Ett år sedan Utøya

Kaj Aalto
För ett år sedan skakades Norge och hela världen av ondskan. Enligt Per Arne Dahl måste sorgen få ta tid. 22.07.2012
Per Arne Dahl är präst och terapeut.
Per Arne Dahl är präst och terapeut. (Foto: Kaj Aalto)
Det började den 22 juli förra året, Norges sorgeår. Då miste 77 människor livet i ett terrorattentat som är det värsta som drabbat landet efter andra världskriget.
– Sorgen måste få ta tid, men det är bråttom med hoppet, säger den norske prästen Per Arne Dahl inför årsdagen.
Terrordådet julidagen 2011 skakade en nation som fått leva i välfärd, frid och harmoni i många år. Bomben i centrala Oslo slog sönder regeringskansliet och dödade åtta människor. Anders Behring Breivik attackerade ungdomarna på arbetarrörelsens sommarö Utøya. Han dödade 69 människor. Över 300 personer skadades.
Rättegången mot Breivik har pågått sedan april. Domen från Oslo tingsrätt väntas komma i slutet av juli.

Ondskan fick ett ansikte
Det är inte bara de hundratals familjemedlemmarna till dödade och sårade människor som har gått genom ett år av sorg, saknad, ilska och frustration. Det har varit en hel nation i sorg.
– Naturkatastrofer kommer utan att vi kan peka på orsaken och vi kan inte påverka dem. Det speciella med den här katastrofen var att det var en människa som orsakade den. Ondskan fick ett ansikte. Det var en man som ville förinta, säger Per Arne Dahl.
Dahl säger att dådet på ett brutalt sätt påmint oss om att det onda finns. Djävulen, som det norska folket försökt avskaffa under senare år, är verklighet.

Dahl arbetar också i Trefaldighetskyrkan i Oslo och där har han tillsammans med kollegorna satt upp en klagomur. Dit kan människor komma och skriva ner sina böner och lägga papperslapparna i muren.
– Det har visat sig vara viktigt. Det är många som kommer och skriver ner sin protest, sin frustration och ilska.
– Vi måste börja tala sanning om livet och om Gud. Det är bara då vi kan komma vidare, säger Per Arne Dahl.

Läs hela artikeln i KP 29-30/2012.

Ledaren

 May Wikström: Missionsfolket fick inte välja
Applåderna efter missionärsvigningen var uppenbart varma och långa i Mässcentrum i sö...

Kolumnen

 Maria Sundblom Lindberg: I nöd med lust
Eftersom det är sommar och pionerna sväller vid trappan tänkte jag, som mång...

Inkast

 Patrick Wingren: Sommaren är knepig
Tänk om man för ett ögonblick kunde stega upp ett avstånd till sig själv, vända sig...


Logga in