. Över de bländande vackra skärgårdslandskapen faller snart en mardrömslik ridå.

Ett rike, två språk

Tuulia Eloranta i huvudrollen som Anna övertygar. Hon ges utrymme att visa upp det fulla spektret i den unga kvinnans känsloliv och uppgiften blir henne inte övermäktig. Finskspråkiga 17-åriga Eloranta klarar också svenskan med bara lätt darr på ribban. I hela filmen används både finska och svenska sida vid sida, i enlighet med hur det eventuellt kan ha sett ut på 1600-talet då den finska bosättningen i öriket var större. Om språken i början leder till en del förvirring så vänjer man sig snabbt. Däremot hade jag gärna hört mer hederligt renklingande åländska, medveten om att 1600-talets ålänningar knappast lät som öborna gör i dag.

Bland de finlandssvenska skådespelarinsatserna finns bland annat Maria Sid i rollen som en av de kvinnor som aningslöst bevittnar spektaklet och närmast hurrar åt bödeln. Men hennes skratt fastnar i halsen då hon efter en tid själv finner sig anklagad för häxeri och liksom så många andra utsätts för tortyr för att erkänna. Cris af Enehielm ses i rollen som Karin Persdotter, den första åländska kvinnan som halshöggs för sina påstådda kopplingar till Blåkulla.

Gott och ont finns i oss alla

Medan filmens kyrkoherde, häxspecialisten Bryniel Kjellinus (Claes Malmberg) får förkroppsliga den alltigenom onda och sexuellt förvridna prästen, finns det mer utrymme för skiftningar i häradshövding Psilanders samvetes färgpalett. Även om hans gärningar inte slätas över så förstår tittaren samtidigt att han är barn av sin tid (vilket naturligtvis inte ursäktar hans beteende).

Filmens kyrkoherde är renodlat ond men i de övriga huvudrollerna finns både mörker och ljus. Regissören Saara Cantell vill visa att det finns ondska och godhet i oss alla. Och den som blundar för det onda inom sig är farligare än den som varseblir sitt mörker.

Efter att Annas fostermor, byns barnmorska och läkekvinna Valborg (Kaija Pakarinen) förvisats ur byagemenskapen blir det Anna som tar hand Psilanders mor, drabbad av en sjukdomsattack. Annas ömma vård i kontrast till den inkallade läkarens besynnerliga metoder blottlägger det farliga i blind tro, i det här fallet på förträffligheten i det moderna projektet och vetenskapens (medicinens) ofelbarhet.

"Vilka av våra moderna projekt kommer med facit i hand inte bara att te sig oförståeliga utan rent av fullkomligt förkastliga?"

Samtidigt vänds blicken mot publiken – vilka av våra moderna projekt kommer med facit i hand inte bara att te sig oförståeliga utan rent av fullkomligt förkastliga? Historien har en märklig tendens att upprepa sig själv.

Text: Christa Mickelsson
På lekholmen samlas många ungdomar och barn, men holmen välkomnar alla. I år satsar man dessutom på mer program för vuxna.

Holmliv. Känns sommarlovet för långt och tråkigt? På Lekholmen ordnar församlingarna program hela sommaren. 7.6.2018 kl. 00:00
Som familj måste man fundera på vad man vill göra och vad man har råd med. En dag på stranden är ett billigt semesternöje.

Förväntningar. Ledig tid triggar lätt stora förhoppningar om att få lite av allt: innehållsrikt program, tillräckligt med vila och tid för att odla våra relationer. Men om det inte blir som man tänkt då? 7.6.2018 kl. 00:00
Edith Kortekangas från Helsingfors har ljusa minnen från Lekholmen.

längtan. "Den dagen i den röda stugan förändrade allt för mig." 7.6.2018 kl. 00:00
Se Freja Pontán och Pia Öhman i det stora faddertestet på www.helsingforsforsamlingar.fi. Du kan också testa ditt eget fadderskap där.

Kontakt. Det är aldrig för sent att bli en bra fadder, menar Pia Öhman och Freja Pontán som hållit kontakten i 17 år. 24.5.2018 kl. 00:00
My Ström-Rantamäki är diakonarbetare i Matteus församling.

Faddrar. "Förebilder hjälper oss att förstå vem vi är." 24.5.2018 kl. 00:00
Mikaela Steffansson jobbar i Helsingfors i sommar. Hon gillar stadssomrar och den variation de bjuder på.

Upptäcka. Många stannar kvar i stan över sommaren, antingen av egen vilja eller som ett måste. Storstan kan också vara ett smultronställe. 24.5.2018 kl. 00:00

ekonomi. Vem som helst kan drabbas av ekonomiska utmaningar. Gör upp en realistisk budget och förbered dig på otrevliga scenarier. Numera erbjuder också Helsingforsförsamlingarna ekonomisk rådgivning. 9.5.2018 kl. 16:03
Monica Heikel-Nyberg är kaplan i Johannes församling.

Sprickor. "Jesus tar steget ut ur tidens begränsning och finns inte längre tryggt mellan sidorna i evangelierna." 9.5.2018 kl. 15:57

Havsnära. Strand, mat, bastu och andaktsliv. Det är lätt att besöka Lekholmen, ensam eller i grupp. 9.5.2018 kl. 15:49
Elina Koivisto uppmärksammar kvinnors välmående.

kvinnor. I sommar erbjuder församlingarnas lägerö Lekholmen också program för vuxna. 9.5.2018 kl. 15:43
Slutet nått