Släktgravstenarna är tvättade, Gud tvättar oss

Det är sommarmånadernas sista dag idag. Regnet tvättar bort tandkrämsspotten från ställen där vi stått morgon och kväll. Också annat sköljs bort och vi får ta nya tag. Ta steget in i en bråd höst med biskopsvisitation och församlingsrådsval samt det egentliga arbetet. Men just nu är det skördetid och medan jag står och kokar äppelmos, rensar lingon och skär äpplen i skivor för att torka dem hinner jag reflektera över sommaren som var.

Jag var långledig. Efter femton år på samma ställe och ett ovanligt tungt år bakom med många sjukdomsfall bland nära och kära kändes det bara underbart att rada semesterdagar efter semesterpengdagar efter tjänstledighetsdagar i en räcka på tre månader. Vad gjorde jag? Vad hade jag i sinnet att göra?

Jag hade ett enda uppdrag som jag inte fick hoppa över: att tvätta släktens gravstenar både på pappas och mammas sida och förbättra texterna med en permanent tuschpenna så att man igen kan läsa vem som ligger där. Pappas yngre bror som dog i en sprängolycka som 23-åring hade nästan helt suddats ut och bibeltexten ur Korinthierbrevet under hans namn var oläslig: tro, hopp och kärlek, men störst bland dem är kärleken. Det är gjort. Mission compleated.

Egentligen var det ett kärleksuppdrag, en tacksamhet till dem som vandrat före, en tillbakablick på mänskor som format mina föräldrar och mig. Generationerna före har varit med om två världskrig, Krimkriget, svält, revolutionen i Ryssland 1917 som gjorde att de fick lämna allt de ägde och fly till Paris. Här finns oäkta barn, lottor, tvätterskor, ingenjörer, rika och fattiga, milda och temperamentsfulla i de olika leden.

Vi är här en tid, kort eller lång. Tänk att Gud finns med och visar oss på den eviga vägen. Vi får höra om Kristus, vi får ta emot, vi får följa honom som dött för våra synder och tillkortakommanden. Det är nåd. Denna nåd önskar jag att sköljer över våra medvetanden som regnet just nu utanför. För Herrens händer är utsträckta och han säger: Kom. Han tvättar våra själar.

Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte. Du fanns innan bergen föddes, innan jorden och världen blev till. Du är Gud från evighet till evighet.