Tänjbara gränser

04.01.2018
INKAST.

Jag står i köket och bakar pepparkakor medan sjuttonåringen gör sig redo att åka in till Helsingfors för att uppleva självständighetsdagens festligheter och fyrverkerier. Jag hojtar till honom:
”Och kom nu ihåg, att om ni möter såna där fascister, så försök inte göra er lustiga och härma dem.”
”Nej nej, mamma.”
”Gör inga gester, du minns den där killen som blev ihjälsparkad för att de trodde att han gjorde det!”
”Jo jo, mamma.”

Ytterdörren stängs med en smäll. Först då stelnar jag till med pepparkaksformen i högsta hugg och fattar vad jag nyss har gjort. Jag har ropat ut sista minutens råd till min tonårsson på precis samma sätt och med samma invanda tonfall som min mamma använde när hon hojtade till mig att ta på mig mössan fast mitt hår var nyfönat. Men mina råd har handlat om att inte provocera nazister.

Tänk om mamma år 1977, när jag var sjutton år, hade ropat ”Och kom nu ihåg att akta dig för fascisterna!” när jag gick ut för att fira med kompisarna. Tanken är omöjlig, absurd, skrattretande. Men det är inget att skratta åt. Hur kan gränserna för vår världsbild vara så tänjbara? Den frågan återkommer jag allt oftare till. Det är ju vansinnigt att jag står här och oreflekterat uppmanar mitt barn att vara försiktig med alla de där nynazisterna på Helsingfors gator. Vad har hänt med min samhällssyn?

Att vänja sig vid rådande omständigheter är en förutsättning för arters fortbestånd, visst. Men att vänja sig vid fenomen som drar människovärdet i gyttjan är inte en överlevnadsstrategi, det är farligt. Man måste våga se saker i sin omgivning för vad de är – men att börja betrakta dem som normal rekvisita, det är att muteras till något jag inte vill vara.

Det bedrägliga är att vi inte märker hur gränserna för vad vi betraktar som ett normaltillstånd flyttar på sig. Man behöver bara tänka på vår relation till mode för att inse att det är så. När jag var den där sjuttonåringen som fönade håret brukade jag titta på gamla foton från tidigt 60-tal och undra hur någon hade kunnat bli kär i pojkar som hade så där fult, kortklippt hår. Det normala var ju killar med långt hår. Och tänk på byxbenen. Vida jeansbuntar som släpade i marken och stickade pullovrar som slutade vid naveln var inte bara norm - det var snyggt. Några år senare tyckte vi uppriktigt att stuprörsben var coola och vida byxor fula. Eller 80-talets vadderade axlar? Tala om att vända kappan efter vinden!

Jämförelsen med modet haltar, för den stora majoriteten tycker ju inte att ultranationalism är coolt. Men börjar det bli normalt? I diskussionen om yttrandefrihet får jag allt oftare en känsla av att många ser de här grupperna som en ofrånkomlig del av samhället. Då är risken stor att man blir en axelryckare. Med eller utan vadderingar. Ge akt på vem som tänjer dina gränser – det är mitt nyårslöfte.

Monica Vikström-Jokela

ekonomisk utredning. Församlingarna i Helsingfors ska beställa en utomstående utredning av ekonomin. 15.1.2018 kl. 11:32

ärkebiskopval 2018. I en palett på fem ärkebiskopskandidater sticker Heli Inkinen ut som den enda kvinnan. Hon konstaterar att det här är symptomatiskt för den kyrka hon jobbat och verkat i i över 30 år. Och hon vill förändring. 14.1.2018 kl. 16:54
Zacharias Topelius vid sitt arbetsbord i Björkudden i Sibbo år 1897. Bilden till höger visar utkastet till ”Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt” som skrevs 1887.

Jubileum. Under sin uppväxt i Nykarleby var Zacharias Topelius en flitig kyrkobesökare. Den söndag han inte varit i kyrkan skrev han ”okyrka” i sin dagbok. Kom han för sent till gudstjänsten gick han upp på läktaren för att inte störa. 12.1.2018 kl. 17:53
Miika Auvinen

förföljelse. Nordkorea och Afghanistan är de farligaste länderna att leva i som kristen. Nordkorea har toppat listan flera år men nu har den tvivelaktiga äran att inneha tätpositionen hotats av Afghanistan. 10.1.2018 kl. 13:22
Tapio Luoma uppskattar erfarenheterna både från de österbottniska församlingarna och den urbana miljön som biskop i Esbo stift.

ärkebiskopsval. Esbobiskopen Tapio Luoma är först ut i KP:s fem kandidatporträtt 4.1.2018 kl. 15:35

jul. Ett ord på bara tre bokstäver. Men ett ord som framkallar så mycket känslor, minnen och gläjde. Men också sorg. Karin Erlandsson berättar om minnen av sin barndoms jular. Och hur hon ser på julen idag. 22.12.2017 kl. 09:39

julevangeliet. Det var tur att julevangeliet skrevs av en så förnuftig och sansad människa som just evangelisten och läkaren Lukas. Hade han inte tagit sig an uppdraget hade julevangeliet kanske skrivits av en Terjärvbo. Eller ännu värre, en sportreporter... 21.12.2017 kl. 09:15

Kyrkpressen. Nummer 50 på webben redan idag. 15.12.2017 kl. 17:16
Teemu Laajasalo är ny biskop i Helsingfors. Han hoppas att kyrkan ska klara en åsiktsmångfald.

Helsingfors. Biskop Teemu Laajasalo önskar helsingforsarna en jul utan vardagssorger. 15.12.2017 kl. 10:00
Psykiskt illamående kostar, både de som drabbas, deras nära och samhället. Organisationer och frivilliga erbjuder stödformer som sjukvården inte kan ge.

psykisk ohälsa. Över en miljon finländare drabbas varje år av psykisk ohälsa. Föreningen Sympati hör till dem som sprider kunskap, öppnar sina dörrar och delar erfarenheter för att främja mental hälsa. 14.12.2017 kl. 15:12

Ärkebiskopsvalet 2018. Fyra av fem av de uppställda kandidaterna i ärkebiskopsvalet kommer att predika på Tomasmässor i Helsingfors innan ärkebiskopsvalets första omgång den 8 februari. 11.1.2018 kl. 07:15

Rättsprocess. Árpád Kovács som är präst och verksam i Uleåborgs stift har valt att gå vidare till Norra Finlands förvaltningsdomstol med den skriftliga varning han fått av Uleåborg domkapitel. 10.1.2018 kl. 10:02

dop. En frikyrka i Uleåborg, Oulun Lähetysseurakunta, har under de senaste åren ibland döpt församlingsmedlemmar under ordinarie öppettider i den kommunala simhallen i Raksila. 10.1.2018 kl. 09:09