MEST HISNANDE var nog ändå hennes slutkläm om varför just Jakobstad är ett sällsynt negativt exempel: ”Jag har nog från första början förundrat mig över att man valt att placera konst och kulturkampus i lilla Jakobstad, som dessutom är huvudorten för bibelbältet i Österbotten. Jag kan nog inte tänka mig någon annan ort som skulle vara mindre lämpad för en konst- och kulturhelhet än vad Jakobstad är.” Vi är många som med gapande mun undrar hur man ens kan säga så.

Kyrkan och religionen anklagas ofta för att vara kulturfientlig. Schaumans uttalande är en praktfull groda som visar det rakt motsatta, när någon som ser sig som representant för kulturen kategoriskt sopar ut ”det religiösa” från det man ser som sitt revir. Så här enkelt och svartvitt är det inte. Har vi verkligen inte kommit längre än så år 2012? Eller är det ett krampaktigt försök att hålla kvar någon slags vattentäta skott mellan kultur och religion som egentligen inte finns?

Här kunde man fortsätta med en lång uppräkning av kulturpersonligheter och insatser för kultur och utbildning med navelsträngen direkt till detta ”bibelbälte” (förövrigt också det en term som vi vid det här laget kanske kunde lägga åt sidan).  Men det känns så hopplöst att ens behöva vara tvungen att göra det. Man suckar bara matt: ”Topelius, Chydenius, Ågren, Huldén.” Saxar man bort alla kultur- och utbildningsprofiler som stigit och stiger fram ur den här regionen så är det en ganska maläten brynja kvar. Ska man verkligen behöva säga det!

På åttiotalet steg det in en ny generation musikartister på finkulturens scener i Helsingfors. De hette bland annat Wingren och Lillkung i efternamn, hade vuxit i och med sina församlingar, och var med om att ge scenkonsten ett musikaliskt lyft som den hade väntat på. En enda kantor, Rainer Holmgård, har fostrat närmare tjugotalet klassiska musiker och sångare som från Korsholm tagit steget ut i stora världen.

Om Schaumans utspel faktiskt var på fullaste allvar känns kampen för ett enat och starkt svenskt kulturliv ganska hopplös. Om hon verkligen menar det hon säger har vi redan förlorat.