Vid kyrkodagarna i Vasa konstaterades att Kyrkpressen är ett sammanhållande kitt för Svenskfinland och Borgå stift. Det är min övertygelse att vi alla behöver hjälpas åt för att KP skall få fortsätta att fungera och utvecklas som detta sammanhållande kitt. KP:s ställning är, liksom våra finlandssvenska dagstidningar, hotad av den nya tidningsmomsen och annat som gör tidnings- och tidskriftsprenumerationerna dyrare. Desto viktigare är det att vi samfällt ställer upp för KP. Det gör vi bland annat genom att solidariskt stöda KP genom församlingarnas grupp-prenumerationer. Här är det viktigt att budgetutgifterna för KP inte ställs emot andra moment som också är viktiga - utan att vi inser att vårt stöd för KP gagnar både helheten inom kyrka och stift och därmed också den egna församlingen och dess verksamhet. Ett bra stöd för verksamheten är den gratisannonsering som församlingsprenumerationerna ger rätt till. En annan viktig detalj som jag också själv försummat är att informera tidningsredaktionen om viktiga händelser i församlingen eller annat som KP kunde berätta om och därmed förstärka den lokala prägeln.
Många församlingar ger församlingsmedlemmarna möjlighet att frivilligt betala sin andel av grupp-prenumerationens pris. Jag föreslår därför att vi med KP som spindeln i nätet utarbetar en lämplig textmall att använda när vi i församlingarna informerar våra församlingsbor om att de kan stöda församlingens KP-prenumeration genom att betala sin andel av kostnaden. Att gå in för en någorlunda gemensam text med gemensamma principer kunde underlätta möjligheterna att få in en större andel av prenumerationspriset än hittills på frivillig väg. Givetvis behöver frivilligheten betonas och att den enskilda prenumeranten får sin tidning oberoende av om man betalar den frivilliga prenumerationsavgiften eller inte. Jag har förstått att många församlingsbor gärna betalar sin andel av kostnaden. Det finns också sådana ortsbor som hör till andra samfund och som gärna betalar sin prenumeration bara de på ett enkelt och smidigt sätt kan få en prenumeration på KP.
En viktig fråga är också om vi från församlingarnas sida kan hjälpa till på något sätt med annonsanskaffningen.
En annan viktig detalj är förstås att KP hela tiden strävar efter kostnadseffektivitet, vilket säkert redan är fallet. Ett läsvärt innehåll är förstås A och O.

Berndt Berg

Nu är det allvar. De radikala förändringar som sker och kommer att ske i kommunstrukturen tvingar oss i kyrkan att snabbt besluta hur våra församlingar skall se ut i framtiden. När kommunstorleken ökar kraftigt blir det allt svårare att hålla fast vid den nuvarande modellen. Valet står nu mellan en prosterimodell och en stiftsmodell.

Själv är jag beredd att stöda prosterimodellen, men mitt stöd förutsätter i detta skede att det blir möjligt med parallella svenska och finska prosterier. Det skulle vara mycket negativt för den svenska verksamheten och Borgå stift om svenska församlingar skulle administreras i ett finskt prosteri. Jag understöder alltså biskop Björn Vikströms förslag om svenska och finska prosterier jämsides och anser att vi nu gemensamt och med kraft måste verka för en sådan lösning om prosterimodellen blir den som genomförs.

Ett annat alternativ är att nuvarande modell med samfälligheter fortsätter i modifierad form, t.ex. så att flera kyrkliga samfälligheter kan förekomma i samma kommun, något som biskop Björn Vikström också föreslagit.

Nu gäller det för oss i församlingar, samfälligheter, stiftsfullmäktige, domkapitlet i Borgå m.fl. att snabbt och effektivt arbeta för en lösning som gagnar Borgå stift och den svenska och tvåspråkiga församlingsverksamheten på bästa sätt inför framtiden!

Jag blev teol.mag. 2010 och prästvigdes mitt i livet, i januari 2011 och är sedan augusti t.f. kyrkoherde i Solfs församling i Korsholm. Under ett läsår är jag tjänstledig från rektorstjänsten vid Kristliga Folkhögskolan i Nykarleby, en tjänst som jag innehaft fem år.

