Nöden tog inte semester

Flera av mina diakonkolleger har här i bloggen under senaste tid berört olika teman som har med sommartiden att göra. I år har jag jobbat genom alla sommarmånader och jag vill också dela med mig av de tankar som väckts i mitt nya arbete i Vanda svenska församling.

Sommaren har sin egen rytm. Tempot saktar ner, många reser bort, verksamheten håller stängt och sociala medier fylls av bilder från stränder, sommarstugor och grillkvällar. För många är sommaren en efterlängtad tid av vila.

Men nöden tar inte semester.

För en tid sedan mötte jag en ung man. Han bar på en oro som nästan gick att ta på. Ekonomi var ansträngd, ja rättare sagt en katastrof. Han hade inget arbete. Hyran var svår att betala. Depressionen gjorde dagarna tunga och framför honom väntade ett rättsligt beslut vars utgång han inte kunde påverka. Ovissheten och rädslan åt sig in i varje tanke. Sommarsolen förändrade inte hans verklighet. Den gjorde den snarare tydligare. När andra planerade semester försökte han bara ta sig igenom nästa dag.

Som diakoniarbetare möter vi människor vars berättelser ser olika ut, men som ofta innehåller samma längtan. Att bli sedd, lyssnad på och inte behöva bära allt ensam. Att få hjälp ens med något i den kaotiska vardagen som ofta fylls av en stor oro. Jag möter den som saknar en trygg plats att sova på. Den som kämpar mot sitt beroende och undrar hur man ska orka ännu en dag utan droger. Familjer där relationerna gått sönder. Barn som försöker hitta sin plats i ett nytt land, med ett nytt språk och ett nytt sammanhang. Människor som vårdas på sjukhus långt hemifrån, där sjukdomen känns ännu svårare när språket inte räcker till.

Sommaren förändrar ibland hur nöden ser ut, men inte att den finns. När skolorna stänger försvinner en viktig vardagsstruktur för många barn. När ordinarie verksamheter går på sparlåga kan ensamheten bli ännu större. Den som redan lever på marginalen får inte automatiskt en lättare tillvaro bara för att kalendern visar juli. Nöden tar inte semester.

Diakoni handlar inte om att ha enkla lösningar på svåra probelm. Vi ka inte trolla bort psykisk ohälsa, arbetslöshet eller missbruk. Men vi kan finnas där. Vi kan lyssna, vi kan erbjuda råd. Vi kan hjälpa människor att hitta vägar vidare genom kontakter, praktiskt stöd och gemenskap. Vi kan påminna någon om att deras värde inte avgörs av deras ekonomi, deras misstag eller deras livssituation.

I evangeliet möter vi en Jesus som gång på gång såg den människa som andra gått förbi. Han frågar inte om det passar i kalendern. Han ser, stannar och möter. Det är också diakonins kallelse och allas vår uppgift som medmännsikor.

Kanske är det just det sommaren kan påminna oss om. Att stanna upp. Att se vem som finns i vår närhet. Den ensamma grannen. Den nyinflyttade familjen. Den unga vuxna som tappat fotfästet. Den äldre som inte fått besök på länge. Den som bär på en oro ingen annan känner till.

Nöden tar inte semester. Därför kan inte heller vår medmänsklighet göra det.