Konsolidering av stiftet i sikte

17.11.2016

INKAST. Den här spalten är ju nog inte avsedd för debattinlägg om det svenska stiftets framtid och struktur.

Men jag kan inte låta bli att, än en gång, beröra frågan, med anledning av ett reportage i KP 3.11. Där redogörs för framtidskommitténs färska rapport. En kommitté tillsatt av kyrkomötet i maj 2015. Den har alltså arbetat föredömligt snabbt. Och glädjande nog ”vänt upp och ner på allt”, som kaplanen och kommittémedlemmen Eivor Pitkänen uttrycker det.

Jag ska här ta fasta enbart på de reformförslag som gäller kyrkostyrelsen. Att den enligt förslaget radikalt ska bantas ner är ju helt riktigt, eftersom det uttryckligen är i toppen nedskärningar bör ske för att rädda kärnan inom kyrkan, det vill säga verksamheten på basplanet. Ur svensk synvinkel innebär förslaget att KSCA, Kyrkans central för det svenska arbetet, läggs ner och uppgifterna, och en del av dess personal, överförs till domkapitlet i Borgå stift.

Rätt tänkt, om ni frågar mig. Och det har jag talat för i många år, också i denna spalt. Det innebär ju inte bara att vi återgår till situationen före den nuvarande konstruktionen utan också att vi konsoliderar de allt knappare resurserna på det enda förnuftiga sättet genom att koncentrera dem till en och samma adress, med postnumret 06100.

Direktorn för KSCA, Sixten Ekstrand, räds den isolering som en förflyttning av den nya svenska enheten till Borgå skulle medföra; ”enheten blir som en autonom kyrka i kyrkan och vi kommer att distanseras från de finskspråkiga. Vi förlorar synergieffekter och idéer”. Men hallå: vadan denna fatala brist på självtillit? Inte för att den rädslan är ny, tvärtom. För så har det alltid låtit, ända sedan 1800-talet, då man från så kallat kultursvenskt håll velat stoppa förslag om svenska särlösningar, och en starkare autonomi. Till all lycka fick vi ändå vårt svenska stift år 1923, trots den här typen av motstånd, också inom kyrkliga kretsar. För intressant nog var det ju slutligen politikerna inom riksdagen som drev igenom den svenska stiftslösningen.

Visst vore det trevligt om man ”även i fortsättningen hör svenska i Kyrkostyrelsens kafferum”, som det heter i reportaget – men ursäkta mig; avgjort viktigare är väl ändå att vi på bästa sätt kan utnyttja de resurser vi har inom vårt svenska stift? Och det sker knappast genom att man splittrar resurserna för att kunna dricka kaffe i Helsingfors. Och att ens överväga en förflyttning av hela rasket till huvudstaden är väl ändå höjden av resignation, och brist på finlandssvenskt självförtroende!

Låt vara att jag bekantat mig med framtidskommitténs rapport endast i form av KP:s referat, men jag kan utgå från det inte annat än gratulera den till ett fräscht nytänk, åtminstone vad gäller kyrkostyrelsen och KSCA. Vi har inom en nära framtid inga andra möjligheter än att banta ner kyrkans organisation, radikalt, och rädda vad som räddas kan av det svenska stiftet, genom att koncentrera det, på den plats det funnits sedan 1923.

Thomas Rosenberg

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00
På påsken får man släppa sin glada mask och bara vara sorgsen, säger Jaana Kettunen från Kyrkslätt.

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00
Annika Kuivalainen, som jobbar för Frälsningsarmén, ber varje dag att hon ska få vara till välsignelse för någon.

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00
Janne Saarikivi är språkforskare och författare.

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00
Ani Iivanainen skriver en bok om hur församlingar kan möta regnbågspersoner på ett rättvist sätt.

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39
Kyrkvaktmästare Anders Granvik i Jakobstad bereder altaret till påsk

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00
Åtta väckelserörelsers ledare skrev på.

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21
Enligt Björn Vikström är religion en stor ingrediens i bland annat politik i dag.

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42
Domkapitlet klubbade tjänstefrågor.

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47
Här jobbar Marika Salomaa med sina änglar i Överby, Esbo.

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00
Biskopen är på väg - installationsmässan i Saltvik hålls 15.30

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15
Pastor PJ, Per-Johan Stenstrand, får ofta avgörande tankar eller tilltal från Gud i vildmarken. Foto: Ur boken

VILDMARK. I vildmarken stänger Per-Johan Stenstrand ut bruset och tankar kraft. Årligen gör han två större turer, en rejäl fiskevecka i augusti och en vecka runt påsk med snöskoter, tält och isfiske uppe i Lappland. 16.3.2024 kl. 13:34
Vilka saker hör samman med tro och religion, frågar ÅA-projekt.

Bidrag. ÅA Vasa-lett projekt om demografi i kyrkor och samfund toppar Svenska kulturfondens utdelning i år. 15.3.2024 kl. 15:21
Oeniga biskopar. Lappobiskopen Matti Salomäki ville ha ny beredning om samkönad vigsel.

SAMKÖNAT ÄKTENSKAP. Samkönad vigsel föreslås bli möjlig i alla församlingar, men parallellt står den äldre traditionen kvar. Biskopsmötet tog oenigt beslut om kompromiss. 13.3.2024 kl. 11:15
Alla ska få samkönad kyrklig vigsel. Men prästerna frihet att välja bort dem.

SAMKÖNAT ÄKTENSKAP. Kyrkan kan komma att få två syner på samkönat äktenskap inskrivna i kyrkoordningen. Beredningen till biskoparnas extra biskopsmöte på tisdag har blivit offentlig. 8.3.2024 kl. 14:21

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00
På påsken får man släppa sin glada mask och bara vara sorgsen, säger Jaana Kettunen från Kyrkslätt.

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00
Annika Kuivalainen, som jobbar för Frälsningsarmén, ber varje dag att hon ska få vara till välsignelse för någon.

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00
Janne Saarikivi är språkforskare och författare.

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00
Ani Iivanainen skriver en bok om hur församlingar kan möta regnbågspersoner på ett rättvist sätt.

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39