Svaren står inte färdiga

ärkebiskopval 2018.

Att bevara kyrkans enhet utan att tysta ner dem som tänker annorlunda eller tumma på det befriande kristna budskapet är en av framtidens största utmaningar, enligt Björn Vikström.

22.1.2018 kl. 13:25

I ett annat scenario kunde han ha blivit läkare, matematiklärare eller journalist. Inträdeslitteraturen till medicinska fakulteten låg i väskan när Björn Vikström åkte som beväring till Nylands brigad.

– Det var under tiden i armén som beslutet att söka till Teologiska växte fram. Då tänkte jag att om jag inte prövar på att studera teologi kanske jag kommer att ångra det senare i livet.

Ungdomsarbetet i hemförsamlingen i Borgå, där han och hans jämnåriga fick ta ansvar som ledare och på olika sätt växa in i församlingsarbetet, var en avgörande faktor. Men berättelsen om hans andliga resa börjar med uppväxten i ett prästhem. Det var pappa John som väckte intresset för teologi och mamma Birgitta som lärde honom älska kyrkan. I hemmet lärde han sig böner och att tillsammans förbereda och fira kyrkoårets högtider – det senare speglar för honom den gemenskap som kristen tro och församling ytterst handlar om.

Björn Vikström förnekar inte att det också för en präst och prästson händer mycket i livet och världen som prövar tron på en god Gud.

– Frågorna blir man aldrig fri från, men det finns en dimension av förtröstan bortom alla garantier och färdiga svar.

Han återkommer ofta till Jesus på korset.

– Jesus sista ord på korset om att trots allt, mitt i allt, lämna sig i Gud hand – det är tron för mig. Längre än så tror jag egentligen inte att någon av oss behöver komma. Sen handlar det om hur vi i vårt vardagliga liv försöker leva ut tron och vad det betyder i fråga om rättvisa, jämlikhet, barmhärtighet och omsorg om fattiga och nödlidande.

Det finns inte en entydig plats där Vikström känt att han hör hemma. Rötterna finns på Åland och i Österbotten, han är född i Åbo, uppvuxen i Borgå och har arbetat som präst i Helsingfors, Hangö och femton år i den tvåspråkiga församlingen i Kimito.

– Det jag värdesätter otroligt mycket i prästens arbete är att träffa människor i väldigt olika livssituationer, dela deras smärta, deras drömmar, deras förhoppningar och kunna vara en medmänniska, men också en representant för Guds kärlek och omsorg. Det är ofta de situationer där jag känt mig mest svag, kommit mest till korta, som kunnat bli vittnesbörd om att Gud använt mig och fört mig till den plats där jag behövt vara just då.

Idrotten och nåden

– Att kunna gå ut och springa en timme varannan dag, det är livskvalitet för mig, säger Björn Vikström.

Under studietiden spelade han handboll i två lag och i Kimito var han juniortränare i friidrott och fotboll. För den blivande biskopen blev tränarrollen också en värdefull erfarenhet av ledarskap. Att se barnen och ungdomarna lyckas och överträffa sig själva nämner han som sin bästa idrottsupplevelse.

Men idrotten handlar om mycket mer än tävling: meningsfull fritid och att vara del i en gemenskap. Bollförbundets program Alla spelar påminner om kyrkans budskap att människans värde inte är beroende av prestationer. Det är sådan nåd och kärlek Vikström hoppas att kyrkan i dagens samhälle står för.

– Nåd kan till exempel betyda att vi duger inför Gud och inför människor också fastän vi inte är effektiva, fastän vi inte har en massa vänner på Facebook eller en massa intressanta arbetsuppdrag på vårt CV eller inte är tv-kändisar.

Han tycker det är viktigt att kyrkan aktivt deltar i samhällsdebatten, för fram de värderingar som springer fram ur tron och Bibeln och vågar ta ställning i svåra frågor, för människor som blir förbisedda eller felbehandlade.

