Vi ses väl igen i julkyrkan, granne?

Tidevarv. "Och jag märker att jag kommer lika mycket för återseendet som för något annat." 14.12.2017 kl. 00:00

Min julkyrka är samtidigt både Helsingfors äldsta och nyaste. Den ser ut som ett vänligt dockhus, med sina två, mjukt rundade ögon ovanför den låga dörren och en lustig spetshatt på toppen. Träkyrkan från år 1754 var sibbobornas och framförallt skäribornas egen fram till år 2009, när den överläts till Helsingfors i samband med inkorporeringen av Östersundom. Det skedde inte helt utan smärta över traditioner som brast. Men lika lugnt står kyrkan kvar på den mark där den en gång byggdes. Snart kommer den att fyllas till bristningsgränsen, när vi med många andra trängs i en av de två julbönerna.Och traditionerna har inte försvunnit. Kyrkan är fortfarande en fast punkt i räckan av år som läggs till år. Det blir allt tydligare för mig varje jul.

Så tänker jag, när jag ser de bekanta ansiktena hos grannar, skolmammor och -pappor och vänner. Vi nickar och ler vänligt mot varandra. Och jag märker att jag kommer lika mycket för återseendet som för något annat. Åren har gett oss gråa hår (som vi döljer), plusglasögon (som vi förlägger) och tårar i ögonen när vi sjunger Giv mig ej glans. Vi har mist en del under åren. Vi har också fått. Vi ses inte längre på sendragna klassmöten och långa julfester. Barnen sätter inte längre knappar eller skräp i kollekten och bara den yngsta tycker att det är pinsamt att någon drar en stämma i Härlig är jorden. Nej, vi ses inte ofta längre. Men i kyrkan ses vi – och bygger de osynliga banden som binder generationer samman i det sköra sammanhang som heter tro, men som många inte vågar kalla så.

Där i bänken kommer och försvinner tidevarv. Släkten följer släktens gång.
Vi hänger med. I blyg men årlig pilgrimssång.

May Wikström
Welcome, Välkommen, Dobro
pozhalovat säger Minna
Njumbe Njikang, Patricia Högnabba och Emma Gustafsson varje torsdag i Matteuskyrkan.

Helsingfors. Vad kan vi göra för att underlätta livet för våra församlingsbor – och hur kan vi göra det tillsammans? Här började samarbetet kring Matteus Afterwork. 28.3.2024 kl. 12:25

Kolumn. En gång om året brukar jag regrediera från ansvarsfull fader och förman till tonåring, eller kanske rättare sagt ung vuxen, och själv bli ung på nytt. Det handlar om den årliga skidresan som ordnas av den lokala församlingen, i vilken jag nuförtiden deltar tillsammans med mina barn. 28.3.2024 kl. 12:20

Johannes. Axel Sippel har själv varit aktiv i Johannes församling varje sommar sedan den egna skriftskolan. Han gör civiltjänst i Johannes församling. 28.3.2024 kl. 12:14

Kolumn. Med poddar följer också en frestelse att försöka maximera varje vaken stund med lärdom, att fylla varje ledig stund med jakten efter mera kunskap. 15.3.2024 kl. 14:02
Harriet Kolehmainen, i orange halsduk, spelar rollen som djävul i passionsspelet Via Crucis. Till höger Jesus som i år spelas av skådespelaren Panu Haavisto.

Helsingfors. Harriet Kolehmainen är en av över 50 medverkande i passionsspelet Via Crucis som uppförs på Senatstorget på påskafton. ”Föreställningen är för alla nyfikna som är öppna inför nya upplevelser.” 15.3.2024 kl. 14:11

Johannes. Hon ordnar tillsammans med barnledarteamet påskkyrka för daghemmen på Johannes område. – I år bjöd Johannes församling in daghemmen till åtta olika samlingar i två kyrkor. Det här är andra året vi förutom påskgudstjänst också erbjuder berättelsen om varför de kristna firar påsk. 15.3.2024 kl. 13:58
Johanneskyrkan är en populär turistkyrka. I sommar får turister som vill se kyrkan inuti betala fem euro.

JOHANNES FÖRSAMLING. Under sommaren kommer turister att få betala inträdesavgift för att se Johanneskyrkan. Det här görs i samarbete med Tuomiokirkkoseurakunta, som redan förra sommaren bar upp en inträdesavgift i Sveaborgs kyrka. 1.3.2024 kl. 11:33

Kolumn. Insikten är glasklar. Jag skulle gå sönder om jag fortsatte med det här. Jag vill så gärna ta hand om barnen, det är en nyfunnen vilja i mig. 1.3.2024 kl. 11:28

HALLÅ DÄR. Hon är med i teamet som ordnar ”Förbön och tack” varannan tisdag i Munksnäs kyrka. 1.3.2024 kl. 11:21
Lars Lundsten är docent och förtroendevald i Johannes församling.

Kolumn. Då jag skriver dessa ord är det några dagar kvar tills valet till kyrkomöte. Då du läser dessa ord är valet över och vi har fått en ny samling människor som får fatta beslut om kyrkans framtid. 19.2.2024 kl. 08:00

Helsingfors. Nicolina ”Ninni” Grönroos ska gifta sig i sommar och funderar på att delta i Nöd och lust-kvällen för att bekanta sig med bra vigselmusik och provpromenera fram till altaret. 19.2.2024 kl. 08:00

Helsingfors. Saga Brummer vikarierar kanslisekreteraren i Johannes församling tills vidare. 19.2.2024 kl. 08:00
Katarina Gäddnäs, Sören Lillkung, Silja Sahlgren-Fodstad och Jani Edström diskuterade vilka krockar som uppstår när kyrkan möter konsten. Undergräver det trovärdigheten som konstnär eller kritiker att vara troende?

Konst. – Mycket hellre analyserar jag en film som handlar om tvivel jämfört med en färdigtuggad berättelse om tro, säger filmkritikern Silja Sahlgren-Fodstad. 5.2.2024 kl. 15:15

Kolumn. Vad får dig att orka? Orka med vardagen och brådskan, eller det långa ensamma veckoslutet? Vad får dig att orka när du inte kan undvika de dagligen återkommande deprimerande nyheterna om allt elände i världen? 5.2.2024 kl. 15:09

HALLÅ DÄR. Onsdagen den 14.2 firar vi vändagen. 5.2.2024 kl. 15:04