Familjen bor i Nykarleby. Jag är gift med Gösta Willman som är stadsdirektör där, vilket för närvarande bestämmer vår bostadsort. Till familjen hör en hemmaboende 13-årig flicka med häst samt tre vuxna döttrar och makens två vuxna döttrar. Vi har fyra barnbarn, och sedan fyra år tillbaka är jag alltså mormor.

Till mina intressen hör samhället, skärgården, samtal och skrivande. Jag tycker också om teater, läsande samt promenader och joggning med vår labrador.

Min karriär har varit brokig och jag har haft förmånen att ha många intressanta jobb. Bl.a. har jag varit lärare, förvaltare, projektledare, informatör och arbetshandledare (har en profan arbetshandledarutbildning). I min ungdom blev jag statsvetare, pol.mag från Åbo Akademi. Efter det har jag utbildat mig till lärare och skaffat mig examen i utbildningsledarskap.

Jag har en betydande politisk belastning, även om jag lämnade alla mina politiska uppdrag då jag skrev in mig för studier vid teologiska fakulteten. År 2006 valde jag att inte kandidera igen för viceordförandeskapet i Svenska Folkpartiet. Samtidigt steg jag av en riksdagvalkampanj och lämnade stadsfullmäktige och stadsstyrelsen i Vasa och viceordförandeskapet i Österbottens Förbunds styrelse.

Mitt intresse för det svenska har dock inte svalnat. De strukturförändringar som är på gång engagerar mig nu framför allt utgående från kyrkligt och ett församlingsperspektiv. Därför ställer jag upp i stiftsfullmäktigevalet.

Det finns antagligen ingen språklig minoritet i världen som har det så bra som vi finlandssvenskar. Det är vårt ansvar att artikulera våra behov och ställa upp för Borgå stift, för ett svensk församlingsliv också framöver och för ett svenskt inflytande på lokalplanet som gör att det i också i praktiken är möjligt att bedriva en levande församlingsverksamhet på svenska i vårt land.

Under hela livet har jag varit engagerad i församlingslivet. Sju perioder har jag varit förtroendevald i mna hemförsamlingar, Vasa svenska, Pedersöre och numera Nykarleby församling. Jag har erfarenhet av såväl kyrkofullmäktige, gemensamma kyrkorådet och församlingsrådet. Före det var det Ungdomens kyrkodagar som gällde.

För närvarande är jag också ledamot i Kyrkans Avtalsdelegation och medlem i Kyrkostyrelsens delegation för Diakoni och samhällsarbete.

Kyrkan är en del av den finländska folksjälen och identiteten. Kyrkan är folkets och folket är kyrkans. Jag älskar högmässan och vill verka för att tröskeln till Herrens hus skall vara låg och att vi skall förenas av tro och kärlek och inte av åsikter.

Hej. Jag är intresserad av att vara med i stiftsfullmäktige för att jag tror att den erfarenhet jag har kan vara till nytta samt att jag är intresserad av frågorsom gäller stiftet och framtiden.

Just nu jobbar jag som präst i Borgå. Prästvigd blev jag i januari för 17 år sedan. Att igen få jobba som präst i församling är roligt och givande. Att få möta mänskor i glädje och sorg och allt däremellan är nog något av det bästa som finns. Det är ofta det uppstår fina samtal om Gud och om livet.

Jag har jobbat bl.a. som chef för familjerådgivningscentralen, på domkapitlet som stiftssekreterare för utbildning, som biträdande verksamhetsledare för Kyrkliga fackförbund inom Akava rf och Finlands kyrkas prästförbund och som ledare för ungdomsarbetet. Jag har också suttit med i
olika rikskyrkliga arbetsgrupper bla. den s.k. Heikkas grupp. Pastoralexamen och examen i ledning av församlingsarbete är två tilläggsexamina jag har. Jag är dessutom aktiv inom handbolls-föreningen i Borgå, för tillfället som lagledare.

Jag är också arbetshandledare samt utbildare inom sociala medier.

