Vägen vidare trots våldet

22.08.2017
LEDARE. Våldet är inte nytt. Formen och syftet, som nu definierats som terrorbetingade, är däremot främmande och skrämmande.

Det finns ett före och ett efter Åbo, en känsla av allt i ett slag har förbytts i något annat, skrämmande. Det är sant. Samtidigt har ingenting alls förändras. Den här veckan ska barn gå i skolan, kommunala tjänstemän förbereda beslut, blomsterförsäljare ställa fram sina varor och sjukhuspersonal byta kompresser och dropp, precis som vanligt.

Också detta är sant. I själva verket är det den sanning vi tillsammans behöver jobba för, oberoende av var vi är födda och uppvuxna.

Att slå vakt om vår trygghet är ett fortgående och gemensamt arbete.

Det finländska rätts- och säkerhetsväsendet har inte varit främmande för potentiella våldshandlingar av det grymma slag som utspelade sig på torget. För oss, som sluppit se och fundera på dem, är det ”nya” en illusion. Samarbetet mellan myndigheterna har fungerat, och även om varje offer i fredags var ett offer för mycket, framstår myndigheternas arbete som välorganiserat och effektivt. Så hur kunde man ha förhindrat att det överhuvudtaget skedde? Troligtvis inte alls. En enskild individ som tappat greppet om tillvarons rätt och fel är svår att stoppa. Både i Madrid, London, Stockholm, Bryssel – och Åbo.

Våldet är inte nytt. Formen och syftet, som nu definierats som terrorbetingade, är däremot främmande och skrämmande. Det behövs en saklig och öppen diskussion om radikaliseringen och hur man kan stoppa dess spridning. Det handlar om allt från förebyggande arbete, främst bland unga, till hur de som redan har radikaliserats ska förhindras att sprida hatet vidare och att planera och utföra våldshandlingar.

Det säger sig självt att det inte är en lätt fråga. Samtidigt som det handlar om att skydda dem som bor i landet – också alla dem som nyligen flyttat hit för att undkomma samma slags våld – är varje ingrepp i den öppna rättstatens grundvalar en eftergift av något slag, en eftergift i sista hand för våldet.

Än religionen då? Är den – de – farliga krafter eller inte? Det måste få sägas högt att alla religioners företrädare bär ett ansvar för hur de hanterar våldskulturer inom sina led.

Det är bra och förutsägbart att både ärkebiskop Mäkinen och företrädarna för de muslimska samfunden i Finland stiger fram och fördömer våldet, samtidigt som de manar till lugn. De säger det som måste sägas när tragedin är ett faktum. Däremot är det mycket svårare för en religiös grupp att stiga fram och begära hjälp med att kuva radikalisering i de egna leden innan något händer. Så ovälkommen och skrämmande en sådan upptäckt än är också för olyckliga medlemmar i den gruppen, innebär det som kunde förebygga våldet att en utsatt minoritet exponerar sig för oförståelse, både i de egna leden och utifrån. I den oförståelsen är vi alla delaktiga och skyldiga.

Också det här borde vi våga diskutera. Också den här sortens öppenhet måste vi hjälpas åt med.

May Wikström

ekonomisk utredning. Församlingarna i Helsingfors ska beställa en utomstående utredning av ekonomin. 15.1.2018 kl. 11:32

ärkebiskopval 2018. I en palett på fem ärkebiskopskandidater sticker Heli Inkinen ut som den enda kvinnan. Hon konstaterar att det här är symptomatiskt för den kyrka hon jobbat och verkat i i över 30 år. Och hon vill förändring. 14.1.2018 kl. 16:54
Zacharias Topelius vid sitt arbetsbord i Björkudden i Sibbo år 1897. Bilden till höger visar utkastet till ”Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt” som skrevs 1887.

Jubileum. Under sin uppväxt i Nykarleby var Zacharias Topelius en flitig kyrkobesökare. Den söndag han inte varit i kyrkan skrev han ”okyrka” i sin dagbok. Kom han för sent till gudstjänsten gick han upp på läktaren för att inte störa. 12.1.2018 kl. 17:53
Miika Auvinen

förföljelse. Nordkorea och Afghanistan är de farligaste länderna att leva i som kristen. Nordkorea har toppat listan flera år men nu har den tvivelaktiga äran att inneha tätpositionen hotats av Afghanistan. 10.1.2018 kl. 13:22
Tapio Luoma uppskattar erfarenheterna både från de österbottniska församlingarna och den urbana miljön som biskop i Esbo stift.

ärkebiskopsval. Esbobiskopen Tapio Luoma är först ut i KP:s fem kandidatporträtt 4.1.2018 kl. 15:35

jul. Ett ord på bara tre bokstäver. Men ett ord som framkallar så mycket känslor, minnen och gläjde. Men också sorg. Karin Erlandsson berättar om minnen av sin barndoms jular. Och hur hon ser på julen idag. 22.12.2017 kl. 09:39

julevangeliet. Det var tur att julevangeliet skrevs av en så förnuftig och sansad människa som just evangelisten och läkaren Lukas. Hade han inte tagit sig an uppdraget hade julevangeliet kanske skrivits av en Terjärvbo. Eller ännu värre, en sportreporter... 21.12.2017 kl. 09:15

Kyrkpressen. Nummer 50 på webben redan idag. 15.12.2017 kl. 17:16
Teemu Laajasalo är ny biskop i Helsingfors. Han hoppas att kyrkan ska klara en åsiktsmångfald.

Helsingfors. Biskop Teemu Laajasalo önskar helsingforsarna en jul utan vardagssorger. 15.12.2017 kl. 10:00
Psykiskt illamående kostar, både de som drabbas, deras nära och samhället. Organisationer och frivilliga erbjuder stödformer som sjukvården inte kan ge.

psykisk ohälsa. Över en miljon finländare drabbas varje år av psykisk ohälsa. Föreningen Sympati hör till dem som sprider kunskap, öppnar sina dörrar och delar erfarenheter för att främja mental hälsa. 14.12.2017 kl. 15:12

möte. Fyra finländska biskopar ska träffa påven Franciscus den 25 januari. 19.1.2018 kl. 00:00

Ärkebiskopsvalet 2018. Fyra av fem av de uppställda kandidaterna i ärkebiskopsvalet kommer att predika på Tomasmässor i Helsingfors innan ärkebiskopsvalets första omgång den 8 februari. 11.1.2018 kl. 07:15

Rättsprocess. Árpád Kovács som är präst och verksam i Uleåborgs stift har valt att gå vidare till Norra Finlands förvaltningsdomstol med den skriftliga varning han fått av Uleåborg domkapitel. 10.1.2018 kl. 10:02