Ett ”ofinländskt” dopkalas

16.03.2017
INKAST.

Föreställ dig att du träffar en bekant på gatan, och när ni har hört er för om hur det står till nämner du att du ska gå på ett dop på lördag. Vilken respons förväntar du dig? Jag tror att de flesta av oss räknar med en milt intresserad kommentar. Jaså? Vem har fått barn? När jag senast befann mig i den här situationen var jag således alldeles oförberedd på reaktionen hos vännen jag hade stött ihop med. Han lyste upp, grep mig i armen och ropade:

Får jag följa med? Snälla snälla, låt mig komma med!

Tanken på att gate-crasha ett dopkalas hos obekanta människor är nog väldigt ofinländsk. Men så var det också fråga om ett dop i en nigeriansk familj. Och vännen som jag råkade berätta om dopet för kommer också från Afrika, fast från en helt annan del av kontinenten. Det var i alla fall i det ögonblicket, då jag lätt förvirrat svarade att jag väl nog-säkert-kanske kunde fråga barnets föräldrar om det var okej att komma med, som jag började ana att den här dopfesten inte skulle likna någon annan som jag hade varit med om.

Och det stämde. Det var ett underbart dop som gav många aha-upplevelser.

Tio minuter före utsatt tid var det bara en handfull infödda finländare, däribland de blivande faddrarna min man och jag, som satt i bänkarna. När dopet sedan började fortsatte gäster att droppa in i en jämn ström, och ännu när vi steg ut på katolska kyrkans trappa anlände gäster i bilar. Ingen tyckte att det var något märkligt med det, och inte störde det den vackra dopceremonin, där vi rörde oss från kyrkdörren fram till koret.

Det var något i den här obesvärade inställningen till klockslag som jag kände att vår kultur skulle behöva en dos av. Vi som behandlar tiden som något att kämpa med, och aldrig ifrågasätter Tidens auktoritet.

Själva dopkalaset var en stor, glad fest där landsmän och andra vänner sammanstrålade. Det serverades alla de rätter som hör till på en fest i den del av Biafra som dopfamiljen kommer från och drycker av alla slag. En diskjockey spelade musik på hög nivå, en konferencier gick runt med mikrofonen och pratade med alla i salen och tiotals barn sprang runt, runt under glada rop.

Och talen! Representanter för organisationer som samlar nigerianer från olika regioner höll först sina tal, och efter dem höll en stor del av de andra tal. Många av talen hölls på igbo, men så mycket fick jag reda på att de utmynnade i välsignelser över barnet, hans familj, hans folk och Finlands folk. Musiken dånade, gäster upphörde aldrig att anlända, det åts och dracks och hojtades medan folk höll tal – och jag har aldrig varit på ett så innerligt religiöst dop. Det var ett dopkalas där alla var välkomna att dela glädjen och välsignelsen.

När vi bröt upp efter fem timmar sa vår gudsons far besviket: Ska ni gå redan? Jag tänkte hålla tal sedan när gästerna har kommit!

Monica Vikström-Jokela

Helsingfors. Ensamma äldre, fattiga barnfamiljer, människor som hotas av bostadslöshet. Diakonin hjälper stadens utsatta, men vad tänker politikerna göra? 23.3.2017 kl. 16:03

konsumtion. Varför är min konsumtion problematisk – inte bara för andra utan också för mig själv? Erika Rönngård söker svar och lösningar i tre böcker som handlar om konsumtionssamhället. 23.3.2017 kl. 13:48

björneborg. Poliser har besökt Väinölä kyrka i Björneborg för att bötfälla de papperslösa flyktingar som församlingen inhyser i kyrkan. 23.3.2017 kl. 11:55
Det måste bli lättare för unga vuxna som flyttar ofta att påverka i kyrkan, menar NAVI-medlemmarna Tanja Holm och Katri Malmi.

Kyrka. Ungas möjligheter att påverka lutherska kyrkans beslutsfattande måste bli bättre. Nu vädjar NAVI till kyrkomötets framtidskommitté om att något måste göras. 23.3.2017 kl. 00:00
Philip Teir sticker skickligt hål på sina personers självbilder i romanen Så här upphör världen.

Bok. Kyrkpressens recensent Sofia Torvalds har läst Philip Teirs nya roman Så här upphör världen. 23.3.2017 kl. 00:00

äktenskap. Den kompromisslösning som Mariehamns församling tagit fram i frågan om äktenskap för samkönade par är till biskop Björn Vikströms belåtenhet. 20.3.2017 kl. 15:09

hopp. Det finns de som samlar på frimärken, och andra samlar på kapsyler. I del tre av en serie i sex delar berättar Karin Erlandsson att hon samlar på berättelser om det kristna hoppet. 16.3.2017 kl. 16:12

kyrkslätt. När det är religionstimme i Kyrkslätt undervisas alla barn, oberoende av åskådning, i samma grupp. Oacceptabelt, säger Jarri Vuorio, vars son hör till ortodoxa kyrkan. 16.3.2017 kl. 13:17
Kaffe på plattan är en del av frivilligarbetet i Matteus församling. Här är det Else-Maj Byholm och Annica Söderström som delar ut kaffe till förbipasserande.

matteus. – Man mår bra av att hjälpa, tillsammans med andra och för andra, säger Annica Söderström. 16.3.2017 kl. 15:18

profilen. Han är en stor optimist. Men Kenneth Holmgård säger att när en optimist faller så faller han hårt. Och det har han gjort några gånger. Det är många höjder och många dalar. 15.3.2017 kl. 16:06

pris. Kyrkans kommunikationspris går till Olli Sirén som kläckte idén att ringa i kyrkklockor för bomboffren i Aleppo. 23.3.2017 kl. 18:23

rockvideo. Inspelningen av en rockvideo i Lappfjärds kyrka har väckt reaktioner i Sydösterbotten. 20.3.2017 kl. 15:23

Kristinestad. Den fempersoners familj som beviljades kyrkoasyl i Kristinestad i december får stanna i Finland. Föräldrarna har nu fått arbetstillstånd. 20.3.2017 kl. 15:16