Livet bÀr genom kriget

Bok. BOK. I sin nya roman väver Marianne Backlén samman livsberättelser från inte bara olika länder och kulturer men också olika tider. 18.12.2015 kl. 00:00

Marianne Backlén var en av de första inhemska författarna i min bokhylla som gav både invandrare och nyfinländare ett ansikte och en röst. Jag har alltid fascinerats av just den förmågan, att presentera personer från olika kulturer, i olika åldrar, och låta dem mötas i vardagliga situationer, vanligen i helfinska miljöer – i min hemmiljö.

I sin nyaste roman Jag gungar i högsta grenen driver Backlén denna förmåga ett steg vidare när hon i en mäktig familjesaga väver samman livsberättelser från inte bara olika länder och kulturer men också olika tider. Som utgångspunkt har vi Maria i 1960-talets Helsingfors. Från henne vävs trådarna framåt och bakåt, till bittra döttrar och stolta fäder, till tillknäppta tanter och förlorade söner.

Ett av de mest fascinerande inslagen är när författaren i svaga fläktar av magisk realism verkligen skapar möten där hon låter personer från olika tider ana varandras närvaro i rummet. Någon läsare kanske störs av de orealistiska elementen i en i övrigt mycket historietrogen, och som jag uppfattar det, korrekt beskrivning av skeenden i vårt lands och Europas historia. Det måste ligga ett oerhört researcharbete bakom en roman av det här slaget, ett arbete som med sin detaljrikedom ibland gör min läsning långsam. Jag drunknar stundvis i beskrivningarna och har svårt att hålla koll på det digra persongalleriet och de invecklade släktkonstellationerna.

Den förenande tråden mellan berättelsens personer, i släktled efter släktled, är kriget. Krigen.

Det är både beklämmande och hoppingivande att läsa om de varierande metoder som människan tar till för att överleva en katastrofsituation. Ett gemensamt drag jag slås av i dessa tider av oroligt vapenskrammel, som också vår jul tycks präglas av, är människans oförmåga att inse vad som håller på att ske, vad som ligger precis bakom hörnet. Livet går på i det lilla trots att ett stort krigsmonster precis drar efter andan för att blåsa ut sitt kaos över världen.

Marianne Backlén beskriver kriget som jag aldrig läst det förut. Samtidigt är det tröstande att få läsa om människor som lever det vanliga livet, så gott det går, trots att kriget är så närvarande. För så tycks det vara med oss människor: livet i det lilla, i familjen, i det som ligger oss närmast, är det som bär och betyder något också när allt annat rasar samman.
Det innebär förstås också att ländernas kamp inte spelar så stor roll för mig om jag fått mitt hjärta krossat. Det är inte passets stämpel som avgör hur sårad jag blir när du lämnar mig. Jag är främst solidarisk med den som får mig att känna mig sedd och uppskattad.

Jag gungar i högsta grenen
Författare: Marianne Backlén
Förlag: Schildts & Söderströms 2015

Nina Österholm
Juho Kankare är präst i Matteus församling.

Gudbarn. "Jag klättrar upp till lekrummet i andra våningen och deltar i leken". Juho Kankare skriver om att vara fadder. 2.3.2018 kl. 11:53
Världsböndagen firas alltid den första fredagen i mars. Årets tema är ”Allt Gud skapat är mycket gott”.

bön. Världsböndagen börjar när gryningen kommer i Tonga och slutar 40 timmar senare i Alaska. Samma gudstjänst firas på mer än tusen språk i över 170 länder. 2.3.2018 kl. 11:15
Maria Repo-Rostedt säger att en poäng med att träffas och vara tysta tillsammans helt enkelt är att det blir av.

Lugn. En tyst halvtimme och inga försök att vara något annat än det du är – det är Kristen meditation som ordnas varje torsdag. 14.2.2018 kl. 12:50
Monica Heikel-Nyberg är kaplan i Johannes församling.

Tankar. Hur ser det område ut i ditt liv som inte låter sig kontrolleras, som är kaos och rädsla? 14.2.2018 kl. 12:37
Det är viktigt att veta att man inte går ensam om man kämpar mot negativa tankar om den egna kroppen och om matvanor.

Kropp. Självbild och tankar kring mat är något många har ett komplicerat förhållande till. I mars startar en kurs på temat. 14.2.2018 kl. 12:31
Caroline Sandström säger att bönen har en viktig funktion i att lära oss att lyssna inåt, för att få fatt i det Gud vill säga oss.

gemenskap. "Jag har under de senaste åren tänkt mycket på bönen, vad det betyder att be till Gud i Jesu namn." 5.2.2018 kl. 17:27
Johanna Sademaa ansvarar för matsalssidan vid lunchserveringen. Hon betjänar också på svenska.

mat. En ny lunchrestaurang har sett dagens ljus i Matteuskyrkan i Östra centrum. På Snellu Café kan du välja lunchens pris enligt din plånbok och råvarorna består av fullt ätbar mat som riskerar att kastas bort i matbutikerna. 5.2.2018 kl. 17:16
Att dela sin sorg har en helande verkan.

sorg. I februari startar en kurs som vill stöda dem som går igenom en sorgeprocess. 5.2.2018 kl. 17:07

ekonomisk utredning. Församlingarna i Helsingfors ska beställa en utomstående utredning av ekonomin. 15.1.2018 kl. 11:32
Bianca Holmberg vill ge av sin tid.

Start. Nytt år betyder kanske nya möjligheter. Vad är ett andligt mål? Hur stort eller litet kan det vara? Och hur gör man för att det hela inte ska kännas som ytterligare ett kravfyllt måste? 5.1.2018 kl. 16:20
Slutet nÄtt