Allting borde inte sättas på paus till sommaren
Det sade en klient till mig häromdagen när vi satt tillsammans och diskuterade sommaren och orken. Och så är det ju. Diakonin kan aldrig ta paus. Människors problem kan inte läggas på paus, och inte heller behovet av att få umgås med andra. För många är församlingen och diakonin det enda sociala sammanhanget som finns. Givetvis behöver vi som arbetar i församlingen få semester, men någon form av verksamhet måste ändå upprätthållas.
Samma sak gäller ungdomarna. Det finns många unga som saknar mötesplatser under sommarlovet. Många hem är inte trygga, och ibland finns det varken vuxna eller syskon att umgås med. Då blir ensamheten total.
Ensamhet sliter på en människa. Vi behöver arbeta för somrar som vi kan dela och uppleva tillsammans. Vi får inte glömma medmänniskan bara för att församlingen går på sparlåga. Ibland räcker det med vetskapen om att någon vet att jag finns, och att dörren inte är helt låst i tre månader, för att man ska orka igenom sommaren.
Men sommarens vila har också ett mål för oss som behöver den. Den förbereder oss för det som kommer sen. När löven skiftar färg i september startar en ny termin med nya möjligheter. Vi får längta efter gemenskapen som väntar då. Gud går med oss både i vilan och i nystarten.
Ha en skön sommar!




















