Janette Lagerroos firar julafton i Hitis.
Janette Lagerroos firar julafton i Hitis.

När julen doftar salt i luften

skärgård. När juldagsmorgon glimmar är åtminstone prästen vaken – också i skärgården. 20.12.2018 kl. 14:06

Vinter i skärgården betyder stormar, mörker och isolation. På sommaren höll Hitisprästen Janette Lagerroos andakter på Vänö, Biskopsö och Örö – på vintern färdas hon bara dit hon kommer lätt med färja.
Det innebär Högsåra och Hitis-Rosala.

Vädret påverkar inte bara henne utan också församlingsborna. I år har hon en konfirmand från en av öarna utan färjförbindelse.
– Konfirmanden kunde inte komma på en av våra konfirmandträffar i Kasnäs, det blåste för mycket. Vädret är en realitet som skärgårdsborna måste ta i beaktande.

Men som skärgårdspräst märker hon också att när församlingen gör sig besväret att ordna program så kommer det folk. Enorma mängder faktiskt – i förhållande till hur många som bor på orten.
– Vackraste julsångerna i vikingacentret i Rosala lockade 60 personer! Men då hade vi prickat i sångerna så att de sammanföll med det lokala evenemanget Julrundan.

Janette Lagerroos är uppvuxen i Nagu och van färjpassagerare. Det tar en halv timme att ta sig till Hitis-Rosala och hon är inte orolig ens om det blåser upp ordentligt.
– Det är en stor färja och jag litar på befälhavarna. Jag blir aldrig sjösjuk – och jag har ju åkt färja hela livet!

I skärgården har hon märkt att prästkragen öppnar dörrar för henne. Hon blev prästvigd i maj, så känslan är fortfarande ny och lite förvånande.
– Kragen ger mig lite extra pondus och trovärdighet. Det är inte bara jag som kommer, jag representerar något större. Kragen öppnar diskussioner. Jag är positiv och intresserad av människor, och jag tar inte åt mig om någon säger att hen lämnat kyrkan. Jag säger: Okej, men varför det, berätta, jag är intresserad!

Hon vill inte ifrågasätta folks tro.
– Man ska uppmuntra den i stället. Sist och slutligen kryper det ofta fram att människor egentligen är ganska troende, de bara inte tycker det själva. Jag har varit där själv. För fem–tio år sedan var jag hos läkaren och vi pratade om ditt och datt, och så frågade hon: Är du religiös? Nä, sa jag. Jag skulle aldrig använda det ordet. För mig är en religiös person någon som är skenhelig och högkyrklig, någon som blir högröd i ansiktet om du svär i dens närvaro. Det ordet betyder något helt annat för mig än att vara troende.

För församlingsanställda är december årets stressigaste månad. Hela höstens verksamhet ska avslutas – ofta med extra program i någon form.
– Vid första advent sjunger vi Hosianna sjuttioelva gånger och efter det är det Härlig är jorden för hela slanten. Och samtidigt tänker många församlingsanställda att det bara är advent, julen börjar ju egentligen först på juldagen.

Dessutom ska allt det vanliga församlingslivet skötas: gudstjänster och förrättningar.
– Människor dör och ska jordfästas också i jultider. Och så ska det vara kyrkorådsmöte för budgeten ska vara avklubbad innan året tar slut. Jag är glad att jag inte jobbar i en stadsförsamling, för där är det ännu mer bråttom.

Ibland stressar hon och oroar sig för att inte hinna med allt.
– Men jag har också hunnit märka att det mesta ordnar sig. Vid första advent var vi på äventyrsresa med en grupp med barn från Hitis. Vi åkte till Åbo, jag fixade mellanmål, och på lördag kväll kunde jag konstatera att jag inte hunnit skriva predikan och att jag lovat baka jultårtor till kyrkkaffet följande dag. Men på söndag morgon bakade jag jultårtor, och mellan varven blev också min predikan nedtecknad. Jag har allt mer börjar luta mig tillbaka i en salig bekymmerslöshet och lita på att allt ordnar sig.

Bilfärderna och färjresorna blir en andningspaus i arbetet. Ofta tänker hon att hon ska jobba på färjan, men i praktiken tittar hon ut genom fönstret eller spelar Tetris.

Hon prioriterar människomöten, särskilt förrättningssamtal.
– Om människor tar emot mig åker jag gärna hem till dem. Ibland har jag suttit i många timmar hemma hos någon och pratat. Jag vill åtminstone låtsas att jag har hur mycket tid som helst för dem som behöver tala med mig.

För henne är det jätteviktigt att kyrkan går ut och möter sina medlemmar.
– Kommer de inte till kyrkan på söndag måste man gå ut och möta dem. Vid förrättningssamtal är människor upplagda för att prata om tro och liv och existentiella frågor. Om jag lyckas i den situationen kan det hända att de kommer till kyrkan för att vara med om tacksägelsen i gudstjänsten och sedan tänker att de kunde komma en annan gång. Grundarbetet för att bjuda in folk till gudstjänsten görs ansikte mot ansikte.

