En film om att gå vidare när katastrofen redan hänt

film.

Agnus Dei väcker frågor om hur man bäst tjänar Gud och hur man kan fortsätta att tro när det värsta hänt.

20.1.2017 kl. 15:57

Året är 1945, platsen är Polen den första vintern efter krigsslutet 1945. I ett avskilt beläget kloster fortsätter livet på ytan som förr – nunnorna arbetar och sjunger sina böner. Samtidigt är inget som förr – nunnorna bär fysiska minnen av soldaternas övergrepp och våldshandlingar. Det visar sig att flera av nunnorna bär på våldsmännens barn och klostrets abbedissa gör sitt bästa för att hemlighålla graviditeterna för att, som hon säger, skydda nunnorna från skammen. Här kommer filmens huvudperson, den unga franska läkaren Madeleine Pauliac (Lou de Lâage), in i bilden – av en del sedd som en räddande ängel, av andra som ett hot. Pauliacs rollfigur är baserad på en verklig person med samma namn som verkade som läkare för franska Röda Korset. Händelserna i filmen är fiktiva, men beskriver en verklighet som kunde ha funnits.

I Agnus Dei har katastrofen redan skett, trots abbedissans försök att skydda sina nunnor. Frågan är hur man hanterar konsekvenserna efteråt. Här går en skiljelinje mellan å ena sidan tron på att Gud kommer att komma hjälpa den som tror, å andra sidan tron på att människorna själva kan göra en skillnad. Allra finast skildras detta i scenen där en av nunnorna står på knä i bön utanför läkarens fönster. Filmen låter vara osagt om det är Guds ingripande eller nunnans uthållighet som får läkaren att vekna och till slut följa med nunnan till klostret. Agnus Dei väcker också frågor om hur man bäst tjänar Gud och hur man kan fortsätta att tro när det värsta hänt och det, som en nunna uttrycker det, känns som om ”tro är 24 timmar av tvivel och en minut av hopp”.

Agnus Dei är en grym film, ändå oftast osentimental och utan överdrivet dramatiska effekter. Däremot innehåller filmen en epilog som känns onödigt påklistrad i sin ambition att ge upprättelse åt dem som handlat gott och bestraffningar åt dem som inte gjort det. Epilogen sitter illa i en film som i övrigt inte serverar lättuggade moralkakor utan snarare erbjuder en inblick i en situation där det inte finns enkla svar, men där det finns skäl att inte blint följa auktoriteterna.


FILM
Agnus Dei
Regissör:
Anne Fontaine
I rollerna: Lou de Lâage, Agata Kulesza, Agata Buzek m.fl.

Erika Rönngård
Welcome, Välkommen, Dobro
pozhalovat säger Minna
Njumbe Njikang, Patricia Högnabba och Emma Gustafsson varje torsdag i Matteuskyrkan.

Helsingfors. Vad kan vi göra för att underlätta livet för våra församlingsbor – och hur kan vi göra det tillsammans? Här började samarbetet kring Matteus Afterwork. 28.3.2024 kl. 12:25

Kolumn. En gång om året brukar jag regrediera från ansvarsfull fader och förman till tonåring, eller kanske rättare sagt ung vuxen, och själv bli ung på nytt. Det handlar om den årliga skidresan som ordnas av den lokala församlingen, i vilken jag nuförtiden deltar tillsammans med mina barn. 28.3.2024 kl. 12:20

Johannes. Axel Sippel har själv varit aktiv i Johannes församling varje sommar sedan den egna skriftskolan. Han gör civiltjänst i Johannes församling. 28.3.2024 kl. 12:14

Kolumn. Med poddar följer också en frestelse att försöka maximera varje vaken stund med lärdom, att fylla varje ledig stund med jakten efter mera kunskap. 15.3.2024 kl. 14:02
Harriet Kolehmainen, i orange halsduk, spelar rollen som djävul i passionsspelet Via Crucis. Till höger Jesus som i år spelas av skådespelaren Panu Haavisto.

Helsingfors. Harriet Kolehmainen är en av över 50 medverkande i passionsspelet Via Crucis som uppförs på Senatstorget på påskafton. ”Föreställningen är för alla nyfikna som är öppna inför nya upplevelser.” 15.3.2024 kl. 14:11

Johannes. Hon ordnar tillsammans med barnledarteamet påskkyrka för daghemmen på Johannes område. – I år bjöd Johannes församling in daghemmen till åtta olika samlingar i två kyrkor. Det här är andra året vi förutom påskgudstjänst också erbjuder berättelsen om varför de kristna firar påsk. 15.3.2024 kl. 13:58
Johanneskyrkan är en populär turistkyrka. I sommar får turister som vill se kyrkan inuti betala fem euro.

JOHANNES FÖRSAMLING. Under sommaren kommer turister att få betala inträdesavgift för att se Johanneskyrkan. Det här görs i samarbete med Tuomiokirkkoseurakunta, som redan förra sommaren bar upp en inträdesavgift i Sveaborgs kyrka. 1.3.2024 kl. 11:33

Kolumn. Insikten är glasklar. Jag skulle gå sönder om jag fortsatte med det här. Jag vill så gärna ta hand om barnen, det är en nyfunnen vilja i mig. 1.3.2024 kl. 11:28

HALLÅ DÄR. Hon är med i teamet som ordnar ”Förbön och tack” varannan tisdag i Munksnäs kyrka. 1.3.2024 kl. 11:21
Lars Lundsten är docent och förtroendevald i Johannes församling.

Kolumn. Då jag skriver dessa ord är det några dagar kvar tills valet till kyrkomöte. Då du läser dessa ord är valet över och vi har fått en ny samling människor som får fatta beslut om kyrkans framtid. 19.2.2024 kl. 08:00

Helsingfors. Nicolina ”Ninni” Grönroos ska gifta sig i sommar och funderar på att delta i Nöd och lust-kvällen för att bekanta sig med bra vigselmusik och provpromenera fram till altaret. 19.2.2024 kl. 08:00

Helsingfors. Saga Brummer vikarierar kanslisekreteraren i Johannes församling tills vidare. 19.2.2024 kl. 08:00
Katarina Gäddnäs, Sören Lillkung, Silja Sahlgren-Fodstad och Jani Edström diskuterade vilka krockar som uppstår när kyrkan möter konsten. Undergräver det trovärdigheten som konstnär eller kritiker att vara troende?

Konst. – Mycket hellre analyserar jag en film som handlar om tvivel jämfört med en färdigtuggad berättelse om tro, säger filmkritikern Silja Sahlgren-Fodstad. 5.2.2024 kl. 15:15

Kolumn. Vad får dig att orka? Orka med vardagen och brådskan, eller det långa ensamma veckoslutet? Vad får dig att orka när du inte kan undvika de dagligen återkommande deprimerande nyheterna om allt elände i världen? 5.2.2024 kl. 15:09

HALLÅ DÄR. Onsdagen den 14.2 firar vi vändagen. 5.2.2024 kl. 15:04