Bloggarkiv

Anna Tikum
Anna Tikum
Anna Tikum har nyligen flyttat med sin fem månader gamla dotter Ronya och sin man Bertrand till Senegal. Följ med den första tiden i ett nytt land.

Söndagstankar 2

20.11.2011 17:30
Gudstjänsten i Fatick firas varje söndag i en stenbyggnad alldeles invid torget. Själva kyrkrummet är inte mycket större än ett klassrum. Där finns ett enkelt altare och och några bänkrader. Inte mer än det. När man tar sig till kyrkan är gatorna fulla med liv och rörelse. Söndagen är nämligen den allra livligaste torgdagen här. Det är med andra ord en dag som är allt annat än sömnig och trög. I dag satte vi oss på bänken alldeles innanför dörren, och eftersom dörren stod på vidgavel kändes det nästan som att sitta mitt i torgyran. Det var alldeles för svårt för mig att följa med i liturgin eftersom den till största delen gick på serere, det språk som talas här. Vissa moment utfördes visserligen på franska, men de gick mig ändå helt förbi då jag redan under momenten på serere hade hunnit drömma mig bort.
Jag iakttog allt det som försiggick utanför. Hästkärror fullastade med människor och varor trängde sig mellan bilar och mopeder. En del kvinnor satt på vägkanten och sålde grönsaker, nötter och olika kryddor. Andra kvinnor bar omkring sina varor i bylten på huvudet. Alla var de iklädda vackra och färggranna klänningar. En gammal man satte sig i skuggan intill kyrkdörren och försökte få sin tupp såld. Torgljuden och torglukterna trängde sig in i kyrkan och blandades med den välbekanta lutherska liturgin. Det var en blandning som jag tyckte om. Jag tänkte, att så här måste det ha varit för de allra första kristna. De samlades i små grupper i enkla utrymmen, kanske just invid torgen. Medan livet pulserade strax utanför kom de tillsammans ihåg allt det som Jesus hade undervisat och gjort för dem. Ungefär som i dag.
Prästen predikade över texten i Matteus 25:31-46 - Människosonens dom. En text som passade ganska bra in i kontexten här bland alla får, getter och tiggare. Det var så många ingredienser omkring mig i dag som gjorde att det var så enkelt att sätta sig in i hur allt måste ha varit för tvåtusen år sedan. Precis som den lilla församlingen här i Fatick var de första kristna i Jerusalem en liten, liten minioritet.
När jag satt där bland de kristna sererna kände jag en stor tacksamhet till mina föräldrar som släpade mig till kyrkan varje söndag under min barndom. Mamma och pappa tvingade aldrig oss barn att gå i kyrkan, men de gjorde klart för oss, att är man kristen så firar man gudstjänst med andra kristna om söndagarna. De regelbundna gudstjänstbesöken under årens lopp har gjort att liturgin och de olika momenten i gudstjänsten blivit en del av mitt inre. Så fort jag sätter mig i en kyrka med luthersk liturgi så finns ett genklang inom mig, vare sig jag aktivt deltar eller bara finns där helt okoncentrerad. Det är ingen skillnad var i världen jag är. Det är lika överallt. Gudstjänstrytmen i mig finns också i andra länder och kulturer där det finns kristna som firar gudstjänst. Denna rytm, som består av igenkännbar liturgi och musik, skapar gemenskap på ett djupt plan med personer som man aldrig sett förut. Det är ganska mäktig. Man liksom tillhör en jättestor familj, för att använda ett utslitet religiöst uttryck.
Att jag får vara en del av denna stora familj på det här sättet har jag bara mina föräldrar och deras religiösa uppfostran att tacka. När jag var tio år gammal, och satt där i vår bänkrad i Borgå domkyrka och räknade minuterna tills predikan skulle ta slut, hade jag nog aldrig trott att jag en vacker dag skulle formulera dessa meningar. Jag var allt annat än tacksam just då. Men det är väl sådär med ganska mycket. Det är först långt senare som man förstår att uppskatta grejer som ens föräldrar utsätter en för.
Ungefär i de här banorna gick mina tankar i dag när jag satt i kyrkan. Sånger sjöngs. Böner bads. Predikan predikades. Det var inget högtidligt över det hela. Tvärtom var det jordnära, okomplicerat och kanske rent av lite stökigt med allt torgliv så nära inpå. Just därför kände jag att det här, det här är en plats där jag kan känna att Jesus är riktigt, riktigt nära. Mitt i livet. Det är där Gud trivs allra bäst. Så tror jag.
När gudstjänsten nästan var slut kunde jag konstatera att det där lilla tillägget till kyrkans förbön som jag tyst hade formulera för mig själv var något som Gud ansåg att var värt att åtgärda. Jag hade bett för mannen utanför kyrkdörren, att han skulle få sin tupp såld innan gudstjänsten var slut. Bertrand har de senaste dagarna hotat med att skaffa en kompis till vår hemska höna, och jag var så rädd att han skulle få för sig att köpa tuppen om han fick syn på den. Ungefär mitt i slutsången kunde jag till min stora lättnad se en äldre kvinna slänga tuppen över axeln och gå sin väg. Mannen hade fått sin tupp såld och det fanns inte längre nån risk att den skulle följa med oss hem.
Det var en bra kyrkdag i dag.
Kyrkdörren stod på vidgavel så jag kunde iaktta torgyran.
Kyrkdörren stod på vidgavel så jag kunde iaktta torgyran.
Jag var inte den enda som var intresserad av livet utanför.
Jag var inte den enda som var intresserad av livet utanför.
Det finns mycket att iaktta...
Det finns mycket att iaktta...
....på torget i Fatick om söndagarna.
....på torget i Fatick om söndagarna.
Mitt i torgyran kan man fira nattvard. (Bilden är från förra söndagens gudstjänst)
Mitt i torgyran kan man fira nattvard. (Bilden är från förra söndagens gudstjänst)
Anna Tikum
22.11.2011 11:54
Petra B:Jag tycker att man ska säga som det är, om det inte skadar nån förstås, då kan det vara bäst att hålla saker för sig själv

