Karin Erlandsson vill gärna prata bara prata lite med Gud, så där vardagligt, så där som då man möter en bekant vid konservhyllan i matbutiken.
Karin Erlandsson vill gärna prata bara prata lite med Gud, så där vardagligt, så där som då man möter en bekant vid konservhyllan i matbutiken.

"Varje gång jag övar mig inser jag att orden fattas, att jag inte kan be"

tro. I del fyra i Karin Erlandssons serie om tro beklagar hon sig över att det bara är i ett sammanhang som hon som författare har svårt med ord. När hon ska be. 11.5.2017 kl. 14:01

Jag kan inte be.

Jag har skrivit varje dag i femton år. Förutom sommaren då jag städade toaletter på Pörkenäs lägergård, har min inkomst alltid kommit från att jag formulerat mig.

Men när jag ska be tar orden slut.

Bönen blir uppmaningar: Ge! Tänk! Visa! Led!

Något hjärtats språk handlar det sannerligen inte om.

Som uppvuxen i en pietistisk tradition har bön alltid varit ett personligt tilltal. Någon ställer sig på scen och säger hej Gud, och så följer en improviserad bön.

Jag improviserar aldrig ord. Jag redigerar dem.

Helt ärligt har jag också svårt för att man i de här sammanhangen inte bara uppmanar Gud att lyssna till ens bön, man förväntar sig också att han ska leda den.

Jag skulle aldrig ställa mig framför trehundra personer, inte ens två, utan att först tänka igenom vad jag ska säga. Inte ens, särskilt inte i, en bön.

Kanske är jag egentligen avundsjuk. Tänk att ställa sig framför trehundra personer och lita på Gud. (Men det där gnagande tvivlet: har jag tid att lyssna på den eventuella ledningen med trehundra bedjande ögon framför mig, eller blir bönen en andefattig improvisation? Jag är uppenbarligen inte den som testar.)

Så jag kan inte be.

Det upptäckte jag härom året.

Livet blev så sorgligt att inget annat fanns att göra än att be. ”Jag ber för er” sa jag och menade det. Sen blev det samma sak igen: Ge! Gör! Fixa! Hela! För i helvete, hela!

Nej, ingen hjärtas bön.

Då gjorde jag en överenskommelse med Gud; varje gång jag tänkte på mina vänner skulle Gud förstå det som en bön. Mina språkliga tillkortakommanden fick inte stå i vägen för bönen som vid det laget var det enda som fanns kvar.

Vi håller fast vid den överenskommelsen, Gud och jag. Tänker jag på någon, är det en bön. Det får duga så länge.

Jag övar regelbundet på att be och varje gång inser jag att orden fattas. Borta är desperationen då jag vill be om tillfrisknande för andra, jag vill bara prata lite med Gud, så där vardagligt, så där som då man möter en bekant vid konservhyllan i matbutiken.

Och orden finns inte. Orden som alltid annars finns.

Eh, ber jag. Öh.

Lyssna!

Nej, ingen uppmaning. Det är inte uppmaningar man sysslar med intill konservhyllan, det är samtal, utbyten.

Ni förstår att det här provocerar mig. Min starkaste sida försvinner då jag ska be, verbalt går jag tillbaka till en treårings nivå. Jag som brukar vara bäst på ord, är sämst.

Därför har det blivit en utmaning att hitta språket för min bön.

Då jag vanligen skriver sextusen ord om dagen, hittar jag orden för min bön i takt med ett ord i månaden. Egentligen gör det inget. Egentligen blir jag sporrad, inte provocerad. Det kan vara bra att något i mitt liv går långsamt. Vi har en evighet på oss, Gud och jag, för att hitta tilltalet då vi träffas.

På raderna här ovanför gjorde jag något som är typiskt kristet, kanske typiskt för alla troende i hela världen.

Jag letade efter meningen.

Att jag inte kan be, att orden tar slut just när jag ska prata med Gud, vill jag att ska ha en poäng, jag vill tro att också mina tillkortakommanden har en poäng.

Samtalet med Gud liknar inget annat, och ska inte likna något annat. Det är inget som ska ske på autopilot, inget som ska improviseras och inget som ska ramla över mig.

Samtalen med Gud, intill konservhyllan eller någon annanstans, är de viktigaste samtal jag för.

Månne jag inte då kan ägna energi åt att leta efter orden.

Jag vet också att allt inte har en mening. En del av det som händer och drabbar är komplett meningslöst. Att leta efter mening i meningslöshet är inte bara fruktlöst, utan destruktivt.
Men meningslöshet kan bli meningsfullt. Jag ser det som Guds största verk på jorden. Att han vänder riktningen, fyller tomheten, ger liv i död.

