Världen kom till byn - vad händer denna gång?

Världen har kommit till byn, eller till Helsingfors -
bokstavligen. Det vimlar av människor och stånd i Kajsaniemiparken och
på Järnvägstorget. Folk av alla de slag och raser. Barn springer omkring
och gläds över godis, unga och vuxna går klädda i olika klädstilar som
på sitt sätt tar ställning till olika saker och seniorer strosar lugnt
omkring bland tälten. Nytt för i år är att också Nationalteatern har
öppnat sina dörrar för världen.

Det är roligt att
märka att man i den alltmer globala verklighet vi lever i kan hitta
smaker och upplevelser som är helt nya för en. Idag åt jag en
västafrikansk grönsaksrätt.

Jag om någon vet att
man aldrig kan veta vad man hittar på Världen i byn. Några år sedan kom
jag hem med både ett stödpersonskontrakt till en person med kognitivt
funktionshinder och ett fadderbarn i Asien. Jag träffar fortfarande min
stödbehövande. Både land och fadderbarn har bytt men samarbetet med Plan
fortsätter.

Världen i byn är en fest med många goda avsikter och sprudlande glädje. Rekommenderas varmt

En i gänget

Tjärubytta, brännboll, fruktsallad, Hela havet stormar... Dessa
klassiska lekar har något gemensamt. Den som blir ensam är den som
försöker finna en plats och blir en del av gänget eller så undviker man
att bli utanför. Ibland känns det jättejobbigt att vara den som är
utanför. Den högsta önskan är att vara en i gänget.

Det är viktigt att vara en i en grupp. Det är inte bra att vara ensam.
Fram för allt inte ofrivilligt ensam. Människan är ett flockdjur. Vi
behöver varandra.

Att vara en del av en grupp är ändå inte heller
endast ett värde i sig. Alltid finner vi inte sin roll, eller så känner
vi av någon orsak inte att vi till fullo är oss själva i gruppen.
Då vi har funnit en grupp där vi trivs och där vi känner att vi är en
jämställd del och vi kan vara oss själva, då trivs vi. Då märker vi
också hur mycket vi behöver det för att må bra.

Mer svängig musik till kyrkan!

Av en olyckligt lycklig, eller lyckligt olycklig, omständighet råkade
jag ha orsak att besöka Grankulla kyrka. Det visade sig vara ett bra
beslut. Jag fick veta att Kauniasten kirkkokuoro firade sina 35 år med
jubileumskonsert. Den ville jag absolut gå på!

En sådan konsert! Den väckte alla känslor vid liv. Det gick kalla kårar av välbehag vid kända kristna sånger såsom Suojelusenkeli och Pekka Simojokis Sama taivas, sama maa. Negro spirtituals svängde om rejält stärkt av en orkester. When the saints go marsching in  var publikens favorit. Vid finländska sånger såsom Kotomaamme använde fjol och dragspel. Vi började nostalgiskt  med att  sjunga Suvivirsi tillsammans. Den sista sången var Finlandia spelad på kyrkorgel. Då fällde jag en tår.

Konserten var indelad i fem sektioner: Valo (Ljus), Ilo (Glädje), Turva (Trygghet), Rakkaus (Kärlek) och Koti (Hemmet).

Jag
blev på väldigt gott humör av konserten. Trots att jag är jävig vågar
jag påstå att dylika pigga och känslofyllda tillställningar bara är
positivt för kyrkan. De ger en bra bild av en kyrka som har något att ge
till alla. Mer svängig musik till kyrkan!

Sommarnätter

Sommarnätter. Varma sommarnätter.Vårkvällar likaså. Särskilt i maj. Den blommande, doftande maj. Med skönsjungande näktergal, kuttrande duvor och flygande svalor. Det är något särskilt med dessa kvällar. De är mjuka som sammet. De är hemlighetsfulla. De är oskyldiga. På något sätt är också Guds närvaro på något sätt starkare. I lugnet, möjligtvis. I stillheten. I det sköna.

Läsa psalmboken

Förra veckan kunde vi läsa i KP (nr 19/ 8.5.2013) om Kiki Alberius-Forsman som gillar att skriva psalmer. Hon har bland annat skrivit en fin och somrig "Solrospsalm".

Också jag gillar psalmer. Jag har tänkt att jag någon dag borde sätta mig ner och läsa psalmboken. Ja, inte sjunga psalmer, utan läsa dem. Psalmerna har en djup och talande text som lite försvinner i sången, då jag själv sjunger, eftersom själva melodin kräver sin uppmärksamhet. Psalmerna kan vara förenklade bibelverser. Lite enklare att förstå än ordinarie texterna. De är också vackra dikter. Psalmer borde med fördel citeras mer, tycker jag.