– Det må gälla marginaliserade ungdomar eller ensamma åldringar eller papperslösa flyktingar.

Sörjer polariseringen

Vikström läser mycket, både skönlitteratur och teologi, och när han reser lyssnar han gärna på ljudböcker som avkoppling och inspiration. Förutom teologi har han studerat litteraturvetenskap och filosofi. Att skriva, böcker, artiklar och kolumner, ser han som ett sätt att utöva biskopsämbetet:

– Att brottas med den ständiga spänningen mellan ett budskap som förblir detsamma, men som samtidigt behöver kläs i ord och handling på ett unikt sätt här och nu för att bli förståeligt och nå ut till människor som lever i dag.

Han värdesätter kontakten till den akademiska världen, som han också ser som en möjlig framtida utmaning ifall han inte blir vald. Han arbetade tre år vid Åbo Akademi med ett tvärvetenskapligt projekt kring hållbar utveckling och tycker framför allt om att föreläsa och delta i seminariediskussioner.

– Det ger nya impulser för mig som predikant, det tvingar mig att argumentera, att lyssna på sådana som har andra åsikter än vad jag själv har.

Speciellt uppskattar han växelverkan mellan det akademiska och det kyrkliga livet.

– Jag tycker det är viktigt att de som studerar teologi och funderar på att jobba inom kyrkan också under sin studietid har en levande kontakt till en församling och uppmuntras att reflektera över och växa i sin tro.

Vikström tror inte att färdiga svar på livets stora frågor står att läsa någonstans. Han sörjer när han ser att riktningar inom kyrkan klamrar sig fast vid fiendebilder av varandra och upprätthåller polariseringar mellan vem som är och inte är trogen Bibeln.

– Jag tycker det är viktigt att komma ihåg att det att Bibeln är Guds ord handlar om hur vi i dag tar emot, lyssnar på, förstår och ger Bibelns budskap gestalt i vårt sätt att leva som enskilda kristna och som församling och kyrka.

För honom har det varit en befrielse att upptäcka att frågan om hur vi ska vara som kristna i dag är precis densamma som Paulus och de första kristna funderade på.

– Också vi brottas med Bibelns texter och får försöka fundera på hur vi som kyrka idag ska förhålla oss till olika samhällsfrågor, som till exempel äktenskap och sexualitet. Hur ska vi förhålla oss till flyktingarna och asylsökande och hjälpa dem, på vilket sätt ska vi där vara trogna det kristna budskapet?

Vikströms svar blir att följa Jesus exempel: starkt förankrad i den judiska traditionen och skrifterna, samtidigt lyhörd för de människor han mötte och för deras konkreta behov.

En lyssnande ledare som tar ansvar

När det kommer till ärkebiskopsposten har Björn Vikström ett familjearv att bära, på gott och ont. Hans pappa John Vikström innehade den posten stora delar av 1980- och 90-talet.

När Kari Mäkinen meddelade att han går i pension blev Vikström kontaktad av människor som önskade att han skulle ställa upp i valet.

– Jag har hunnit vara både församlingspräst och biskop och skrivit om frågor som på många sätt är aktuella i dag, allt från äktenskap och kristet miljöansvar till folkkyrkan i dagens värld. Jag tyckte det var viktigt att åtminstone allvarligt fundera på det. Jag är inte heller färdig att slå mig till ro och vänta på pensionsåren. Därför vill jag gärna ställa mig till förfogande och försöka vara det salt och ljus som Jesus kallar oss till, i världen och i kyrkan.

Han vill inte ta sig själv på för stort allvar och hoppas att han är lätt att ta kontakt med, som privatperson och biskop. Han vill gärna föra med sig det finlandssvenska sättet att förhålla sig till kyrkans auktoriteter, som han tror är mer avdramatiserat.

Idealbilden är en lyssnande och diskuterande ledare som ger utrymme för olika röster och tål olika åsikter, men som också vågar ta ställning, visa riktning och bära ansvaret för obekväma beslut som måste fattas.

