Ett tryggt hem för de äldre?

Mitt hem är min borg. Så sade en gång en lärare under mina ergoterapistudier. Tycker de är mycket beskrivande och något jag bär med mig. Det är en påminnelse om, att när vi går in i en annan människas hem, så skall vi göra det med stor respekt. Hemmet är en helig plats, en trygghet, och en plats där vi kan vila och vara oss själva.

Talade nyligen med en kvinna i 70-års åldern. Hon var orolig över sin mamma som ofta faller i sitt hem. Oron och rädslan var påtaglig. Hon var upprörd och besviken på beslutfattarna. Kvinnan berättar att mamman känner sig otrygg i sitt eget hem. Hon har en alarmknapp, som hon kan trycka på när hon behöver hjälp. Signalen från knappen går ändå till en firma i en annan kommun. När hjälpen väl kommer fram, har mamman ofta legat på ett kallt golv i flera timmar. Frusen, kissnödig och hungrig. Efteråt kommer en 75 euros räkning för denna ”service”.

Detta är ingen ovanlig historia. I mitt jobb träffar jag ofta på äldre människor som pga. svindel eller balanssvårigheter lätt faller, och inte kommer upp från golvet på egenhand. Enligt de nya bestämmelserna får hemvården inte längre hjälpa de äldre upp från golvet. I stället skall en utomstående firma sköta saken eller en ambulans kallas på plats.

Det är en hård press på hemvården. Befolkningen blir äldre i Finland. Vi vill att de äldre skall få bo hemma så länge som möjligt, men ändå har vårt samhälle inte tillräckligt med resurser att erbjuda dem den vård och hjälp de skulle behöva. Samtidigt läggs avdelningar ner och välfärdsområdena har nya samarbetsförhandlingar.

Jag har själv jobbat inom hemvården för flera år sedan. Redan då var det en ständig personalbrist och mycket jobb. Tidsbristen var konstant. Jag minns att flera hemvårdare hoppade över sin lunch, för att bättre hinna med sina arbetsuppgifter.

Jag är orolig över vart vårt samhälle är på väg. Vi är i samma ekonomiska kris som på 90-talet. Jag tycker att vi nu kommit till en punkt där vi helt enkelt inte längre kan spara från social och hälsovårdstjänsterna. Det måste finnas andra sätt som landet kan spara in pengar på. Jag blir förvirrad, när jag hör om ishallar som skall byggas eller stora arenor som planeras. Var kommer de pengarna ifrån, om vi engång lever i en ekonomisk kris? Hör det inte till allas intresse, att vi i första hand tar hand om människornas välbefinnande? Till det hör ett tryggt hem, mat på bordet och den service vi behöver för vårt vardagliga liv. Jag vill påstå att de nedskärningarna vi gör idag från social och hälsovårdstjänsterna, får vi betala mångdubbelt tillbaka inom några år.