Livet bär genom kriget

Bok. BOK. I sin nya roman väver Marianne Backlén samman livsberättelser från inte bara olika länder och kulturer men också olika tider. 18.12.2015 kl. 00:00

Marianne Backlén var en av de första inhemska författarna i min bokhylla som gav både invandrare och nyfinländare ett ansikte och en röst. Jag har alltid fascinerats av just den förmågan, att presentera personer från olika kulturer, i olika åldrar, och låta dem mötas i vardagliga situationer, vanligen i helfinska miljöer – i min hemmiljö.

I sin nyaste roman Jag gungar i högsta grenen driver Backlén denna förmåga ett steg vidare när hon i en mäktig familjesaga väver samman livsberättelser från inte bara olika länder och kulturer men också olika tider. Som utgångspunkt har vi Maria i 1960-talets Helsingfors. Från henne vävs trådarna framåt och bakåt, till bittra döttrar och stolta fäder, till tillknäppta tanter och förlorade söner.

Ett av de mest fascinerande inslagen är när författaren i svaga fläktar av magisk realism verkligen skapar möten där hon låter personer från olika tider ana varandras närvaro i rummet. Någon läsare kanske störs av de orealistiska elementen i en i övrigt mycket historietrogen, och som jag uppfattar det, korrekt beskrivning av skeenden i vårt lands och Europas historia. Det måste ligga ett oerhört researcharbete bakom en roman av det här slaget, ett arbete som med sin detaljrikedom ibland gör min läsning långsam. Jag drunknar stundvis i beskrivningarna och har svårt att hålla koll på det digra persongalleriet och de invecklade släktkonstellationerna.

Den förenande tråden mellan berättelsens personer, i släktled efter släktled, är kriget. Krigen.

Det är både beklämmande och hoppingivande att läsa om de varierande metoder som människan tar till för att överleva en katastrofsituation. Ett gemensamt drag jag slås av i dessa tider av oroligt vapenskrammel, som också vår jul tycks präglas av, är människans oförmåga att inse vad som håller på att ske, vad som ligger precis bakom hörnet. Livet går på i det lilla trots att ett stort krigsmonster precis drar efter andan för att blåsa ut sitt kaos över världen.

Marianne Backlén beskriver kriget som jag aldrig läst det förut. Samtidigt är det tröstande att få läsa om människor som lever det vanliga livet, så gott det går, trots att kriget är så närvarande. För så tycks det vara med oss människor: livet i det lilla, i familjen, i det som ligger oss närmast, är det som bär och betyder något också när allt annat rasar samman.
Det innebär förstås också att ländernas kamp inte spelar så stor roll för mig om jag fått mitt hjärta krossat. Det är inte passets stämpel som avgör hur sårad jag blir när du lämnar mig. Jag är främst solidarisk med den som får mig att känna mig sedd och uppskattad.

Jag gungar i högsta grenen
Författare: Marianne Backlén
Förlag: Schildts & Söderströms 2015

Nina Österholm
Samer Saad och Marianne Sundroos vill samla in medel för flyktingar med en konsert.

musik. En välgörenhetskonsert som heter duga är under planering i Matteus församling. Gospelkören Mrs Bighill Singers och altviolinisten Samer Saad är några av dragplåstren. 21.3.2018 kl. 15:40
Kursen är lättillgänglig också för sådana som inte är vana vid kyrkliga sammanhang.

Kurs. Inom kort börjar en kurs som vill hjälpa par att bygga en stark relation. Man hinner fortfarande anmäla sig. 21.3.2018 kl. 15:31

läger. När vintern är som kallast är församlingarnas planering av sommarläger för barn i full gång. Men vad gör man på ett läger? Och måste man vara troende för att delta? 14.3.2018 kl. 10:22
Den nya kororgeln i Johanneskyrkan har målade fasadpipor för estetikens skull.

orgel. Ett fylligt och mjukt ”sound”, så beskrivs den nya engelska kororgeln i Johanneskyrkan. På lördag invigs den. 14.3.2018 kl. 08:34
Tuomas Metsäranta är församlingspastor i Petrus församling.

Helsingfors. "Gud har gett oss vishet och möjligheter." 15.3.2018 kl. 00:00

kors. I Finland är det vanligt att få ett kors-halsband i gåva vid konfirmationen. Två helsingforsare berättar om vad som hände sen. 2.3.2018 kl. 11:57
Juho Kankare är präst i Matteus församling.

Gudbarn. "Jag klättrar upp till lekrummet i andra våningen och deltar i leken". Juho Kankare skriver om att vara fadder. 2.3.2018 kl. 11:53
Världsböndagen firas alltid den första fredagen i mars. Årets tema är ”Allt Gud skapat är mycket gott”.

bön. Världsböndagen börjar när gryningen kommer i Tonga och slutar 40 timmar senare i Alaska. Samma gudstjänst firas på mer än tusen språk i över 170 länder. 2.3.2018 kl. 11:15
Maria Repo-Rostedt säger att en poäng med att träffas och vara tysta tillsammans helt enkelt är att det blir av.

Lugn. En tyst halvtimme och inga försök att vara något annat än det du är – det är Kristen meditation som ordnas varje torsdag. 14.2.2018 kl. 12:50
Monica Heikel-Nyberg är kaplan i Johannes församling.

Tankar. Hur ser det område ut i ditt liv som inte låter sig kontrolleras, som är kaos och rädsla? 14.2.2018 kl. 12:37
Slutet nått