Tack till senare generationer som betalat för återkommande restaureringar av S:ta Katarina och kombinerat gammalt och nytt med kulturhistorisk pietet som skapar den tidlösa känsla ett nybygge aldrig kan ge. Som satsat på gediget hantverk i alla detaljer, från orgel till altare.

Tack till vår generösa utbildningspolitik som gjort det möjligt för folk att invandra och se till att vår minoritetskultur inte blir alltför insnöad. Med kaplan från Tyskland, kantor från Italien och kyrkoherde från Lappland hålls traditionen fräsch.

Förvaltningschefer jag talat med säger att vi inte kan fortsätta så här. I något skede kommer en konsult att räkna ut att satsningen per kyrkobesökare blir för stor jämfört med de många som står för sekinerna.

Filosofen Jukka Relander sekunderar i denna tidning med att påpeka att kristendomen i grunden inte är en speciell kultur utan något mycket mer. Han har rätt förstås.

Tack i alla fall ni som står för slantarna som håller stil på vår gudstjänsttradition. Tacksamhetsskuld känner jag inte. Det finns plats i bänkarna.