Kolumner

Barnarbetare

Johan Sandberg
I det här numret av Kyrkpressen har jag intervjuat en barnarbetare. Det bär mig emot att använda den benämningen, men det är så det heter. 01.12.2011
För en tid sedan laddade en av mina vänner på Facebook upp ett foto han tagit på en ledig platsannons i Kyrkpressen. I annonsen sökte en församling en barnarbetsledare.

Min vän som inte är kyrkligt aktiv häpnade över att man behöver barnarbetsledare i församlingarna.
Jag som är van med den kyrkliga vokabulären och visste vad en barnarbetsledare gör förstod först inte vad han menade. Sannolikt är jag inte ensam om det. Men sen förstod jag.

Ska församlingarna ha barnarbetsledare förutsätter det att församlingarnar också har barnarbetare som arbetsledaren ska vara chef för. Vilket församlingarna bevisligen också har.

Enligt resonemanget som min vän på Facebook för borde ju kyrkan slå vakt om de svaga och inte ha barnarbetare.

För barnarbete är ju förbjudet i lag. Också i de länder där barn tvingas  arbeta är det förbjudet.
Något av det värsta PR-nederlag ett företag kan tänkas hamna ut för är att bli misstänkta för att sälja produkter som barn tillverkat.

Med tanke på det så vore det inte helt fel att kalla kyrkans barnarbetare för något annat. Kan man inte kalla dem alla barnledare i stället? Finns det en statusskillnad mellan barnarbetare och barnledare inom kyrkan som jag inte vet om?

Eller kanske församlingarna är nöjda med att ha barnarbetare?




Månadens bloggare:
Camilla Pagliaroli

Veckans recension

Något att hoppas på började som en bok om tsunamin och skulle egentligen heta ”Att resa sig upp när jorden skakat”. När boken...
Flera recensioner







Logga in