Folk i skärgården är pragmatiska, säger hon. Döden är inte så främmande för dem som för stadsbor.
– På landet går det inte att fjärmas från insikten att man måste ta livet av ett djur innan man kan äta upp det. Det återspeglas i tankarna kring liv och död. Jag minns från min tid som kyrkvaktmästare att döden var mer traumatisk ju längre man stod från den, ju mindre man sett av hur sjukdom tär på en människa.

Vid årsskiftet byter Janette Lagerroos skärgård. Hon har trivts bra i Hitis, men när domkapitlet frågade om hon ville ta över en kaplanstjänst i Houtskär tackade hon ja. Hon bor i Nagu och på grund av de långa arbetsresorna har hon haft en övernattningslägenhet i Dalsbruk. Hon ser fram emot den nya tjänsten i Houtskär, för då slipper hon veckopendla och kan bo hemma.
– Houtskär är ett litet skärgårdssamhälle med ett dagis, en skola och ett åldringshem. Där är också församlingen en viktig aktör.

Det känns helt rätt att fortsätta som skärgårdspräst.
– Mentaliteten i skärgården känns rätt för mig. Det är inga krusiduller, det är inte stelt. Jag känner mig instängd i inlandet. När jag stiger ur bilen på färjan andas jag djupt, för det är salt i luften.

Julafton firar Janette Lagerroos med julmusik och bön i Hitis kyrka. Sedan övernattar hon i lägenheten i Dalsbruk. På juldagen går en båtskjuts från Kasnäs till Hitis, via Högsåra och Holma. Juldagens gudstjänst börjar i Hitis kyrka klockan tio.
– Det är okej för mig att fira jul så här, på språng. Jag har ju jobbat som kyrkvaktmästare i många år och är van att jobba på julen.

Sofia Torvalds



På påsken får man släppa sin glada mask och bara vara sorgsen, säger Jaana Kettunen från Kyrkslätt.

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00
Annika Kuivalainen, som jobbar för Frälsningsarmén, ber varje dag att hon ska få vara till välsignelse för någon.

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00
Janne Saarikivi är språkforskare och författare.

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00
Ani Iivanainen skriver en bok om hur församlingar kan möta regnbågspersoner på ett rättvist sätt.

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39
Kyrkvaktmästare Anders Granvik i Jakobstad bereder altaret till påsk

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00
Åtta väckelserörelsers ledare skrev på.

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21
Enligt Björn Vikström är religion en stor ingrediens i bland annat politik i dag.

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42
Domkapitlet klubbade tjänstefrågor.

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47
Här jobbar Marika Salomaa med sina änglar i Överby, Esbo.

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00
Biskopen är på väg - installationsmässan i Saltvik hålls 15.30

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15
Pastor PJ, Per-Johan Stenstrand, får ofta avgörande tankar eller tilltal från Gud i vildmarken. Foto: Ur boken

VILDMARK. I vildmarken stänger Per-Johan Stenstrand ut bruset och tankar kraft. Årligen gör han två större turer, en rejäl fiskevecka i augusti och en vecka runt påsk med snöskoter, tält och isfiske uppe i Lappland. 16.3.2024 kl. 13:34
Vilka saker hör samman med tro och religion, frågar ÅA-projekt.

Bidrag. ÅA Vasa-lett projekt om demografi i kyrkor och samfund toppar Svenska kulturfondens utdelning i år. 15.3.2024 kl. 15:21
Oeniga biskopar. Lappobiskopen Matti Salomäki ville ha ny beredning om samkönad vigsel.

SAMKÖNAT ÄKTENSKAP. Samkönad vigsel föreslås bli möjlig i alla församlingar, men parallellt står den äldre traditionen kvar. Biskopsmötet tog oenigt beslut om kompromiss. 13.3.2024 kl. 11:15
Alla ska få samkönad kyrklig vigsel. Men prästerna frihet att välja bort dem.

SAMKÖNAT ÄKTENSKAP. Kyrkan kan komma att få två syner på samkönat äktenskap inskrivna i kyrkoordningen. Beredningen till biskoparnas extra biskopsmöte på tisdag har blivit offentlig. 8.3.2024 kl. 14:21
Då du känner dig övergiven av Gud, då är du nära Jesus. Det konstaterar teologen Joanna Öland.

tvivel. I små stunder eller långa decennier av tvivel finns det något tröstande i frågan ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”. Det finns flera tolkningar av dessa Jesus ord på korset. En av dem är att till och med Jesus tvivlade. 7.3.2024 kl. 18:23

På påsken får man släppa sin glada mask och bara vara sorgsen, säger Jaana Kettunen från Kyrkslätt.

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00
Annika Kuivalainen, som jobbar för Frälsningsarmén, ber varje dag att hon ska få vara till välsignelse för någon.

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00
Janne Saarikivi är språkforskare och författare.

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00
Ani Iivanainen skriver en bok om hur församlingar kan möta regnbågspersoner på ett rättvist sätt.

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39
Kyrkvaktmästare Anders Granvik i Jakobstad bereder altaret till påsk

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00