Lite om Runebergs dikt, glass och nåd

Det blev ett besök i Fredrika och Johan Ludvig Runebergs författarhem i Borgå, ett museum sedan 1882. Pelargonerna möter mig på yttertrappan och nere i den lilla trädgården dignar träden av äppelkart och buskarna av krusbär. Nog kan man vänta sig en dikt till en fågel här. Hur nöjd och glad fågeln är fast den varken samlar eller skördar och inte vet vad morgondagen bär med sig. Säg mig du lilla fågel där upp bland almens eller äppelträdets blad. Hur kan du ständigt sjunga och ständigt vara glad? Lina Sandell blir inte efter med psalmen Blott en dag. Att ta en dag i sänder. Ibland är dagen tung, ibland snabb och härlig. Vardagarna är flest. Också Bibeln lär oss att leva av Guds hand och en dag i taget. Det handlar om glädje och förtröstan. Glädje i Gud trots livets svårigheter och förtröstan på Gud hur allt än ter sig runt omkring oss. Också psalmen Jag lyfter ögat som Runeberg skrivit sprudlar av tacksamhet. I andra versen sjunger vi att vi är så glada att få tacka Gud och att Gud förstås hör våra böner. Vi tackar för allt vi fått och får älska och äga och slutligen är vi trygga i att Gud har sin hand över våra liv och vi ber om att få växa för livets land som är Guds himmelska rike.

Man får säga vad man vill om Runeberg. Men dikter och psalmer kunde han skriva som håller än idag. Han kunde sin Bibel, kunde ta av sig prästkappan och rektorsminen och bli som ett barn då han skrev psalmer. Han tuggade hungrigt i sig av nåden och delade med sig av den i diktform.

Sträng lär han ha varit mot sina elever i gymnasiet. Kanske var han sträng också mot sig själv och behövde nåden så innerligt. När han mötte Guds nåd, när han satt inför Gud i sin trädgård lyckades liv och längtan en stund förenas, glädjen porla fram, tron bära. De stunderna kanske under äppelträden eller i den lilla syrenbersån i samma trädgård var väl det vi kallar uppenbarelsestunder, de där uppe-på-berget-stunderna då vi på något sätt smälter in i Guds ljus och kärlek. Ögonblick av nåd.

Hela skriften är nåd för oss. Den fostrar, vägleder, gläder oss - Guds ord frälser oss, ger oss tro och fördjupad tro. Vi behöver mycket nåd för vår själ, kropp och ande, för vårt bristfälliga liv här på jorden.

Efter lite strosande köper vi glass och smak: runeberg, mandelsmak med hallon.

Så blir det kväll framför ett blankt hav. En dopping dyker, en vit svan mot gråsilvrigt vatten, en koltrast som påminner om sin närvaro. Runebergs psalms ord ur Till natt det åter lider känns rätt: O Gud, min bön jag slutar och mot din nåd mig lutar. Ej finnes ro i världen som på den huvudgärden.