Gud har låtit solen gå upp över både onda och goda

Min syster och jag har delat in sommaren i turer på vår lilla sommarstuga i Sibbo. Idag börjar min familjs tur och jag fick ett meddelande igår: Jag börjar bli litet trött på det här vädret när allt är dyblött hela tiden. Ett litet uppehåll, man öppnar dörrar, fönster, binder upp växter, sätter ut våta skor på tork i solen, en sekund senare öser det ner, man rusar runt och stänger dörrar, fönster, tar in dynor etc. Nu lämnade jag de genomblöta gummiskorna på verandatrappan i regnet... Hoppas de torkar något tag i sommar... Så skrev hon.

I början av sommaren bad jag min hemmavarande son vattna. Han fick noggranna instruktioner för trädgården som jag hela våren förberett, sått, planterat och bearbetat. Vi samlade vatten i ämbar och skottkärror på lande för att ha när torkan slår in och brunnen sinar. Nu känns det litet överflödigt att samla vatten. Jag häller mest bort vatten från blomfat så att blommornas rötter inte ska ruttna och sonen har en ynka basilika inomhus att sköta och en julstjärna som jag lyckats hålla levande. När vi går ut i skogen är det uppehåll och hem kommer vi dyblöta.

Tomas Ledins text om att sommaren är kort, det mesta regnar bort känns aktuell och igår konstaterade jag när jag tittade ut genom fönstret att vi nog nåtts av syndafloden. Där tyckte nog min man att jag överdrev. Om salladen ruttnar går inte världen under. Och så är det. Svamparna dyker istället upp.

I Matteus femte kapitel läser vi att han låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga. Vi läser också i Hoseas bok att han skall komma över oss likt ett regn. Det är Guds Andes vatten jag längtar efter. Regn av helig Ande över vårt folk, över liten och stor. Tänk, vi sku springa och stöda mänskor som just kommit till tro på Jesus i stället för att tömma blomfat på vatten. Ett andligt regn över inte bara vårt land utan över hela duktiga, sekulära, självgoda Norden. Ett regn som för mänskor samman, som gör oss beroende av varandra på ett sunt sätt, som får oss att dela tid med varandra, vara intresserade av varandra, som gör våra liv obekvämare men genuinare och mindre självcentrerade, som bjuder hem till lite ostädiga hem för vi har annat att hinna med. Regn som sköljer bort synd – för visst behövs synden sköljas bort lika mycket idag som förr i tiden. Jesus kom för att ta bort vår synd och skulle inte synden finnas skulle inte Jesus behövas. Synden finns och gör sitt intrång dagligen i våra liv. Vi behöver Guds regn. Vi behöver förlåtelse. Vi behöver både Gud och varandra.

Solen har Gud också låtit gå upp över både onda och goda, står det någonstans. Och den får gärna titta fram litet mer än ett ögonblick och torka våra tårar, torka upp min systers skor, smeka våra kinder en dag eller två emellan. Gud välsigne dig.