Att förverkliga kärleken till nästan
Skribaläger, rippi, skriftskolläger - kärt barn har många namn. På min tid talade man om skriba och det sitter i fortfarande, 25 år senare. Förra året återupptog jag mitt skribaengagemang i samband med att jag bytte arbetsplats. Efter en paus på 12 år från skriftskolläger tar det sin tid att hitta sin plats i det sammanhanget igen. Från mitt eget läger minns jag några saker:
– Bibelläsning ur ett rött nya testamente givet av Gideoniterna i typ 5e klass.
– Kvällsandakter i dämpat ljus och med sångtexterna visade på en surrande OH-apparat.
– Olympic games med olika utmaningar i lag.
– Ett möte med Guds Ande och en beröring av honom, som ledde vidare till ett liv i tro på Gud.
Mycket har ändrat i lägerkulturen idag, en hel del finns kvar. I Kvevlax församling får varje konfirmand en egen bibel, en fantastiskt fin gåva, för den som vill lära känna Gud bättre. Och när vi lär känna Gud, lär vi känna oss själva och i mötet med honom växer också kärleken till nästan. Som det står skrivet i Lukasevangeliet:
Därför säger jag dig:
Hon har fått förlåtelse för sina många synder.
Det är därför hon visar så stor kärlek.
Men den som har fått litet förlåtet älskar litet.
Församlingen och dess medlemmar skall utföra diakoniverksamhet, vars syfte är att ge en sådan hjälp som betingas av kristlig kärlek, särskilt till dem vars nöd är störst och vilka inte får någon annan hjälp.
Ungdomarna på läger gav fina exempel på hur man kan rå om varandra, tjäna varandra och se till att vi har det bra tillsammans. Vi kan alla ta en stund och fundera hur vi i vår kontext kan förverkliga kärleken till nästan på bästa sätt.




















