Du som står i brödkön, som inte har fått något arbete på många år, som sliter på som ensamförsörjare, som förlorat livsmodet på grund av utbrändhet, eller som blivit lämnad för någon annan, för någon som ansågs vara bättre ...?

Har människor som röker eller har alkoholproblem, eller problem med sin sexualitet, eller med att hantera sin ekonomi, något värde? Är de människor?

De som haft psykiska problem och varit tvungna att äta psykmedicin sedan ungdomen? Les  Miserables. De i anden arma.

Som i den klara oktobernatten
när de från norr kommande leoparderna
genombryter horisonten
och man samlas på torgen för att bedja
eller endast för att tyst betrakta.
Varför spärrar ni förstädernas gator?
Den ni väntar passerar inte förstäderna

Så skrev poeten Werner Aspenström.

Vi behöver visioner och utopier för att överleva i en värld där de rika, de som har framgång med skönhet, pengar, makt, snabba klipp, inflytande, och narcissistiskt utlevande, regerar, ställer och styr.

Det som Werner Aspenström försökte skildra i sina mörkt skimrande rader i sin berömda dikt kanske är ett hjärtats landskap, där människor i ett tidlöst slut tittar in genom sina egna fönster. De ser sig själva som hjälplösa, beroende av en frälsare. Något slags frälsare. Någon som säger att allt blir bra.

Himlen finns inte någon annanstans. ”Guds rike är mitt ibland er.” Det räcker inte enbart med att finna Gud, man måste också följa i hans spår, se bakom fasaderna, stanna och tänka på vad man egentligen tror, inte det man förväntas tro och det man förväntas vara.  Vara redo för att en dag kommer att bli rättvisans dag.

De som i dag, i detta dyngans och modets makeupsamhälle, inte anses ha något värde, väntar på dagar då ljuset bryter fram och kärlekens makt överväldigar den egoism som styr världen från årtionde till årtionde.

Det hela är ganska enkelt. Att förstå bergspredikans anda, att leva som om det som sades i den är sant varje stund, varje sekund. Om inte de sargade och misslyckade har något värde i en förgänglig nutid, så är de ändå redan nu inneslutna i Guds knutna hand som en dag öppnar sig som en blomma, som en strålande sol som aldrig mer ska gå ned.
 
Lev så nu. Redan nu.