Förnöjsamhet och framåtanda

Den senaste tiden har jag funderat mycket på förnöjsamhet. I en ordbok från 1870 beskrivs förnöjsamhet som ”belåtenhet med sin lott” och jag funderar på om det är någon som kan skriva under det påståendet idag…?

Min svärmor dog för exakt en månad sedan och jag försöker att betrakta hennes liv, till de delar som jag känner till, med ögon utifrån. Hon fick ett långt och innehållsrikt liv och hon har haft flera hobbyn och intressen som hon utövat med stor entusiasm så länge hon bara förmådde. De sista åren satte hon till och med potatis i några tomma mjölkburkar för att få uppleva skördeglädjen sen. Samtidigt har svärmor (och svärfar) levt ett mycket enkelt liv, arbetat, sparat, fixat och pysslat på. Förnöjsam kunde helt klart beskriva dem som personer.

Inom diakonin, där vi möter människor i väldigt olika livssituationer, kan vi också fundera på vad som är ”tillräckligt” för ett gott liv. Klienter kan ha väldigt olika levnadsstandard och livsstil och ibland behöver vi som professionella hjälpa till att betrakta deras liv utifrån. Finns det onödiga utgifter som man enkelt kan ta bort? Kan man överväga alternativa boendeformer eller transportmedel? Finns det dåliga köpvanor eller beteenden? Eller tvärtom, finns det ett osunt sparande (för exempelvis kommande generationer) och man själv lever i misär? Vi har alla rätt att göra våra egna val och värderingar, även som diakoniklient och diakoniarbetare, men lite mera förnöjsamhet tror jag att varenda en av oss skulle må bättre av.

Finns det dåliga köpvanor eller beteenden? Eller tvärtom, finns det ett osunt sparande (för exempelvis kommande generationer) och man själv lever i misär? Vi har alla rätt att göra våra egna val och värderingar, även som diakoniklient och diakoniarbetare, men lite mera förnöjsamhet tror jag att varenda en av oss skulle må bättre av.

Samtidigt ska vi komma ihåg att sikta framåt, våga växa och ta hand om det vi fått. Med bibelns ord skulle vi säga att det handlar om att ta hand om våra gåvor och tillgångar, inte gräva ner dem (Matt 25:14-30). Det kan helt klart bli en viss spänning mellan dessa – förnöjsamhet och framåtanda. Jag funderar på vari man kunde hitta balansen mellan dessa två och jag smakar sakta på ordet tacksamhet. Om vi lyckas hitta frön av tacksamhet i det vi är, det vi har gått igenom, det vi har och det vi gör tror jag att vi blir mer förnöjsamma och ser mera positivt på det som ligger framför.

Tack!