Vi ses väl igen i julkyrkan, granne?

Tidevarv. "Och jag märker att jag kommer lika mycket för återseendet som för något annat." 14.12.2017 kl. 00:00

Min julkyrka är samtidigt både Helsingfors äldsta och nyaste. Den ser ut som ett vänligt dockhus, med sina två, mjukt rundade ögon ovanför den låga dörren och en lustig spetshatt på toppen. Träkyrkan från år 1754 var sibbobornas och framförallt skäribornas egen fram till år 2009, när den överläts till Helsingfors i samband med inkorporeringen av Östersundom. Det skedde inte helt utan smärta över traditioner som brast. Men lika lugnt står kyrkan kvar på den mark där den en gång byggdes. Snart kommer den att fyllas till bristningsgränsen, när vi med många andra trängs i en av de två julbönerna.Och traditionerna har inte försvunnit. Kyrkan är fortfarande en fast punkt i räckan av år som läggs till år. Det blir allt tydligare för mig varje jul.

Så tänker jag, när jag ser de bekanta ansiktena hos grannar, skolmammor och -pappor och vänner. Vi nickar och ler vänligt mot varandra. Och jag märker att jag kommer lika mycket för återseendet som för något annat. Åren har gett oss gråa hår (som vi döljer), plusglasögon (som vi förlägger) och tårar i ögonen när vi sjunger Giv mig ej glans. Vi har mist en del under åren. Vi har också fått. Vi ses inte längre på sendragna klassmöten och långa julfester. Barnen sätter inte längre knappar eller skräp i kollekten och bara den yngsta tycker att det är pinsamt att någon drar en stämma i Härlig är jorden. Nej, vi ses inte ofta längre. Men i kyrkan ses vi – och bygger de osynliga banden som binder generationer samman i det sköra sammanhang som heter tro, men som många inte vågar kalla så.

Där i bänken kommer och försvinner tidevarv. Släkten följer släktens gång.
Vi hänger med. I blyg men årlig pilgrimssång.

May Wikström
Elina Koivisto uppmärksammar kvinnors välmående.

kvinnor. I sommar erbjuder församlingarnas lägerö Lekholmen också program för vuxna. 9.5.2018 kl. 15:43
Keld Dahlmann leder ett nätverk som hjälper församlingar att få ny livskraft och växa.

Förnyelse. Pastor Keld Dahlmann arbetar med att hjälpa nya och gamla församlingar att bli livskraftiga och växande. Nu besöker han Helsingfors. 9.5.2018 kl. 11:52
Ronny Thylin är kaplan i Petrus församling.

Livshållning. "Under den senaste veckan har jag ändå ställt mig frågan om jag ibland ger för stort rum åt ett negativt tänkande." 26.4.2018 kl. 00:00
Kvinnobruncherna ordnas några gånger per år i Petrus församling.

Välbesökt. God mat, ett femtiotal deltagare, och en intressant livshistoria. Så kan en kvinnobrunch se ut. 26.4.2018 kl. 00:00
Niels Burgmann trivs med att jobba i team.

musik. Niels Burgmann är nyanställd i Matteus församling. 26.4.2018 kl. 00:00
Morgonmässor, andakter, middagsböner och meditationer. Är det realistiskt att tänka sig att man ska hinna med ett sådant inslag under arbetstid? Kanske … under rätt omständigheter.

Jäkt. Morgonandakter och middagsböner – hinner man med sådant mitt i vardagen? Och gör det någon skillnad? 26.4.2018 kl. 00:00
En kyrklig vigsel kan, till skillnad från vad många tror, vara ytterst enkel att genomföra.

Par. Många väljer i dag magistraten för en snabb vigsel. Är kyrkan för krånglig också för sina egna medlemmar? 12.4.2018 kl. 00:00

Närvaro. Varför blir allt fler allt tröttare? Och hur kan vi komma till vila? 12.4.2018 kl. 00:00
På mässan i Taizéstil kan man sitta på mattor på golvet om man känner för det.

Stillhet. Levande ljus, sånger att vila i och kanske en matta att krypa ihop på – Taizémässan och Tomasmässan är två alternativa mässor i Helsingfors. 12.4.2018 kl. 00:00

Övertygelse. Sofia Torvalds har lärt sig att göra lovar kring bråkiga pojkar och att le vackert. Men hon har också lärt sig något långt mer viktigt. 21.3.2018 kl. 16:06
Slutet nått