Det finns många olika teorier om gruppen men ett är säkert, det händer saker när människor buntas ihop och förväntas agera tillsammans.

Jag tänker på alla mina skolklasser, hur jag försökte byta roll varje gång jag bytte skola. Jag minns att en lärare till och med uppmanade oss elever att ta chansen till förändring nu när högstadiet började med den första nya klassindelningen på sex år. Min bästa kompis hade dessutom flyttat utomlands sommaren mellan sexan och sjuan så det fanns verkligen läge för något nytt. Men det är tveksamt om jag lyckades förändra den duktiga flickan särskilt mycket. Inte ens i skriftskolan kunde jag låta bli att göra alla läxor och extrauppgifter.

Får man tro gruppsykologerna så går det fel förr eller senare, oberoende rollfördelningen. Samtidigt längtar jag, liksom de flesta, efter att få sluta spela roller och bli mer äkta. Men jag behöver hjälp. Jag hoppas på dig som lever med, jobbar med, ringer eller möter mig.

Särskilt i organisationer som skolor och på arbetsplatser kunde vi bli bättre på att se människorna bakom rollerna. Vem är den här människan som jobbar här egentligen och vad är hon bra på?

Jag tror att alla goda grupper börjar med människorna, inte med organisationen bakom. Trots att det är svårt måste vi våga se varandra bortom den gåtfulla spegeln. Ansikte mot ansikte.