Vi ses väl igen i julkyrkan, granne?

Tidevarv. "Och jag märker att jag kommer lika mycket för återseendet som för något annat." 14.12.2017 kl. 00:00

Min julkyrka är samtidigt både Helsingfors äldsta och nyaste. Den ser ut som ett vänligt dockhus, med sina två, mjukt rundade ögon ovanför den låga dörren och en lustig spetshatt på toppen. Träkyrkan från år 1754 var sibbobornas och framförallt skäribornas egen fram till år 2009, när den överläts till Helsingfors i samband med inkorporeringen av Östersundom. Det skedde inte helt utan smärta över traditioner som brast. Men lika lugnt står kyrkan kvar på den mark där den en gång byggdes. Snart kommer den att fyllas till bristningsgränsen, när vi med många andra trängs i en av de två julbönerna.Och traditionerna har inte försvunnit. Kyrkan är fortfarande en fast punkt i räckan av år som läggs till år. Det blir allt tydligare för mig varje jul.

Så tänker jag, när jag ser de bekanta ansiktena hos grannar, skolmammor och -pappor och vänner. Vi nickar och ler vänligt mot varandra. Och jag märker att jag kommer lika mycket för återseendet som för något annat. Åren har gett oss gråa hår (som vi döljer), plusglasögon (som vi förlägger) och tårar i ögonen när vi sjunger Giv mig ej glans. Vi har mist en del under åren. Vi har också fått. Vi ses inte längre på sendragna klassmöten och långa julfester. Barnen sätter inte längre knappar eller skräp i kollekten och bara den yngsta tycker att det är pinsamt att någon drar en stämma i Härlig är jorden. Nej, vi ses inte ofta längre. Men i kyrkan ses vi – och bygger de osynliga banden som binder generationer samman i det sköra sammanhang som heter tro, men som många inte vågar kalla så.

Där i bänken kommer och försvinner tidevarv. Släkten följer släktens gång.
Vi hänger med. I blyg men årlig pilgrimssång.

May Wikström
Genom utställningen vill Barbara Savolainen stöda kyrkans arbete för invandrare och deras välmående.

Påverka. Just nu pågår en konstutställning i Johanneskyrkans krypta. Det är journalisten och konstnären Barbara Savolainen som ställer ut sina verk under rubriken Face, ansikte. 17.11.2017 kl. 10:28

Bekräftelse. "Genom att agera utgående från mina primära instinkter kommer jag inte långt." 17.11.2017 kl. 10:17

Depression. Det är viktigt att vara uppmärksam på sig själv. Om inget längre är glädjefyllt är det dags att söka hjälp 17.11.2017 kl. 10:11

kris. "Många gånger fylls vardagen av många små saker som ökar den totala arbetsmängden och stressen." 7.11.2017 kl. 11:15
För många är ljuständning på gravarna under allhelgonahelgen en mycket viktig tradition.

Avsked. Ljuset är en stark symbol. Det följer oss från dopet till döden. Det tröstar, stillar och hjälper oss att minnas. 3.11.2017 kl. 15:31
Sofie Ravall och Rebecka Björk hör till de aktiva församlingsmusiker som spelar in nya lovsånger

Nyskrivet. I Petrus församling ska nya lovsånger spelas in. Och i Johannes församling förbereder man en välgörenhetskonsert. 26.10.2017 kl. 00:00
Allt från kraftfulla koraler och säckpipor till requiem och ljusmässa erbjuds under Johannes församlings gudstjänstvecka, berättar kantor Dag-Ulrik Almqvist.

Mässa. Kantor Dag-Ulrik Almqvist fick fyra frågor om ”Glädje!” – en gudstjänstvecka i Johannes församling. 26.10.2017 kl. 00:00

Duga. "Varifrån kommer allt detta skuldbeläggande?", undrar Maria Sten. 26.10.2017 kl. 17:29
Dagcentret kan erbjuda gemenskap och meningsfull sysselsättning för papperslösa och frivilliga. Från vänster projektkoordinator Nora Repo, frivilligkoordinator för Blåbandsstiftelsen Soile Bar-Yosef, darinkunniga Friba Majeed, projektchef Veera Vilkama och Eva Kuhlefelt från mångkulturellt arbete vid Röda Korset.

Träffpunkt. Nu har målfärgen torkat och möblerna hittat sina platser. Det nya mångkulturella dagcentret är redo att bli en mötesplats för migranter och helsingforsare. 11.10.2017 kl. 18:50
I Johannes församling vill man förmedla att orgeln är ett instrument för alla att glädja sig åt.

musik. I Johannes församling kan vem som helst försöka sig på orgelspelande. 11.10.2017 kl. 18:44
Slutet nått