Ja, lite som David mot Goliat ungefär. Så tänkte också de tre församlingarna i Närpes kyrkliga samfällighet – Närpes, Pörtom, Övermark – när de valde att avstå från att dra fuskarna inför domstol. Även om församlingarnas rättsskyddsförsäkring täcker de egna kostnaderna vågade de inte ta risken att betala notan för motpartens kostnader. Det skulle svida betydligt mer än den förlust församlingarna gjorde under de sju år när UPM, Metsäliitto och Stora Enso köpte församlingarnas skog till sinsemellan överenskomna priser.

Närpesförsamlingarna är inga storhandlare i skog nationellt sett. Men med totalt cirka 1000 hektar skog i den gemensamma potten är samfälligheten en av de största lokala skogsägarna. Därför var samfällighetens grundliga utredning av förlusterna på grund av kartellen viktig. Ekonomisektionens ordförande Johan Pått säger att det handlade om ett etiskt ansvar inför församlingarnas medlemmar och skattebetalare. Efter att ärendet gick ut i lokalpressen har han kontaktats också av bekymrade skogsägare på orten. Det var och är viktigt att församlingarna visar att de själva handlar etiskt och att de reagerar när andra inte gör det.

Tyvärr blottar ärendet också en brist i både moralisk och sakkunnig uppbackning från centralhåll. Både kyrkoekonomen och den förtroendevalda ekonomisektionsordföranden vittnar besviket om att det inte fanns mycket att hämta på kyrkostyrelsen för Närpesförsamlingarna. De konstaterar att kommunerna har en annan möjlighet att driva intressefrågor gemensamt, medan enskilda församlingar står ensamma. Den som skyndade till Närpesbornas undsättning den här gången var  den lokala skogsvårdsföreningens tjänsteman.

Det konkreta fallet väcker frågan om vem som bevakar församlingarnas rättigheter i förhållande till en yttre part. Den naturliga adressen är just kyrkostyrelsen, och visst görs det många och viktiga insatser där, dagligen. Men kyrkan genomgår just nu stora interna omstruktureringar när det gäller förvaltning och ekonomi. Det finns en dragkamp mellan periferi och centrum i den processen och risken är att bevakningen utåt faller mellan maskorna. Vem försvarar församlingarnas gemensamma intressen i konkreta frågor av ekonomisk natur? Hur länge ska kyrkan bära begravningsväsendet när antalet icke-medlemmar ökar? Den frågan hör till samma kategori och ställer medlemmarna inför en orättvisa, vilket lyftes fram av Ingåherden Torsten Sandell i förra veckans KP. Det faktum att församlingarna inte har samma rätt att avdra mervärdesskatt som kommuner och företag är ännu en intressefråga som kom bort.

Det finns plats för en intensivare gemensam, stark och koncentrerad intressebevakning från kyrkans sida, och uttalat ur församlingarnas synvinkel med inriktning på konkreta frågeställningar.