Recensioner

Bok: Ett år med Aslan

Erika Rönngård
Recensenten anser att Ett år med Aslan bjuder på moraliska pekpinnar.
Recensenten anser att Ett år med Aslan bjuder på moraliska pekpinnar.
Ett år med Aslan försöker vara en andaktsbok utan att säga det rent ut. I 365 avsnitt, ett för årets alla datum, möter läsaren axplock ur C.S. Lewis kristendomsallegori som utspelar sig i Narnia.

Även om man rimligtvis borde kunna hoppa in när som helst under året och starta från det aktuella datumet märker jag att novemberläsningen känns lite lösryckt. Tydligast ser man den röda tråden om man börjar läsningen vid årsskiftet, men också då är det svårt att komma ifrån att texterna som erbjuds har ryckts ur sitt sammanhang.

För att på något sätt överbygga problemet med de fragmentariska texterna har arbetsgruppen bakom boken formulerat frågor som tar vid där dagens text slutar. I bakgrunden anar man också en rädsla för att låta Lewis texter tala för sig själv. I stället har de fått stöd av frågor som på grund av formuleringen ofta stjälper mer än de hjälper. Det finns en förnumstig underton i frågorna som för tankarna till moraliska pekpinnar.

Bäst fungerar Ett år med Aslan antagligen för den som redan är bekant med de sju berättelserna om Narnia och har en tillräckligt klar minnesbild av dem för att kunna sätta in de dagliga fragmenten i sitt sammanhang. Då erbjuder boken en daglig återblick på en enskild scen utan att man behöver läsa om böckerna från pärm till pärm.

Ur den synvinkeln är Ett år med Aslan ofta charmerande i den vackra utgåvan där varje månad inleds med en illustration ur originalböckerna. Utdragen ur texterna kan väcka ljuva minnen av tidigare läsupplevelser men också inspirera till nya tankar kring Aslan-allegorin – i synnerhet om man förhåller sig försiktigt till följdfrågorna.

Ett år med Aslan: Ord och tankar ur berättelsen om Narnia. Libris 2011.



Ledaren

 May Wikström: Ändligt roligt varar inte evigt
Säg lovisa kyrka – och någon kommer antagligen att dra sig till minnes ”aj, var det inte d&aum...

Kolumnen

 Erika Rönngård: Sluta aldrig leka, sluta aldrig känna!
Gråt eller bli riktigt arg – och visa det även om det inte passar sig. Läs romaner, g&arin...

Inkast

Ann-Katrin Store: Invandraren ska visas kärlek
Vad är du för ras? frågade fiskförsäljerskan. Vi samtalade utanför vår dörr...

Månadens bloggare:
Camilla Pagliaroli

Veckans recension

Något att hoppas på började som en bok om tsunamin och skulle egentligen heta ”Att resa sig upp när jorden skakat”. När boken...
Flera recensioner







Logga in