Anders Larsson skriver om barndomens hemliga tecken och koder

recension. Sofia Torvalds har läst Anders Larssons roman om en värld som gått förlorad men samtidigt alltid finns där. 6.3.2017 kl. 15:44

Minns du hur det var att vara barn? Jag läser Anders Larssons Ett barns memoarer och plötsligt minns jag verkligen, som vi minns då en god berättelse lockar fram en känsla som en gång uppfyllde oss till bredden.

Ja, tänker jag. Så var det att vara barn. Sådan var världen: full av hemliga tecken och koder, fullt förståelig för oss som tolkade den, och sällan synkroniserad med den värld de vuxna levde i och som de verkade tolka på ett annat sätt.

Anders Larsson skriver om en värld som gick förlorad på många olika plan, eftersom berättelsen slutar med att slakthuset där hans pappa jobbar läggs ner och familjen flyttar någon annanstans.

Vi som läst så långt vet hur mycket som försvinner i den flytten. Det är inte bara den efterlängtade bollen på Johanssons gård och vännen Barbro, längre upp på gatan, hon som är snabb och teknisk och vet nästan allt. Det är rädslorna, den längtan vi bär på och som blir en annan på nya ställen, ja, allt det runt omkring oss som gör oss till oss själva, för som barn definierar vi oss mer i förhållande till omgivningen än vi gör när vi är vuxna.

Det har att göra med barnets sårbarhet. Alltid offer för vuxnas nycker, men sällan missnöjd. Ena dagen möter man pappa vid kiosken och han köper plötsligt den adventskalender man längtat efter hela dagen. (Känsla av skuld.) Andra dagen är pappa på dåligt humör och man vågar inte säga att ens finger är i kläm mellan bildörren.

Men nu ska ni inte tro att det här är en tragisk bok, för det är den inte, i själva verket ser den tillbaka på sitt objekt, pojken Lasse, med ömhet och glädje.

Berättelsen varvas med glimtar ur det liv som levs nu: författaren och hans fru ligger vakna på natten i ångest över viktiga papper som ska kopieras på morgonen, de reser tidigt under turistsäsongen och väntar på att det blir påsk och restaurangerna ska öppna.

Det vuxna berättarjaget besöker sin gamla pappa och märker att något har skiftat i deras relation – ett eko från den stund då Lasse ser sin pappa på stan av en slump, så annorlunda då han är separerad från familjen (”Så ser han alltså ut när han inte är med oss”), och deras ömsesidiga förlägenhet slutar med att pappan köper inte bara en adventskalender utan också en chokladkaka.

Men om adventskalenderepisoden blir en sådan som pojken ständigt återkallar i minnet, som den lyckligt älskande minns sin första träff, frågar författarjaget vilka fjäll det var som föll från pappans ögon när han i 90-årsåldern såg på sin son med lite mindre värme. Frågan pojken ställer sig är kanske: Vem är jag? Tycker jag om mig?

Ett barn kan nästan treva sig till ett svar bara genom att se sig omkring.


BOK
Ett barns memoarer
Författare: Anders Larsson
Förlag: Schildts & Söderströms 2017

Sofia Torvalds
På lekholmen samlas många ungdomar och barn, men holmen välkomnar alla. I år satsar man dessutom på mer program för vuxna.

Holmliv. Känns sommarlovet för långt och tråkigt? På Lekholmen ordnar församlingarna program hela sommaren. 7.6.2018 kl. 00:00
Som familj måste man fundera på vad man vill göra och vad man har råd med. En dag på stranden är ett billigt semesternöje.

FörvĂ€ntningar. Ledig tid triggar lätt stora förhoppningar om att få lite av allt: innehållsrikt program, tillräckligt med vila och tid för att odla våra relationer. Men om det inte blir som man tänkt då? 7.6.2018 kl. 00:00
Edith Kortekangas från Helsingfors har ljusa minnen från Lekholmen.

lĂ€ngtan. "Den dagen i den röda stugan förändrade allt för mig." 7.6.2018 kl. 00:00

Vasa svenska församling. För många Vasabor är Kyrkpressen den viktigaste kanalen till kyrka och församling. Då församlingen slutar prenumerera på tidningen går de miste om den kanalen. 31.5.2018 kl. 16:27
Tapio Luoma vann ärkebiskopsvalet i mars.

Ă€rkebiskop. Nu på söndag 3 juni installeras Tapio Luoma i ämbetet som ärkebiskop. President Niinistö och internationella gäster deltar vid mässan i Åbo domkyrka. 29.5.2018 kl. 10:05
Samuel Erikson, Ruth Vesterlund, Katarina Gäddnäs, Meri Yliportimo, Janette Lagerroos och Eva Williams vigdes i söndags till tjänst.

prĂ€stvigning. I helgen var det prästvigning i Borgå. Totalt sex stycken präster vigdes till tjänst. 28.5.2018 kl. 13:41
Kyrkpressen skrev om Ahmad i nummer 45/2107.

flyktingar. En kristen afghan sitter på nytt i polisförvar i väntan på att bli deporterad. Polisen grep honom senaste vecka då han skulle träffa sin dotter. 22.5.2018 kl. 16:29
Se Freja Pontán och Pia Öhman i det stora faddertestet på www.helsingforsforsamlingar.fi. Du kan också testa ditt eget fadderskap där.

Kontakt. Det är aldrig för sent att bli en bra fadder, menar Pia Öhman och Freja Pontán som hållit kontakten i 17 år. 24.5.2018 kl. 00:00
My Ström-Rantamäki är diakonarbetare i Matteus församling.

Faddrar. "Förebilder hjälper oss att förstå vem vi är." 24.5.2018 kl. 00:00
Mikaela Steffansson jobbar i Helsingfors i sommar. Hon gillar stadssomrar och den variation de bjuder på.

UpptĂ€cka. Många stannar kvar i stan över sommaren, antingen av egen vilja eller som ett måste. Storstan kan också vara ett smultronställe. 24.5.2018 kl. 00:00
Slutet nÄtt

Vasa. Två separata kyrkobesvär mot gemensamma kyrkofullmäktiges beslut att säga upp hyresavtalet för Dragnäsbäcks kyrka i Vasa har lämnats in till Vasa förvaltningsdomstol. 4.7.2018 kl. 10:22

regnbĂ„gsfrĂ„gor. Föreningen Malkus började som kamratstöd för kristna som tillhör sexuella minoriteter och könsminoriteter. 4.7.2018 kl. 09:08

Maata nĂ€kyvissĂ€. Det ordnas inga fler mässor under festivalen Maata Näkyvissä i Åbo utan kvinnliga präster. 25.6.2018 kl. 13:17