Björn Vikström är beredd att ta kritik för sina åsikter och handlanden, men osaklig kritik mot honom själv eller andra reagerar han på.

– Om jag upplever att någon ifrågasätter ärligheten i min övertygelse eller kommer med direkt falska beskyllningar – det tycker jag inte är någonting man stillatigande behöver låta ske.

Han vill gärna fortsätta vara en aktiv röst i samhällsdebatten, en roll han tycker Mäkinen skött väl. Samtidigt är han inte okritisk till det sätt på vilken ärkebiskopens roll som hela kyrkans ledare och ansikte utåt förstärkts under de senaste trettio åren.

– Det är viktigt att komma ihåg att en biskop alltid har sin legitimitet nerifrån, från församlingarna. Jag skulle gärna betona ärkebiskopens roll i ärkestiftet lite starkare.

Emelie Wikblad



Kvartetten som vigdes till tjänst var Joakim Oldmark, Tuomas Toivonen, Eva Ahl-Waris och Kirsi Saarinen.

PRÄSTVIGNING. På trettondagen fick Borgå stift fyra nya präster. 8.1.2024 kl. 11:18
Stina Lindgård, Rolf Steffansson och Maria Sten har fått titeln "prost", en hederstitel för en förtjänt präst.

UTNÄMNINGAR. Biskop Bo-Göran Åstrand har utnämnt tre nya prostar. De är kyrkoherden i Agricola svenska församling Stina Lindgård, pastorn i finska församlingen vid Solkusten i Spanien Rolf Steffansson samt prästen och sakkunniga vid Kyrkans central för det svenska arbetet (KCSA) Maria Sten. 2.1.2024 kl. 15:46
Fram till slutet av november hade 20 339 barn under ett år döpts i den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland.

MEDLEMMAR. Enligt en prognos från enheten för Kyrkans forskning och utbildning är antalet medlemmar i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland ca 3 558 000 i slutet av 2023. 29.12.2023 kl. 16:06
Carola Juselis vet vad det är att mista ett barn man aldrig riktigt hunnit lära känna.

sorg. Då Carola Juselius förlorade sitt barn blev hon så arg på Gud att hon skrev ut sig ur kyrkan. Sen saknade hon julmusiken och skrev in sig igen. Hon är en kvinna med temperament som vill finnas till för andra, särskilt för dem som inte kunnat prata om barnen de mist. 23.12.2023 kl. 19:00

pris. John Vikström tilldelas Svenska Akademiens Finlandspris för år 2023. Prisbeloppet är 100 000 kronor. 21.12.2023 kl. 19:01
Under namnet Mindyjoysbokhylla inspirerar Mindy till läsning på Instagram och Facebook.

litteratur. Till hög, till låg, till rik, till arm – det finns en läsupplevelse för varje julfirare. Bookstagrammaren Mindy Svenlin (@mindyjoysbokhylla) ger förslag på lämplig litteratur utgående från olika situationer. 21.12.2023 kl. 17:21
Intervju med Kateryna Dunjak utanför Kiev i december 2019. Här besöker Dunjak döttrarnas grav. Anna-Lena Laurén till vänster.

RAPPORTERA FRÅN UKRAINA. Ukraina har offrat mycket, men landet måste offra ännu mer, säger Anna-Lena Laurén, som tvingats lämna Ryssland och nu rapporterar från Ukraina. Hon ser mörker och uppgivenhet under sina reportageresor, men också hopp och glädje. Och vad gör människor när de inget kan göra? De ber. 21.12.2023 kl. 13:26
Några av Mark Levengoods livs mest meningsfulla jular var när han arbetade på långvården med gamla människor.

jul. Mark Levengood bär på en längtan om någon som bär en när man inte själv orkar. – Det finns ögonblick där jag uppfattar julen som ett mirakel. 23.12.2023 kl. 18:58
Som en del av försoningsprogrammet tar Musalaha deltagarna ut på utfärder i öknen. Den här bilden är från ett tidigare år.