Med följande ord önskar jag er en god start på dagen:

"Du livets sol, i Kristus här,
till världens fröjd uppgången,
kom, lys för oss och bliv oss när,
och tag vår kärlek fången"

(Psb 508:4, J.L. Runeberg)

I väntan på sommaren

Doften av nyklippt gräs fyller luften. Vinden är varm. Vi har i många
dagar fått njuta av härlig kvällssol. Träden är fyllda av mössöron och
det finns en massa blommor i alla rabatter. Sommaren är snart här. Till
mångas glädje har värmen redan kommit. Det smakar gott med ett glas saft
eller en glass. Parkernas gräsmattor fylls av picknickfiltar. Överallt
syns glada människor. De liksom har vaknat ur vinterdvalan till nytt liv
igen.

Låt oss ta vara på varje dag - och fram för allt varje vacker kväll - och njuta!

Teckenspråket är vår kultur

Det är muntert prat och glada skratt. Sång, menuett, folkdans och sketcher. Det är liv och rörelse, en massa människor - men tyst. Vad är det? Ja, det är Döva seniorers kulturevenemnag, förstås. Dagarna, vars teman är "Teckenspråket är vår kultur" ordnas för 15:e gången, i år på Alexandersteatern i Helsingfors. Vid evenemanget syns både finska och svenska sida vid sida, även om bidragen på finlandssvenskt teckenspråk är färre. Det har varit roligt att träffa vänner och nya bekanta. I kväll är det dags för kvällsmässa i Gamla kyrkan. Det blir nog lite dans där också vill jag lova.

I morgon blir det mer av det roliga. Vad är ett bättre slut på denna vecka än just detta?

Kristi himmelsfärd - en besvärlig helgdag?

Det är dags för Kristi himmelsfärd, eller Kristi flygare, som helgdagen nog oftare kallas. Åtminstone där jag rör mig. För en del är det en extra ledig dag, för andra en dag med kyrklig verksamhet.

Hur kommer det sig att jag så mycket oftare hör helgdagens "smeknamn", alltså Kristi flygare? Kan det  vara en slags "eufemism"? Det finns också en mängd föreslagna färdmedel som Kristus skulle ha åkt till himmelen i, men de får var och en lista på eget håll.
Är det som hände för 2000 år sedan så svårt att begripa med mänskligt förstånd att man måste hitta på ett mer lättsamt uttryck? Att Kristus lämnar det jordiska, men ändå är närvarande i det andliga, i ordet och sakramenten är svårt att greppa.
Men, måste man göra det? Det sköna med tro är att man inte behöver förstå allting. Det räcker att känna till vad som hänt och sedan luta tillbaka mot det. Luta tillbaka på tron på att Gud älskar och tar hand om oss. Att Kristus är närvarande fastän vi inte ser honom och inte helt han förstå hur det gick till då han lämnade det världsliga.

Jag ser inte heller något problem i eufemismer. Ord är ord. I detta fall är tron och tilliten viktigare än benämningen.

Stad i ljus

O, vad jag älskar Helsingfors! Stadsvyn, människorna, serveringarna och vimlet, i den mån man kan tala om vimmel. Helsingfors är en vacker stad. Den är vacker under alla årstider, men fram för allt  under klara, kalla vinterdagar då snön skiner i kapp med Storkyrkan.

För att inte tala om kvällssolen en ljum sommarkväll (ja, de förekommer verkligen). Den mjuka skenet som smeker stränderna och husen vid kajkanten. Härligt!

Ja, Helsingfors har jag bott i sedan jag började studera och den här staden lämnar jag inte i första taget. Jag älskar min hemstad så mycket.

Morgonljus

På resande fot

Som dövpräst reser jag mycket. Jag får ofta frågan om jag rest någonstans på sistone, om jag har någon resa inplanerad eller hur det känns att vara på resande fot så ofta. Det måste jag medge att det nog  ibland känns  lite jobbigt att resa mycket, trots att det går i släkten, men känslan är lyckligtvis tillfällig. Då jag väl är framme i den stad jag skall ha en gudstjänst eller något annat program, så har jag glömt bort de tråkiga sidorna med att resa. Det är helt enkelt så roligt att träffa "mina" döva församlingsmedlemmar. De ger mig styrka. Samtidigt känns inte en dags resor till Karis eller Hyvinge någonstans. De är ju i grannen. Att resa ger alltid något, trots att de olika orterna börjar bli bekanta. Människor har alltid något nytt att ge.  Allting från insikt och ny kunskap till glädje och ett gott skratt. Det ger mig kraft att vandra vidare.