Tove Janssons målande reduceras till en dekorativ kuliss i pjäsen Tove, skriver Erika Rönngård.
Tove Janssons målande reduceras till en dekorativ kuliss i pjäsen Tove, skriver Erika Rönngård.

Svenska teaterns Tove är ett vänligt porträtt av en person som gett så många så mycket tröst

Recension. På Svenska teatern blir Tove Jansson en konstnär som målar förvånansvärt lite. 9.2.2017 kl. 11:41

Det är svårt det där med nationella storheter. Svårt att se dem som människor och inte enbart som just storheter. Svenska teaterns uppsättning lyckas någorlunda bra när det gäller att skaka helgonglorian av Tove Jansson – deras Tove är inte alltid så genomsympatisk. Hon har sina skaparkriser och hon har ungefär lika begränsat tålamod med att vara en ständigt tillgänglig sagomamma som vem som helst skulle ha – men blir aldrig vare sig skandalös eller helt osympatisk. Samtidigt har man reducerat Toves konstnärsskap till just den där lite krisande och ganska bohemiska sidan. Det är mycket prat om vad hon vill göra och att det inte blir som hon vill och inte är lönt, men själva målandet reduceras till en dekorativ kuliss. Tove har glömt bort att Tove Jansson trots viss prestationsångest och trots en del nedgörande kommentarer från kritikerna faktiskt producerade mycket konst och illustrationer och inte bara satt och ondgjorde sig över hur svårt det var.

Helhetsintrycket av pjäsen är ändå gott. Övergångarna mellan de olika scenerna i olika skeden av Toves liv sitter fint och skådespelarna imponerar – det känns som om det verkligen är Tove Jansson vi ser på scenen, både i Ylva Ekblads äldre upplaga och i Alma Pöystis yngre. Pjäsens dramaturgi fungerar också väl – det här är en skildring som vinner mycket på att Tove Janssons familj, som påverkade henne så mycket, gör entre först i andra akten när vi redan fått se föräldrarnas spår i henne. Däremot hade andra akten mått bra av att vara kortare och den avslutande scenen tillför mycket lite nytt till helheten.

Scenerna mellan Tove och fadern Viktor Jansson hör till pjäsens mest berörande – deras hätska motvilja mot varandras åsikter i kombination med en okuvlig kärlek. I förhållandet till fadern förstår man hennes ambivalens helt och fullt. Ännu tydligare mejslas Toves egen familj ut när hon reser till Japan och träffar den unga Miyukis familj, en familj där man till skillnad från Toves egen familj alltid respekterar varandras val.

Men oavsett vilken typ av familj man vuxit upp i kan man ändå fängslas av Mumindalen och dess invånare, och det lyfter Tove fram flera gånger. Tove Jansson skrev den första muminboken under kriget och muminvärlden blev en tillflykt för henne när världen brann. I Tove ser vi hur mumintrollen produktifieras och hamnar på handdukar och tandborstar, men framför allt ser vi hur Mumindalen och dess vänliga och vidsynta invånare talar till vitt skilda personer. Därför känner jag mig innerst inne lättad över att Tove mestadels är ett vänligt porträtt av en person som gett så många så mycket tröst. Trots det där med att man inte ska sätta helgonglorior på storheterna.

Erika Rönngård
Maria Terceros och Siw Bromans vägar korsades i Bolivia. I dag har de en stark vänskap och berättar om barnhemmen som gett mening i deras liv.

bolivia. För över tjugo år sedan bestämde sig Siw Broman för att lämna Finland för att arbeta med barn i Sydamerika. 17.8.2017 kl. 16:03
Cable-metoden stärker individen med hjälp av gruppen, fr.v. Henrica Lindholm, Carita Riitakorpi, Torbjörn Johansson, Annica Söderström och Henrika Hyttinen.

Cablemetoden. – Vi borde satsa mer på gemenskap, det är den som verkligen ger oss något. Mera grupper, lägre tröskel, en öppnare församling. 17.8.2017 kl. 00:00

Helsingfors. Teemu Laajasalo, kyrkoherde i Berghälls finska församling, efterträder biskop Irja Askola i november. 16.8.2017 kl. 15:35

profilen. En av de saker dagens samhälle påstår är att vi har allting i vår egen hand.– Till en början kan det låta generöst, men i förlängningen gör det människan oerhört ensam, säger fembarnspappan, författaren och biskopen Martin Modéus 16.8.2017 kl. 16:16
Svein Inge Olsen

profilen. Han kallar sig en troende tvivlare. Svein Inge Olsen har alltid sagt att om Gud finns så måste han vara oföränderlig i en föränderlig tid. Att Gud nu verkar förändra sig hela tiden förvirrar. Trots det har han behållit sin tro. 14.8.2017 kl. 10:40
Kjell Westö är tillbaka på bekanta marker i sin nya roman Den svavelgula himlen.

Bok. Kjell Westös nya bok Den svavelgula himlen är en berättelse om att minnas sitt liv och bära med sig en historia. 10.8.2017 kl. 07:25
Ärkebiskop Kari Mäkinen.

ärkebiskop. Finlands evangelisk-lutherska kyrka får en ny ärkebiskop nästa sommar. 9.8.2017 kl. 13:39
Under skolvälsignelser ber man för att allt ska gå bra för barnen inför skolstarten.

välsignelse. Att börja skolan är ett stort steg i varje barns liv. Också i år kan barnen i Helsingfors delta i en välsignelse inför skolstarten. 8.8.2017 kl. 11:40
Rigmor Holst undervisade om bön under Kyrkans Ungdoms familjeläger i Pieksämäki. – Jag tror att vi måste vara raka och öppna om våra svårigheter och be mycket för varandra.

profilen. Hennes egen tonårstid var mörker och depression. – När jag möter tonåringar i dag försöker jag få dem att förstå att de inte kommer att vara i mörkret för evigt, att det finns en väg ut. 2.8.2017 kl. 08:28
Andreas Häger är kritisk till hur termen ”bibelbältet” används.

språk. För fromt för ett kulturcampus och så konstigt att det kallats ”landet annorlunda”. Andreas Häger, docent i religionssociologi, skriver om den makt ett ord kan ha över ett landskap. I det här fallet Österbotten. 3.8.2017 kl. 07:16
Slutet nått

Helsingfors. Biskop Irja Askola var på plats då ett samkönat pars äktenskap välsignades i Berghälls kyrka i början av juli. 16.8.2017 kl. 16:21

FMS. Finska Missionssällskapets verksamhetsledare Seppo Rissanen går i pension den första november efter 16 år på posten. 16.8.2017 kl. 16:19

sverige. Det ska vara förbjudet att gömma flyktingar, tycker SD:s partiledare Jimmie Åkesson. 31.7.2017 kl. 14:48