Kolumner

Den exklusiva öppenheten

Johan Sandberg
Jag kan inte gå på Jaros matcher.  Jag har tror mig veta att de inte inbjudit någon kvinnlig spelare att delta. 20.10.2011
Men jag kan heller inte gå på Uniteds matcher. De har knappast försökt få någon manlig spelare till laget. Alltså är jag exkluderad från att gå på fotboll. Jag ska bilda en egen fotbollsliga bara för dem som tänker som  jag. En liga som inte exkluderar någon.

Jag kan inte handla på köpcentret. Min grannes kusin som känner en person vars faster, som inte tycker som jag i frågan om kvinnliga präster, handlar där också. Alltså är jag exkluderad från köpcentret. Jag ska öppna ett eget köpcentrum bara för dem som har samma åsikt som jag. Mitt köpcentrum ska inte  exkludera någon.

Jag kan inte delta i politiken. Ingen politiker står för  samma åsikter som jag.  Alltså är jag exkluderad från politiken. Jag  ska bilda ett eget parti bara för dem som håller med mig. Ett parti som inte exkluderar någon.

Jag kan inte delta i arbetarinstitutets kurser. Jag har hört ett rykte om att läraren i kursen om att sänka båtar rynkade på näsan en gång då en invandrare passerade på stan. Det gör mig exkluderad från arbetarinstitutet. Jag ska  starta egen kursverksamhet bara för dem som tycker som jag. Kurser som inte exkluderar någon.

Jag kan inte gå i kyrkan. Jag tror inte som kyrkan lär. Vad kyrkan lär vet jag inte. Men det vet jag, att jag inte tror som kyrkan lär. Jag får varken predika eller dela ut nattvard där. Alltså är jag exkluderad ur kyrkan. Jag har bildat en egen kyrka bara för mig.




Månadens bloggare:
Camilla Pagliaroli

Veckans recension

Något att hoppas på började som en bok om tsunamin och skulle egentligen heta ”Att resa sig upp när jorden skakat”. När boken...
Flera recensioner







Logga in