Värt ett litet leende?
Vi firar påsk. Ja, du läste rätt. Vi firar påsk ända till pingst. Vi firar uppståndelse och glädje och egentligen borde det här vara normaltillstånd hos oss som kallar oss kristna. Vi firar dagligen Kristi uppståndelse och hans nåd lever vi av så som israeliterna i öknen levde av mannat som var nytt för varje dag förutom dubbelransonen inför sabbaten.
Pånyttfödelse, vår, parningsriter i fågelliv – ja, våren är här och ett litet avvaktande jubel pyr inom mig: ska det bli takatalvi ännu? Ska våren förbytas till skidväder och någon vecka i vinterrock? En österbottnisk odlare talade om att odlingen nu är som ett lotteri. Vi vet inte om det faktiskt kan lyckas med det vi nu sår eller de potatisar vi sätter. Kan våren vara här redan?
Kan Guds nåd verkligen erbjudas gratis utan baktankar? Utan måsten? Utan en tung börda som vi ska bära på resten av livet för att vi gav våra liv till Kristus?
Så ser vi ju ut ibland (eller ofta). Vi sjunger i moll om Guds nåd och kärlek. Vi sitter allvarliga i våra bänkrader i kyrkan, vi hyschar år barnen att de ska vara tysta, lugna, någon vänder sig (irriterat? förvånat?) om för att det prasslar eller hörs ett spontant skratt.
Ja, vi beter oss nog som om vi inte förstått evangelium. Det glada budskapet. Då gör det mig gott att samtala med en mänska som förändrats av evangelium, som talar om Jesus och vad han gjort i denna mänskas liv. Jesus som lever, som möter en mänska som var bunden, levde i ångest, sökte död och var rädd för både liv och död. Så stiger Jesus in och upprättar, han kommer med ljus och liv och pånyttfödelse. Gratis? Jo och nej. Vi får allt och vi ger allt. Vi byter ut det döda mot det levande, det destruktiva mot det kreativa. Vi byter språk ibland, får nya ord, nya intressen, ny musik. Allt kan hända.
Under veckoslutet satt jag intill en pånyttfödd ung kvinna. Vi diskuterade dikter på en österbottnisk bokmässa och båda hade skrivit en diktbok där tron tydligt framkommer. Hennes bok handlar om hur Jesus kom in i hennes liv. Hur hon går från mörker till ljus. Min handlar om hur mänskan gick ut ur trädgården bortvänd från Gud men rörelsen är ändå hela tiden framåt mot Gud, in i hans rike. Rörelsen är faktiskt sådan att Gud ger mänskan en ny chans. Fast vi vänt Gud ryggen räcker han ut sin hand och erbjuder oss nåd att bli Guds barn. Hans rike kan vara här och nu i vårt hjärta men vi rör oss samtidigt mot riket. Vi får gå tillbaka in i trädgården. Vi får gå tillbaka till Gud. Han väntar på vårt ja.
Så är det evig påsk. Värt ett leende?