Jag tycker att kyrkan står inför många utmaningar bla. i frågor som gäller strukturer. Då behövs kreativt nytänkande. Eftersom jag gärna tänker tillsammans, hoppas jag att det skulle kunna vara till hjälp i stiftsfullmäktigearbetet. Speciellt vill jag arbeta för att vi kan bibehålla det svenska eftersom jag anser att helhetskyrkan också förlorar något värdefullt om den förlorar sin flerspråkighet. Det gäller alltså att påverka genom stiftsfullmäktige. Det andra är att stöda domkapitlet och dess verksamhet.

Min familj består av min man Mats och av fyra barn, tre flickor i tonåren och en pojke i lågstadieåldern. Själv närmar jag mig 50 och har jobbat inom kyrkan sedan jag var 15 år gammal. Först som hjälpledare, därefter under flera somrar och julledigheter i pastorskansliet. Församlingen har varit som ett andra hem för mig ända sedan jag hittade dit efter skriftskolan. Det hoppas jag att den är och känns som, också för andra dvs att tröskeln är låg, dörren bred, öppen och inbjudande. Läs mer på Facebook och på webbsidan. På båda ställena hittar du både kyrkomötes och stiftsfullmäktigelistans programförklaring.

 

Jag heter Mia Bäck och jobbar som församlingspastor i Åbo svenska församling. Jag är dessutom fakultetskaplan för Teologiska fakulteten i Åbo. Jag prästvigdes i maj 2007 och har tidigare jobbat som ungdoms- och diakoniarbetare. Allra bäst trivs jag när jag får jobba med ungdomar, skriftskola och gudstjänstliv. Som bäst håller vi på och förnyar både gudstjänsten och skriftskolan i vår församling. Läs mer om skribaförnyelsen på projektskriba.blogspot.com.

Jag är hemma från Kronoby i Österbotten och tycker om att samtala om det som är viktigt på riktigt, att umgås på sociala medier, att dansa heliga danser, att läsa böcker och att leva ett skapelsevänligt vardagsliv.

Jag ställer upp i stiftfullmäktigevalet därför att jag brinner för vår kyrka, vårt stift och dess framtid. Jag tror att vi måste bli bättre på att prioritera i framtiden eftersom ekonomin blir sämre och församlingarna slås ihop. Jag vill vara med och skapa en vision för vårt stift som hjälper församlingarna i de förändringar som vi står inför.

Jag drömmer om en kärleksfull kyrka med hjärtat i söndagens högmässa. I gudstjänsten möter vi varandra och Kristus själv och vi får vårt kall att gå ut i världen och tjäna Gud och vår nästa. Hur skall vi forma en gudstjänst där både små och stora, folkyrkliga och väckelsekyrkliga, män och kvinnor känner sig delaktiga och hemma? En gudstjänst som fortsätter i vår vardag? Det vill jag arbeta för!

Jag är Johan westerlund, kyrkoherde i Pojo. Jag har suttit en period som prästmedlem i stiftsfullmäktige, och hoppas nu på fortsättning.
Jag är övertygad om att stiftsfullmäktige behövs och alltmer börjar hitta en meningsfull roll i stiftets utveckling. När vi samlades till sammanträde på Åland senaste vår förde vi en god diskussion om situationen med kvinnor i prästämbetet och den grupp som inte samarbetar med dem. Eftersom alla grupper fanns representerade i salen blev det ett möte, ett riktigt meningsutbyte mellan de olika grupperingarna. Den diskussionen antydde för mig att vi kan hitta en gemensam plattform från vilket vi kommer vidare. Och gör vi det så löser sig många knutar och svårigheter.
En av de svårigheterna är rekryteringen av präster och kantorer och övriga församlingsarbetare. Det finns många unga med kallelse och stor förmåga som nu inte vill söka sig till kyrklig utbildning av rädsla för de konflikter som råder. De finlandssvenska kantorerna säger själv att de är en utrotningshotad art, så frågan är allvarlig.
Stiftsfullmäktige behövs också för att titta på domkapitlets verksamhetsplan och – berättelse. Där planeras bl.a. rekryteringen, men också verksamhet inom diakoni, musik, personalvård m.m. Att diskutera och utveckla de planerna i en större grupp med representanter från hela stiftet kan inte vara fel.
Jag vill gärna fungera för stiftets bästa i sådana frågor. Jag tycker också om att jobba med sådant, och jag mår bra av att ha uppdrag som går utanför den egna församlingens uppdrag. Därför står jag till förfogande.