Det kanske ”är meningen” att jag inte ska kunna be, att orden ska ta slut.

Det kanske inte alls är meningen utan en bugg i mitt kristna system.

Det spelar ingen roll.

Faktum är att jag inte kan be, att jag letar efter orden och att jag aldrig annars letar efter ord. Det är varken upp eller ner, det är.

Medan jag letar efter orden kan jag använda kyrkans färdigt formulerade böner. Jag behöver inte tystna. Också här står kyrkan redo med instruktioner och texter.

Kyrkohandboken är full av böner, det är ingen i den lutherska kyrkan som tänkt sig att präster ska improvisera församlingens samtal med Gud. Prästerna ska läsa innantill.

Det ger mig råg i ryggen när jag redigerar och korrigerar mina taffliga försök. När jag efter år av letande fortfarande inte kommit längre än till ”öh … hej?”

Färdiga böner är inte alls sämre än de i sekunden påhittade.
(Dessutom har en misstanke stört mig den senaste tiden. Tänk om jag inte alls ska be, utan lyssna?)

Jag har svårt att tro på en Gud som hånler åt en ofullständig bön. Som tycker att du som är författare borde väl faktiskt formulera dig lite snitsigare.

Men för mig spelar det roll. För mig har det betydelse att samtalet vid konservhyllan handlar om annat än det kraftiga snöfallet förra veckan.

Eller så här: jag pratar gärna om snöfallet. Det, och döden, och livet, och cykelsitsen som än en gång är trasig. Medan jag letar efter orden väntar Gud. I evighet.

Karin Erlandsson
Itohan Okundaye vill berätta sin historia och sprida kunskap om vad människohandel är.

Rädsla. Itohan Okundaye från Nigeria älskade skolan som liten flicka. Hon drömde om att bli läkare. Aldrig någonsin hade hon trott att hon skulle bli ett offer för människo- och sexhandeln. 18.11.2017 kl. 12:11

Borgå. Fastighetsdebatten fick en överraskande vändning när gemensamma kyrkorådet förkastade förslaget till fastighetsstrategi. Nu är Svenska församlingshemmet fredat åtminstone en tid framåt. 17.11.2017 kl. 11:59
Genom utställningen vill Barbara Savolainen stöda kyrkans arbete för invandrare och deras välmående.

Påverka. Just nu pågår en konstutställning i Johanneskyrkans krypta. Det är journalisten och konstnären Barbara Savolainen som ställer ut sina verk under rubriken Face, ansikte. 17.11.2017 kl. 10:28

FMS. Finska Missionssällskapets styrelse valde vid sitt möte idag Rolf Steffansson till ny verksamhetsledare. Han inleder sin tjänst den 1 januari 2018. 15.11.2017 kl. 13:25
Gun- Maj Näse är också medlem i stiftsfullmäktige i Borgå stift.

pro ecclesia. Pro ecclesia till mångårig församlings- och stiftstrotjänare. 15.11.2017 kl. 13:03

eutanasi. Viktigt att god vård i livets slutskede finns i hela landet för alla. 10.11.2017 kl. 09:58
Höstens kyrkomötessession avslutades på torsdagen och budgeten var ett av de sista ärendena på agendan.

Kyrkomötet. Nästa år betalar församlingarna sammanlagt 6,5 miljoner mindre till kyrkans gemensamma verksamhet och förvaltning. 9.11.2017 kl. 11:41
Pia Ingström har just nu inga planer på att åka till Istanbul. – Av ren feghet, säger hon. Det är en stor sorg.

Istanbul. Pia Ingströms bok om de grekiska, armeniska och judiska minoriteterna i Istanbul är en berättelse om förlusten av språk, identitet och tradition. 9.11.2017 kl. 09:14
Ärkebiskop Kari Mäkinen fick än en gång sitta ordförande i långköraren om kyrkans vägval i äktenskapsfrågan.

Kyrkomötet. Remissdebatten kring vigselrätten tog plats i ett annars luftigt kyrkomöte. 8.11.2017 kl. 14:15

Kyrkomötet. Kyrkomötet beslöt idag att låta göra en oberoende utredning om hur församlingarnas ekonomi och verksamhet påverkats av kyrkans informationsförvaltning. 8.11.2017 kl. 13:12
Slutet nått

Borgå stift. Åtta präster i Borgå stift är redo att viga samkönade par. 16.11.2017 kl. 10:00

teemu laajasalo. Helsingfors nya biskop, Teemu Laajasalo, har vigts till tjänst. 15.11.2017 kl. 13:52

kipa. Denna vecka pågår en stödinsamling i Borgå stift för uppropet mot Kyrkans servicecentral Kipa. 15.11.2017 kl. 13:37