Tove: Och jag känner igen dina bilder som jag tittade på i somras! : )
Tove
20.11.2011 18:48
Jag kommer ihåg den där väggmålningen i kyrkan. Så roligt att få följa med och läsa om Fatick och ställen jag känner igen. Har man en gång besökt Afrika, finns det alltid i en tror jag.
Va härligt med en så ärlig kolumn och skönt att nån i din "ställning" kan skriva just sådär ärligt!

På påsken får man släppa sin glada mask och bara vara sorgsen, säger Jaana Kettunen från Kyrkslätt.

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00
Annika Kuivalainen, som jobbar för Frälsningsarmén, ber varje dag att hon ska få vara till välsignelse för någon.

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00
Janne Saarikivi är språkforskare och författare.

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00
Ani Iivanainen skriver en bok om hur församlingar kan möta regnbågspersoner på ett rättvist sätt.

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39
Kyrkvaktmästare Anders Granvik i Jakobstad bereder altaret till påsk

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00
Åtta väckelserörelsers ledare skrev på.

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21
Enligt Björn Vikström är religion en stor ingrediens i bland annat politik i dag.

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42
Domkapitlet klubbade tjänstefrågor.

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47
Här jobbar Marika Salomaa med sina änglar i Överby, Esbo.

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00
Biskopen är på väg - installationsmässan i Saltvik hålls 15.30

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15
Pastor PJ, Per-Johan Stenstrand, får ofta avgörande tankar eller tilltal från Gud i vildmarken. Foto: Ur boken

VILDMARK. I vildmarken stänger Per-Johan Stenstrand ut bruset och tankar kraft. Årligen gör han två större turer, en rejäl fiskevecka i augusti och en vecka runt påsk med snöskoter, tält och isfiske uppe i Lappland. 16.3.2024 kl. 13:34
Vilka saker hör samman med tro och religion, frågar ÅA-projekt.

Bidrag. ÅA Vasa-lett projekt om demografi i kyrkor och samfund toppar Svenska kulturfondens utdelning i år. 15.3.2024 kl. 15:21
Oeniga biskopar. Lappobiskopen Matti Salomäki ville ha ny beredning om samkönad vigsel.

SAMKÖNAT ÄKTENSKAP. Samkönad vigsel föreslås bli möjlig i alla församlingar, men parallellt står den äldre traditionen kvar. Biskopsmötet tog oenigt beslut om kompromiss. 13.3.2024 kl. 11:15
Alla ska få samkönad kyrklig vigsel. Men prästerna frihet att välja bort dem.

SAMKÖNAT ÄKTENSKAP. Kyrkan kan komma att få två syner på samkönat äktenskap inskrivna i kyrkoordningen. Beredningen till biskoparnas extra biskopsmöte på tisdag har blivit offentlig. 8.3.2024 kl. 14:21
Då du känner dig övergiven av Gud, då är du nära Jesus. Det konstaterar teologen Joanna Öland.

tvivel. I små stunder eller långa decennier av tvivel finns det något tröstande i frågan ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”. Det finns flera tolkningar av dessa Jesus ord på korset. En av dem är att till och med Jesus tvivlade. 7.3.2024 kl. 18:23

På påsken får man släppa sin glada mask och bara vara sorgsen, säger Jaana Kettunen från Kyrkslätt.

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00
Annika Kuivalainen, som jobbar för Frälsningsarmén, ber varje dag att hon ska få vara till välsignelse för någon.

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00
Janne Saarikivi är språkforskare och författare.

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00
Ani Iivanainen skriver en bok om hur församlingar kan möta regnbågspersoner på ett rättvist sätt.

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39
Kyrkvaktmästare Anders Granvik i Jakobstad bereder altaret till påsk

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00