Jag måste bara berätta för dig.
Vi var på en fest.
Vi kom in på djupare samtal med några vänner. De hade läst Domen, Evangeliets bortglömda dimension av Olof Edsinger och sa att det är ju hemskt allvarligt det här med himmel och helvete. Man borde ju tala mer om det, predika mer, informera mer, varna mänskor. Bibeln lär faktiskt så att det finns två vägar. Vägarna går åt motsatt håll. Vi talar så gärna om Guds kärlek och nåd men få präster predikar idag om domen: himmel eller helvete och varför nåden är viktig och vad Guds kärlek verkligen innebär. Egentligen måste den potentiella vredesdomen som Bibeln undervisar om drabba alla mänskor som inte vill ta emot räddningen som är Jesus försoning för våra synder.
Det är allvarligt. Det är obehagligt att tala om.
Festen blev högljuddare ute på den svala terrassen där ungdomarna stojade och tävlade. Vi fyra satt inomhus i värmen och soffan medan kväll utbyttes till senkväll och vi hade lång väg hem. Alla äldre gäster hade åkt hem för länge sedan men ungdomarna började nu först komma ordentligt i form. Värmen, tystnaden och allvaret berörde mig som en kontrast till glädjetjuten och den kyliga luften och molniga himlen ute – bara en balkongdörr skilde oss åt. Bara ett ja eller ett nej till Guds frälsning skiljer mänskor åt för en hel evighet.
Ett minne dyker upp.
Den amerikanska sångaren och låtskrivaren Don Francisco gav ut låten Gotta Tell Somebody som jag bara inte kunde sluta lyssna på när jag kom till tro för ca 35 år sedan. Jag satt i tåget, gick från tåget på stan och lyssnade på Gotta Tell Somebody i min walkman: evangeliet måste ut, alla måste få höra. Fattar ni? Och hans låt He is Alive. Jesus lever. Lyssna på sångerna på youtube!
Jesus är densamma igår, idag och i evighet. I Folkbibelns översättning läste jag i morse ur Luk 9:25: Vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men förlorar sitt liv eller själv går förlorad? Guds ord har inte ändrats. Må vi förändras i våra möten med Jesus, söka oss nära hans hjärta och dela med oss till dem som inte vet.
