Vi ses väl igen i julkyrkan, granne?

Tidevarv. "Och jag märker att jag kommer lika mycket för återseendet som för något annat." 14.12.2017 kl. 00:00

Min julkyrka är samtidigt både Helsingfors äldsta och nyaste. Den ser ut som ett vänligt dockhus, med sina två, mjukt rundade ögon ovanför den låga dörren och en lustig spetshatt på toppen. Träkyrkan från år 1754 var sibbobornas och framförallt skäribornas egen fram till år 2009, när den överläts till Helsingfors i samband med inkorporeringen av Östersundom. Det skedde inte helt utan smärta över traditioner som brast. Men lika lugnt står kyrkan kvar på den mark där den en gång byggdes. Snart kommer den att fyllas till bristningsgränsen, när vi med många andra trängs i en av de två julbönerna.Och traditionerna har inte försvunnit. Kyrkan är fortfarande en fast punkt i räckan av år som läggs till år. Det blir allt tydligare för mig varje jul.

Så tänker jag, när jag ser de bekanta ansiktena hos grannar, skolmammor och -pappor och vänner. Vi nickar och ler vänligt mot varandra. Och jag märker att jag kommer lika mycket för återseendet som för något annat. Åren har gett oss gråa hår (som vi döljer), plusglasögon (som vi förlägger) och tårar i ögonen när vi sjunger Giv mig ej glans. Vi har mist en del under åren. Vi har också fått. Vi ses inte längre på sendragna klassmöten och långa julfester. Barnen sätter inte längre knappar eller skräp i kollekten och bara den yngsta tycker att det är pinsamt att någon drar en stämma i Härlig är jorden. Nej, vi ses inte ofta längre. Men i kyrkan ses vi – och bygger de osynliga banden som binder generationer samman i det sköra sammanhang som heter tro, men som många inte vågar kalla så.

Där i bänken kommer och försvinner tidevarv. Släkten följer släktens gång.
Vi hänger med. I blyg men årlig pilgrimssång.

May Wikström

läger. När vintern är som kallast är församlingarnas planering av sommarläger för barn i full gång. Men vad gör man på ett läger? Och måste man vara troende för att delta? 14.3.2018 kl. 10:22
Den nya kororgeln i Johanneskyrkan har målade fasadpipor för estetikens skull.

orgel. Ett fylligt och mjukt ”sound”, så beskrivs den nya engelska kororgeln i Johanneskyrkan. På lördag invigs den. 14.3.2018 kl. 08:34
Tuomas Metsäranta är församlingspastor i Petrus församling.

Helsingfors. "Gud har gett oss vishet och möjligheter." 15.3.2018 kl. 00:00

kors. I Finland är det vanligt att få ett kors-halsband i gåva vid konfirmationen. Två helsingforsare berättar om vad som hände sen. 2.3.2018 kl. 11:57
Juho Kankare är präst i Matteus församling.

Gudbarn. "Jag klättrar upp till lekrummet i andra våningen och deltar i leken". Juho Kankare skriver om att vara fadder. 2.3.2018 kl. 11:53
Världsböndagen firas alltid den första fredagen i mars. Årets tema är ”Allt Gud skapat är mycket gott”.

bön. Världsböndagen börjar när gryningen kommer i Tonga och slutar 40 timmar senare i Alaska. Samma gudstjänst firas på mer än tusen språk i över 170 länder. 2.3.2018 kl. 11:15
Maria Repo-Rostedt säger att en poäng med att träffas och vara tysta tillsammans helt enkelt är att det blir av.

Lugn. En tyst halvtimme och inga försök att vara något annat än det du är – det är Kristen meditation som ordnas varje torsdag. 14.2.2018 kl. 12:50
Monica Heikel-Nyberg är kaplan i Johannes församling.

Tankar. Hur ser det område ut i ditt liv som inte låter sig kontrolleras, som är kaos och rädsla? 14.2.2018 kl. 12:37
Det är viktigt att veta att man inte går ensam om man kämpar mot negativa tankar om den egna kroppen och om matvanor.

Kropp. Självbild och tankar kring mat är något många har ett komplicerat förhållande till. I mars startar en kurs på temat. 14.2.2018 kl. 12:31
Caroline Sandström säger att bönen har en viktig funktion i att lära oss att lyssna inåt, för att få fatt i det Gud vill säga oss.

gemenskap. "Jag har under de senaste åren tänkt mycket på bönen, vad det betyder att be till Gud i Jesu namn." 5.2.2018 kl. 17:27
Slutet nått