Sorgens sprÄk

05.07.2018
INKAST. Aldrig tidigare i historien har det funnits så mycket ord.

Så mycket text, prat och så många diskussioner. Tröskeln för att dela sin åsikt är nedhyvlad till golvet och ändå finns det så många saker som det fortfarande inte går att tala om. Det finns händelser i livet där inte några nyord skapas. Situationer som bara har två synonymer att tillgå, fast de har funnits lika länge som människan.

Sorgens språk är märkligt fattigt. ”Vi deltar” låter som en anmälan till en frågesport och ”vi beklagar” är som en kundrespons. Ingen vill låta som en telefonförsäljare när ens bästa vän förlorat sin förälder eller när grannens fru inte längre dricker kaffe på balkongen. Men när vi krockar i kassan så fumlar och famlar vi med orden och tar tag i de slitna uttrycken, för att nu säga något. Vissa är så besvärade av andras sorg att de byter sida på gatan eller tittar bort vid Prismas parkering. Tystnaden känns pinsam, men egentligen är ju det ordlösa det enda rätta för inga ord kan trösta när en livskamrat inte längre frågar om man borde sätta på en panna till …

De rätta orden finns sällan att tillgå så därför skickar vi istället blommor. Vackra vita liljor visar vördnad och pionens rundning är som en jättetår. En stjärnflocka säger allt om livets skörhet och äppelkvisten från trädgården är knotig och karg. Vi skriver kanske ett kort som ändå bara undertecknas med en ”kram” och vi fyller Facebook med ordlösa hjärtan.

Jag saknar det svarta sorgbandet. Det tydliga tecknet på att inget är som förr. Symbolen för förlust skulle göra allting lättare. Bekanta skulle undvika att prata om sina egna triviala problem och arbetskamraterna skulle kanske sänka sina röster och sina krav, för en stund. Sorgbandet bars i några månader efter att en familjemedlem hade avlidit. Man bar det på vänster arm och både män och kvinnor kunde knäppa fast det innan de gick ut i världen: till kyrkan, till jobbet eller till butiken. Sorgbandet visade sårbarhet och omvärlden kunde därför, i gengäld, visa sin hänsyn.

”Sorgespråket är fattigt men medkänslan är inte beroende av bokstäver.”

Men sorgebandet var säkert också en påminnelse till en själv. Att nu får allt ta lite längre. Nu behöver jag sova. Nu behöver jag bli buren. Nu är inget som förr och det är inte jag heller.

Ändå fortsätter räkningarna att komma och momsen borde rapporteras och eftisplatser sökas. Bouppdelning ska fixas och lägenheter tömmas. Månaderna efter ett dödsfall är brådskande byråkrati och jag skulle så önska alla sörjande att banker och myndigheter skulle ta en paus med sina fordringar. Att också de skulle visa hänsyn. Att de som förlorat skulle få en frist på grund av förlust. En markering bakom sitt signum som skulle hålla tillbaka de aggressivaste påminnelserna och böterna.

Sorgespråket är fattigt men medkänslan är inte beroende av bokstäver. Medkänslan kan visas. Ibland är den ljusbrun och ännu lite varm: ”Vi vill så gärna komma över med en makaronilåda. När vi förlorade vår farmor så kom grannen över med en form. Vi vill föra den traditionen vidare. När är ni hemma?”

Maria Sundblom Lindberg
Bön är ett tema som ligger emeritusbiskop Erik Vikström varmt om hjärtat. Nu kommer hans vardagsböner för året i kortform ut som en liten bönbok.

bön. För flera år sedan skrev biskop Erik Vikström en omfattande andaktsbok för hela året. Nu utkommer en kortvariant, med böner för vardagsbruk för alla som behöver det. 13.7.2018 kl. 14:58
Det finns saker hon kanske inte kommer kunna göra igen. Men Christa Mickelsson blir långsamt bättre, dag för dag, och hon uppskattar varje stund.

Överlevare. I september drabbades Christa Mickelsson av en massiv hjärnblödning. Hon överlevde, men när hon vaknade upp hade hon förlorat talförmågan och högra sidan var förlamad. Då började en lång och tung återhämtning. – Tidigare – före olyckan – tänkte jag att nu kan livet bara bli sämre. Nu tänker jag tvärtom. 4.7.2018 kl. 15:03

Helsingfors pride. Kyrklig vigsel av samkönade par är ett aktuellt tema som lyfts fram under årets Helsingfors Pride-vecka. Församlingar och kristna organisationer deltar också aktivt i programmet. 26.6.2018 kl. 12:52

biskopsval. Biskopen i Borgå stift Björn Vikström har valts till lärare i teologisk etik och religionsfilosofi vid Åbo Akademi. Vikström tillträder tjänsten den 1 september 2019. 19.6.2018 kl. 16:12
Lucas Snellman utanför Johanneskyrkan, därifrån Yle sände den första svenskspråkiga radiogudstjänsten år 1926.

radiogudstjĂ€nster. 90-årig tradition bryts när Yle utlokaliserar produktionen av radiogudstjänster. Församlingarna behöver nu satsa mer på planeringen. 19.6.2018 kl. 16:10
Karin Erlandssons bok lanseras på Kyrkans Ungdoms sommarläger i Pieksämäki, där hon själv deltagit i många år under uppväxten.

Fontana Media. Karin Erlandsson som blivit bekant för många Kyrkpressenläsare via sina texter om hur man upprätthåller en vardagstro kommer ut i bokform på Fontana Media i juli. 8.6.2018 kl. 14:12

MINNESSJUKDOM. Tron kan vara ett viktigt fäste när minnena bleknar. Kyrkan har gett ut en skrift med stöd för arbetet bland församlingsmedlemmar med minnessjukdom. 8.6.2018 kl. 12:44
Kyrkpressen har tidigare skrivit om Ahmad i 45/2017 och 21-22/2018

flyktingar. Efter nio år i Finland flögs Ahmad till Kabul i går tillsammans med tre andra utvisade afghaner. 7.6.2018 kl. 13:48
Farag Sadak

profilen. Då han kom till Finland kände han ingen annan som talade arabiska här. När flyktingvågen kom hösten 2015 hade Farag Sadak förberett sig för den i fem år. 7.6.2018 kl. 11:31

Ärkebiskop. I söndags installerades Tapio Luoma som ny ärkebiskop för evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 7.6.2018 kl. 10:00

Vasa. Två separata kyrkobesvär mot gemensamma kyrkofullmäktiges beslut att säga upp hyresavtalet för Dragnäsbäcks kyrka i Vasa har lämnats in till Vasa förvaltningsdomstol. 4.7.2018 kl. 10:22

regnbĂ„gsfrĂ„gor. Föreningen Malkus började som kamratstöd för kristna som tillhör sexuella minoriteter och könsminoriteter. 4.7.2018 kl. 09:08

Maata nĂ€kyvissĂ€. Det ordnas inga fler mässor under festivalen Maata Näkyvissä i Åbo utan kvinnliga präster. 25.6.2018 kl. 13:17