Jag teg och begrundade, men gick med ett inåtvänt leende

23.03.2017
INKAST. Katarina Gäddnäs skriver om reträtten som förändrade hennes liv.

Jag kom hem från meditationsreträtten på Snoan som en annan människa. Trots många år i församlingens barn- och ungdomsverksamhet, teologistudier i Åbo och en period inom den karismatiska väckelsen hade jag aldrig upplevt Guds närvaro och kraft så stark och konkret som de där tysta dagarna på meditationskudden med tillbedjan, tidebön och mässa. Och det var inget som gick över när jag kom hem till vardagen. Jag hade blivit påmind om det jag någonstans alltid vetat. Den heliga närvaron.

Jag cirkulerar i Guds blodomlopp och Gud i mitt. I varje andetag. I varje pulsslag. Rätt snabbt insåg jag ändå att det här skall man inte prata för högt om. Eller snarare: det gick inte att förklara eller sätta ord på. Det jag hade fått var bortom orden. Så jag teg och begrundade, men gick alla dagar med ett inåtvänt leende som ett hemligt havandeskap. Kristus lever i mig. Jag bär Kristus ut i världen samtidigt som Kristus bär mig.

Givetvis kommer det ökenperioder, då gruset knastrar mellan käkarna och det är långt mellan oasernas källflöden. Det har också funnits stunder av svartaste förtvivlan och mörker. Stunder då jag just och just i takt med andningen orkat be Jesusbönen i dess kortaste form: Herre förbarma dej!

En sådan dag satt jag i Åbo domkyrka och grät: Låt mig behålla barnet, Gode Gud låt mig behålla barnet! Jag förlorade barnet och det är svårt att dela sorgen med andra när nästan ingen annan hade vetat. Flera månader gick jag ensam med min hemliga sorg.

På söndag firar vi Marie bebådelsedag. Hon den unga, utsatta blev utvald till ett stort och svårt uppdrag. Jag häpnas varje gång jag läser texten över hennes mod, hennes tillit. Som ogift och gravid kunde hon ha straffats med döden, så sker ännu i dag i vissa kulturer. Men jag häpnas också över Josef, över hans mod och tillit. Han måtte ha älskat henne mycket, eller gjorde han bara sin plikt? Vad tänkte han i sina mörkaste stunder?

Det finns många människor som går med en mer eller mindre hemlig sorg över barnlöshet. Jag har vänner som berättat att den sorgen helt förlamat dem i många år. Varje barnvagn på stan, varje gravidmage är som ett hån, ett slag i ansiktet. Livet blev inte som man tänkt sig. Man hittade aldrig en partner, det lyckades aldrig med en befruktning, adoptionsprocessen blev för lång. Sen finns det andra som blir gravida utan att vilja ha ett barn. De finns de som aktivt väljer bort barn ur sin familjebildning. Livet är svårt. Så är det. Det finns inga enkla svar eller lösningar. Men jag sträcker ut handen för att försöka nudda Marias blåa mantelfåll. Blått, den heliga tillitens färg.

Katarina Gäddnäs

ekonomisk utredning. Församlingarna i Helsingfors ska beställa en utomstående utredning av ekonomin. 15.1.2018 kl. 11:32

ärkebiskopval 2018. I en palett på fem ärkebiskopskandidater sticker Heli Inkinen ut som den enda kvinnan. Hon konstaterar att det här är symptomatiskt för den kyrka hon jobbat och verkat i i över 30 år. Och hon vill förändring. 14.1.2018 kl. 16:54
Zacharias Topelius vid sitt arbetsbord i Björkudden i Sibbo år 1897. Bilden till höger visar utkastet till ”Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt” som skrevs 1887.

Jubileum. Under sin uppväxt i Nykarleby var Zacharias Topelius en flitig kyrkobesökare. Den söndag han inte varit i kyrkan skrev han ”okyrka” i sin dagbok. Kom han för sent till gudstjänsten gick han upp på läktaren för att inte störa. 12.1.2018 kl. 17:53
Miika Auvinen

förföljelse. Nordkorea och Afghanistan är de farligaste länderna att leva i som kristen. Nordkorea har toppat listan flera år men nu har den tvivelaktiga äran att inneha tätpositionen hotats av Afghanistan. 10.1.2018 kl. 13:22
Tapio Luoma uppskattar erfarenheterna både från de österbottniska församlingarna och den urbana miljön som biskop i Esbo stift.

ärkebiskopsval. Esbobiskopen Tapio Luoma är först ut i KP:s fem kandidatporträtt 4.1.2018 kl. 15:35

jul. Ett ord på bara tre bokstäver. Men ett ord som framkallar så mycket känslor, minnen och gläjde. Men också sorg. Karin Erlandsson berättar om minnen av sin barndoms jular. Och hur hon ser på julen idag. 22.12.2017 kl. 09:39

julevangeliet. Det var tur att julevangeliet skrevs av en så förnuftig och sansad människa som just evangelisten och läkaren Lukas. Hade han inte tagit sig an uppdraget hade julevangeliet kanske skrivits av en Terjärvbo. Eller ännu värre, en sportreporter... 21.12.2017 kl. 09:15

Kyrkpressen. Nummer 50 på webben redan idag. 15.12.2017 kl. 17:16
Teemu Laajasalo är ny biskop i Helsingfors. Han hoppas att kyrkan ska klara en åsiktsmångfald.

Helsingfors. Biskop Teemu Laajasalo önskar helsingforsarna en jul utan vardagssorger. 15.12.2017 kl. 10:00
Psykiskt illamående kostar, både de som drabbas, deras nära och samhället. Organisationer och frivilliga erbjuder stödformer som sjukvården inte kan ge.

psykisk ohälsa. Över en miljon finländare drabbas varje år av psykisk ohälsa. Föreningen Sympati hör till dem som sprider kunskap, öppnar sina dörrar och delar erfarenheter för att främja mental hälsa. 14.12.2017 kl. 15:12

Ärkebiskopsvalet 2018. Fyra av fem av de uppställda kandidaterna i ärkebiskopsvalet kommer att predika på Tomasmässor i Helsingfors innan ärkebiskopsvalets första omgång den 8 februari. 11.1.2018 kl. 07:15

Rättsprocess. Árpád Kovács som är präst och verksam i Uleåborgs stift har valt att gå vidare till Norra Finlands förvaltningsdomstol med den skriftliga varning han fått av Uleåborg domkapitel. 10.1.2018 kl. 10:02

dop. En frikyrka i Uleåborg, Oulun Lähetysseurakunta, har under de senaste åren ibland döpt församlingsmedlemmar under ordinarie öppettider i den kommunala simhallen i Raksila. 10.1.2018 kl. 09:09