FÖRSONING. Sann försoning innebär ett erkännande av rättvisan och av maktdynamiken, anser man inom organisationen Musalaha. Därför utmanar man det som sker i Israel och Gaza just nu. – Just nu behövs försoning mer än någonsin, säger Wasim Nasser. 19.12.2023 kl. 10:00
Många av oss känner oss särskilt ensamma kring jul, det är inget man är ensam om säger pastorn Markus Österlund.

JULGEMENSKAP. Du är inte ensam om att vara ensam och vi är alla lite fattiga, åtminstone i anden. Det fastslår pastor Markus Österlund. 18.12.2023 kl. 15:59
Niklas Wallis (till vänster) är kyrkoherde i Kronoby. År 2024 får han stöd av de pensionerade herdarna Timo Saitajoki och Anders Store.

domkapitlet. Två prostar och pensionerade kyrkoherdar, Anders Store och Timo Saitajoki, jobbar nästa år halvtid som kaplaner i Kronoby, där prästbristen är stor. 15.12.2023 kl. 10:37
Elefteria Apostolidou växte upp med hemspråken finska och grekiska, men jobbar nu på svenska.

UTNÄMNING. Elefteria Apostolidou valdes till årets präst bland annat för sitt arbete bland kvinnor, för kyrkans synlighet på sociala medier och för sina stads-pilgrimsvandringar. – Det känns jätteskönt att få erkänsla för det arbete jag gjort, säger hon. 14.12.2023 kl. 12:59
Musikern Jukka Leppilampi har varit en aktiv artist i fyra decennier.

kyrkans kulturpris. Kyrkans kulturpris 2023 tillfaller två personer som främjat den kristna musikkulturen i Finland: musikern Jukka Leppilampi och evenemangsproducenten Jukka Ahokas. 13.12.2023 kl. 14:38
Det som är omöjligt att förlåta kan kanske försonas, säger Patricia Tudor-Sandahl.

Bok. När vår yttre värld förmörkas av krig och sjukdomar bringar den kristna psykologen och författaren Patricia Tudor-Sandahl bud om ett ljus som kan brinna inuti oss. 12.12.2023 kl. 13:55

forskning. Susanna Lundqvist fick 20 880 euro för forskning om evangelisk-lutherska kyrkans roll för tryggandet av Finlands försörjningsberedskap under vinterkriget. 12.12.2023 kl. 15:51

debatt. Läs insändaren i sin helhet här. 1.3.2024 kl. 14:06

ENKÄT. Vi på Kyrkpressen är intresserade av hur finlandssvenskar firar påsk – med liten tonvikt på den kristna delen av traditionen. Det tar 7–8 minuter att besvara frågorna. Svara gärna! 1.3.2024 kl. 11:09
Ett stenkast från tågstationen i Åbo driver ett gäng birgittinsystrar ett gästhem.

klosterliv. Om man älskar något måste man offra något. Så är det för alla, oberoende av om det är sin frihet, sin familj eller sin Gud man älskar. Det här säger birgittinnunnan och abbedissan syster Dia i Åbo. 20.2.2024 kl. 16:43
”Om palestinierna kan hata oss så, är det deras sak att bygga upp förtroendet på nytt”.

ISRAEL-PALESTINA. Noga Ronen från Israel ville i åratal lyssna till palestinierna och vara pacifist. Men fyra månader efter 7 oktober-massakern vet hon inte om hon vill det längre. 19.2.2024 kl. 13:29
Mohammed Nasser i Borgå ska aldrig ge upp sitt blåa palestinska flyktingspass.

ISRAEL-PALESTINA. Mohammed från Nasaret går här fram. Själv är han inte född i Jesus barndoms stad, utan i en före detta fransk armébarack i Syrien. Sedan över 30 år bor han i Borgå. Men sitt blåa palestinska flyktingpass ska han aldrig ge upp. 19.2.2024 kl. 13:55