Är jag inte glad att senegaleserna får veta att Jesus helar? Njae, sedan jag hört reklam för kampanjen i radion där en kvinna glättigt berättar om hur sjuka blivit friska i hela Västafrika och nu är det Dakarbornas chans att uppleva helande och dödas uppståndelse, blev jag ännu mera avogt inställd till kampanjen.
En lördag för någon vecka sen, åter på väg hem till huvudstaden, såg jag i en av förorterna till Dakar på avstånd en skara kvinnor klädda i blått. När jag kom närmare såg jag att en man (naturligtvis) ledde skaran som marscherade på gatan. De bar på skyltar med texten ”Jesus kan frälsa er” och ”Vi välsignar er”. Jag suckade djupt då jag såg dem. För min del hade de hellre fått lämna slagorden därhän för att hjälpa kvinnan som satt vid gatan att tvätta kläderna.

Trafikstockningar är garanterade en lördagkväll, så jag hade god tid att fundera på mina reaktioner där jag satt i bilkön. Varför reagerar jag så negativt på dylika kampanjer? Varför blir jag inte glad då jag ser trossyskon i aktion? Det är likadant hemma i Finland. Jag känner mej obekväm och besvärad.

Den storslagna kampanjen och de marscherande kvinnorna hade en attityd som inte kändes bra. ”Vi vet vad som är rätt, ni tror fel. Vi är frälsta, inte ni”, lyste om dem. I detta muslimland känns banderoller fel, liksom marscherande med slagord. Samma sak hemma i Finland. Om attityden är att vi har sanningen, ni har den inte, då protesterar mitt inre. Jag har tidvis upplevt att det också hemma i Finland finns en uppdelning i A-och B-kristna. Inte officiellt, men i ”innegängen” torde man känna till fenomenet. Jag är ledsen över att vissa grupperingar inte respekterar muslimerna i Senegal. De förstör det förtroende som byggts upp genom ömsesidig respekt. Bristen på respekt för medmänniskorna gjorde att jag reagerade jag så starkt vid infarten till Dakar. Bristen på respekt för medmänniskor gör att jag ibland reagerar starkt också hemma i vårt eget land och i egen kyrka. Ingen av oss vet vad som sker i medmänniskans inre, det vet bara vår Herre. För oss gäller det att erkänna medmänniskans rätt att välja och inte fördöma. Och föra fram budskapet om kärlekens Gud till alla, men med respekt.